Idag är idag är idag, det finns så mycket att säga och ingenting alls på samma gång, så vi struntar i det.

Det är "Svengelska" och min första reaktion när jag hörde låten var " Seriöst, va faan är dethär?".
Den hamnade trots det på mitt verklighetsskydd a.k.a. Mp3:n innan Finlandsresan och när den passerat genom hörlurarna några gånger var jag såld, kär och för evigt förlorad.

Ja, vad säger man? Här kommer det: Dålig musik när den är som allra bäst!

loVe// Josse

Överskriften är densamma som avslutningen på kusinens brev som låg och väntade innanför dörren när jag kom hem från skolan idag. Jag blev en smula, jätte mycket sentimental av att läsa allt. Saknar henne så mycket, men snart, snart är den flera månader långa väntan över. Klockan sex på torsdag morgon bär det äntligen iväg mot Sälen.

I helgen har vi alltså varit i Finland, och det var supernice. Igår klockan sex på morgonen började vi fundera på att gå och lägga oss, idag klockan sex på morgonen var det dags att gå upp, för att hinna åka till skolan vid kvart över. Någonstans mitt i smeten blev det tydligen sommartid också. Dygnsrytmen är totalrubbad, men det finns ju kaffe och det var lätt värt det. På omvägar har jag fått höra att Sandras mormor läser min blogg :P Vill därför passa på att hälsa speciellt till henne.
Tack för allt Birgit!

Lite bilder kan vara på sin plats också. (Ett urval av de som man vågar låta allmänheten ta del av, vill säga:P)

Har precis ätit middag och packat det sista, klockan är halv tolv. Det tog sin lilla tid med allt, eftersom vi var tvugna att åka till Kalmar och leta efter Sandras leg. Imorgon åker vi till Finland, Yeah! Mamman har ringt och berättat allt jag inte får göra, typ som "följa med främlingar" "gå ensam" och "gå för nära kanten". Jag lovade att hålla Sandras mormor i handen hela resan.

Om jag inte trillat över kanten, så är jag tillbaka efter helgen.
LovE/ joss

Idag var det skola. I mitt omotiverade och förvirrade tillstånd var det på sin plats med en liten spark i rätt riktning.
Tog ett-tåget hem. Biljettkontrollanten kollade min biljett, gick vidare, stannade upp och sa sedan : "Vad var det för datum på den där egentligen?" lördag, 21 mars. "Oj, jävlar också ", svarade jag, och sedan "Ehh, jag har inga pengar." "Jag tar kort också" förklarade hon. " Hmm, det är dessvärre tomt där också" mumlade jag, "alltså jag.. ehh, fan.." "Då får du stiga av i Hovmantorp" svarade hon. Sagt och gjort.

Strandsatt i Hovmantorp med minus på kontot och vindar som nästan har orkanstyrka. Grejt alltså!
Efter nån timme kom ett nytt tåg, och jag fick på mig Mp3:n och "somnade", fortare än fortast.
imorgon får man pengar. Yes, yes!

loVe//

Koncentrationsförmåga lika med noll. Jag är verkligen supersplittrad, lyckas inte uträtta någonting alls. Det är konstigt hur det kan svänga, från att ha varit motiverad att ta tag i saker, och ha uppgifter ganska klara för mig, till att vara rastlös, oförståend, för att inte säga näst intill hjärndöd. helvetesjävlafan.

På onsdag får man pengar, på fredag blir det Finlandsresa, nästa vecka har jag hört att det ska bli sol. Life goes on, jadå så är det faktiskt. Så skitsamma om jag är förvirringen personifierad just nu, idag kommer aldrig att hända igen. Imorgon är det tisdag . Det är tisdag på tisdag. Bara så att ni vet.

lovE//

Igår var det jobb igen. Inte så mycket att göra, mycket kaffe blev det, en stund svävade jag på moln och sen drabbades vädret av akut personlighetsförändring. Där slocknade även min sol, tiden gick, någongång fick jag sluta och var på fika hos fönstertittare no.1, emoseg och troligtvis inte det roligaste sällskapet man kan ha, men i allafall.
Hälsade på hemma i skogen, mer emoseg, fick bullar, åkte hem till Joakim, tittade på film, läste min bok och försökte bestämma mig för om den är bra eller inte. Jag tror det blir inte.

Idag skickade Malin sms och undrade om jag var vaken. Jag svarade ja, men vaknade egentligen inte förren hon ringde på dörren en dryg halvtimme senare. Vi gick runt på stan och gjorde allt möjligt, pluggade några timmar och sen var Malin snäll och bjöd på Mcd. Pommes frites är bra för hjärnan. Tror jag.

Har nyss kollat på Twilight med lillasyster och nu sitter jag här. Tror att jag pluggar, men är långt ifrån säker.

loVe // joss

Dagen började på bästa tänkbara sätt, bortsett från att jag snoozade lite för länge för mitt eget bästa. Åkte till jobbet och åt frukost i solskenet med Tony och Emil. Resten av dagen svävade förbi utan något alls att klaga på, och solskenet gjorde att det lätt att vara seviceinriktad och trevlig. Det brukar jag i och för sig vara annars också, men idag behövdes ingen teater.

För tillfället sitter jag framför datorn, nyss hemkommen från Kalmar och försöker få ihop helgens och livets alla pusselbitar. Det går inte, de är för många och har fel form. Det blir bara fel och det är lika bra att ge upp och istället sitta alldeles ensam och bara titta. Jo så är det, just precis i detta ögonblick är jag ensammast i hela världen. Egentligen är jag ju inte alls det, men det finns känslor som alla människor har ett behov av att uppleva ibland. För vissa är det verklighet, för andra inte, men det spelar inte särskilt stor roll.

Det är bara så. Eftersom jag har något slags fotfäste är det bara bildligt talat som mitt pussel brinner, men jag förstår ändå. Vet och förstår så jävla väl att jag går sönder, i tusen bitar. Pusselbitar.

loVe/ joss

Idag var väl en bra dag. Snälla ögon och solsken, sådant som alla människor behöver. Ja ni vet.
Sedan jag kom hem har jag väl inte gjort sådär överdrivet mycket att skryta med. Eller något annat heller.

Har varit en snabbis hos Linn bara. Om någon behöver en stunds underhållning eller en stunds "Emmakänsla", så ska ni fråga Linn om hennes nya arbetskläder. Då går hon i taket på äkta Emmavis, skriker "Det är ju för fan förnedrande" "Passform, har dom hört talas om det?" "Det är definitivt inte sytt efter en människokropp" "Det skrämmer kunderna" "Jag vägrar!". Ja, samtalsämnet rekommenderas i allra högsta grad. :P

Det var väl det. Eller jag vet inte.

And I find it kind of funny
I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying are the best I've ever had
I find it hard to tell you
I find it hard to take
When people run in circles it's a very 
Very
Mad world

Loove // joSs

Igår var det jobb som stod på schemat. Fan vad jag saknar det!
Efter det, diverse larmkomplikationer och ett besök på tempo drog jag till Samantha. Där blev det kaffe, vin, tårdrypande film med efterföljande känslokaos. När vi fått ordning på oss själva hängde vi i köket, drack mer vin och målade av varandra under tidspress. Det blev väldigt, väldigt vackert. eller kanske inte.

När det blev dags att sova satte vi igång Tv:n och jag möttes av en man med otäcka ögon i nån dålig jävla serie. När jag vaknade på morgonen och satte igång Tv:n var det samma serie, samma man, samma ögon. Det kan mycket väl ha varit exakt samma scen. Fan va rädd jag blev.

Jag vaknade när Samantha gick till skolan vid typ kvart i nio, sedan somnade jag om. När jag vaknade nästa gång var jag totalt utvilad, var säker på att jag sovit minst tre timmar till och gick ut i köket för att göra frukost. Då öppnades ytterdörren och jag fick ett " Är du redan vaken?" En pik trodde jag först, men det visat sig att det bara gått tjugo minuter sen hon gick och bara skulle hämta något hon glömt.
Shit va effektivt! Tre timmars sömn på tjugominuter! :P

Har hunnit med ett besök hos föräldrarna, mycket mat och mycket plugg idag.
duktig, duktig!

LovE// jossE

Jag är på alldeles fantastiskt bra humör idag. Det finns inget i bakhuvudet som stör och jag är inte alls sådär splittrad som jag brukar vara. Caroline var snäll och hämtade mig i Torsås idag på morgonen och sen jag kom hem har jag varit superaktiv med både städningen och pluggandet.

Kimpan mådde inte så bra idag, kanske fick han min del av bakfyllan också? Stackarn.

I Fredags satt jag, Yohana och efter diverse påtryckningar, hot och tjat även Malin hemma hos mig. Vi drack vin, lyssnade på Irländsk punk och låtar om bomullsväxter och när vi fått nog av det blev det fest i det rosa huset på sveavägen.
Trevlig, trevligt.

Igår var det äntligen dags för Torsåsfesten. Jag sov bort den första halvan av dagen, hälsade på Linn en runda och vid kvart i fyra påbörjade jag evighetsresan mot allas vår världsmetropol. Väl där blev det guitarhero, musikvideor och massa prat om allt och inget. Vid två tror alla som gick då, att jag däckade. Det gjorde jag inte alls! Jag hade bara en tvåtimmars powernap, och vid fyra var jag back in the game, satte mig framför trummorna och höll igång ytterligare några timmar. In your face!

Mycket nice var det, och jag tror att jag talar för alla inblandade när jag säger att vi hoppas på en ny Torsåsfest :P

love// Joss

Igår var jag hemma och pluggade. Det gick lite halvsegt sådär, och jag trasslade in mig i allt möjligt på vägen, men framåt åtta började tankeförmågan att ordna upp sig på allvar. Jag hittade perfekt koncentration och pluggrytm i låten nedan. Nio minuter i åtta startade jag den och hade den sedan på repeat fram till fyra minuter över ett. Den är 3:55 minuter lång, räkna själva.

Under samma tid lyckades jag också få i mig en halv påse lösgodis, sju mackor, en plopp, sju koppar kaffe, två te och sex köttbullar.Efter det sov jag fyra och en halv timme och sedan var det dags för skola.

Mitt beteende är fullkommligt normalt. Jodå, det är det visst.

Lovee/ jossE

Då var denna dagen också snart slut och jag överlevde den också.
Nu låter jag kanske lite väl negativ. Det är ju i och för sig sådan jag är, men det ska väl trots det erkännas att jag var motiverad att göra något idag, på riktigt alltså. Det är en ganska ovanlig känsla, som började komma över mig redan igår.
Oklart exakt vad det beror på, troligtvis en kombination av både det ena och det andra.

Vi är glada så länge det varar. Jag och jag.
Om jag visar mer än vad jag tänkt och om jag visar mer än vad dom trott var hamnar jag då, vem ska förlåta mig? Men nån har sagt att vi har så många år kvar, låt dom börja nu, ja låt dom börja nu.

Sova kanske? Jag skulle tro att det får bli så, för att undvika att fucka up dygnsrytmen ännu mer.

Love//

Mmm.

Idag är det måndag. Samantha och Rickard har verkligen räddat mig denna helgen. På alla möjliga sätt. Supermycket tack till dom, även fast de med största sannolikhet aldrig kommer läsa dethär och även fast ordet i sig känns alldeles för litet.
Idag hade annars kunnat vara en helt annan dag. En sån där vanlig dag, där jag sitter hemma, tittar på klockan, tänker på att tiden går framåt och att om jag bara hade orkat hade jag kunnat göra någonting helt annat nu.
Men, men, men och egentligen.

Har nyss kommit hem från middag, prat och musik hemma hos Linnis.
På vägen dit hade jag Mp3-volymen på max och dansade upp för hela Algatabacken. Hoppas ingen såg mig.
Eller okej då, det skrev jag bara för att låta lite mer normal. Egentligen skiter jag ju i vilket.

Imorgon blir det skola. För några dagar sedan var jag inte säker på om jag skulle gå dit mer. Någonsin.

Jaja. Det var det. Inte Egentligen. Men, men, men i allafall.

LoOve / jossE

Jag förstår inte.
Det händer flera gånger om dagen då jag ska göra någonting, typ brygga kaffe, borsta tänderna, hämta kläder eller ringa någon och samtidigt har tankarna på annat håll att jag kommer på mig själv med att öppna dörren till städskåpet.
Ja, plötsligt vaknar jag upp ur drömvärlden och tänker "vad var det jag skulle ha här nu då?", för att sedan komma på att det var något helt annat.

Det går inte heller att förklara me att jag gör det av gammal vana. Det där med att städa har nämligen ganska låg prioritet på dethär stället. :P

Helgen är planerad.
Ikväll blir det försenat födelsedagsfirande och i morgon blir den omtalade Torsåsfesten äntligen av.
Yes, yes.

lovEe/ joss

Skolan får mig mer och mer att undra om jag kanske tagit mig vatten över huvudet.
Ringde mamman i panik och förklarade att det var kört. Varför förstår alla utom jag?

Mamman tänkte och tänkte. Gjorde sitt bästa för att komma på en lösning, eller någon som kunde hjälpa mig.
Vi har ju alltid mormor? Har du kollat med din syster? Någon du känner på biblioteket? Veronica kanske? Någon på jobbet? Jockes ex är väl smart? Har någon en allmänbildad pojkvän? Hon kom med förslag efter förslag, det ena tveksammare än det andra.

Seriöst, man kan ju inte bara fråga folk sådär.
Du får väl ragga upp något snille då, föreslog hon. Ja men visst, jag registrerar mig på Match.com, eller vadå?
Det tyckte hon lät som en alldeles ypperlig idé. Det tyckte inte jag.

Allvarligt talat, såhär ligger det till. Det gäller Pedagogisk filosofi. Den som kan hjälpa mig förklara, operera min hjärna, ge mig moraliskt stöd, kort sagt- bidra med vad som helst, ombedes kontakta undertecknad.
Jag gör vad som helst, förutom kysser på munnen!

Det sista var inte helt sant, men. Ja. ni fattar principen i allafall.

lOve // joSs

Pratade med Malin i telefon, när jag slutat skolan igår. Vi bestämde att jag skulle komma till henne och äta tacos och jag bad henne sms:a en lista på vad jag behövde handla.

Det gjorde hon:

"Gurka, bred och hård.
Sås till dig.
Boobs eller jag menar lökar.
Och toapapper, Tack!"

Och självklart fixade jag det:

Nu är det lite efterfest sådär, bara Sandra, Esse och Dixie kvar.
Sandran fyller år idag och vi har varit här och ätit och så.

Jag hoppas att det är sol imorgon.
Det är först när solen kommer fram som jag kan börja leva på riktigt.
Exakt vad det innebär kan ju diskuteras.
Någon annan gång.

Love // joSs

Samtal 1

J: Vad gjorde ni sen, igår?
X: Ja
J: Ehh okej..
X: Alltså jag menar jo..
J: Mår du bra eller?
X: Mina ögon är så röda så att man inte ser något vitt alls..
J: Shit!
X: Jag fick sperma i dem precis..
J: Va?
X: Jag fick,.. nej jag kan inte säga det igen, men jag tror du hörde. Vet du hur det känns?
J: Jo, tyvärr. Fy fan.
X: Hur dåligt får man sikta liksom?

Samtal 2

X: Det är så svårt med killar. Jag vet inte riktigt, dom är bara så konstiga.
J: Bli lesbisk! Är det inte det jag alltid har sagt? Det ska i allafall jag bli.

Igår var jag supereffektiv. Jag tror att det hade med solen att göra.

Var uppe tidigt, Bakade, handlade och städade.

Var ute i Gränöskogarna och hälsade på familjen.
Mamma hjälpte mig att baka Sandras tårta och sen åkte jag med pappa till Orrefors för att handla på tempo och lämna bilen på verkstan.
.
Det är efter att ha passerat Orreforsskylten som ens dialekt är bortom all räddning. I allafall om man frågar Daniel.
Personligen hade jag nog sagt att det är  Emmabodaskylten som gör det. men men.

Klockan är förmycket redan.
Det blir "barnkalas" idag. Jag har ganska exakt fyra timmar på mig att få ordning på mig själv, min lägehet och maten.

loVe / joss