Skolan får mig mer och mer att undra om jag kanske tagit mig vatten över huvudet.
Ringde mamman i panik och förklarade att det var kört. Varför förstår alla utom jag?

Mamman tänkte och tänkte. Gjorde sitt bästa för att komma på en lösning, eller någon som kunde hjälpa mig.
Vi har ju alltid mormor? Har du kollat med din syster? Någon du känner på biblioteket? Veronica kanske? Någon på jobbet? Jockes ex är väl smart? Har någon en allmänbildad pojkvän? Hon kom med förslag efter förslag, det ena tveksammare än det andra.

Seriöst, man kan ju inte bara fråga folk sådär.
Du får väl ragga upp något snille då, föreslog hon. Ja men visst, jag registrerar mig på Match.com, eller vadå?
Det tyckte hon lät som en alldeles ypperlig idé. Det tyckte inte jag.

Allvarligt talat, såhär ligger det till. Det gäller Pedagogisk filosofi. Den som kan hjälpa mig förklara, operera min hjärna, ge mig moraliskt stöd, kort sagt- bidra med vad som helst, ombedes kontakta undertecknad.
Jag gör vad som helst, förutom kysser på munnen!

Det sista var inte helt sant, men. Ja. ni fattar principen i allafall.

lOve // joSs