Sådär.
Gårdagen är lite av en minneslucka, men jag minns att jag dansade vägen hem från UB när det stängde, att jag bestämde mig för att våga gå på torsdagens seminarium och att jag somnade innan det hunnit slå över till nästa dag. Jag vaknade vid klockan ett och var helt övertygad om att det var morgon och var påväg att stiga upp för att göra mig i ordning. Sedan tittade jag på klockan och sedan sov jag några timmar till.

Vid nio gick jag på möte med studievägledaren, började gråta sammanlagt tre gånger och hade lite dåligt samvete för att hon kände sig dum för att jag gjorde det. Det fanns egentligen ingen anledning, jag är bara så jävla överkänslig, för allt kommer lösa sig snart och livet känns redan lite mindre komplicerat.

För tillfället sitter jag på UB för att skriva klart min VFU-rapport och när det är gjort funderar jag på om jag ska våldgästa mina grannar, eller kanske ta en liten promenad runt sjön. I tisdags lärde jag mig den perfekta promenadvägen när Amila och jag drack varm vit choklad, gick runt sjön och pratade om allt och ingenting.
Amilan har dessutom fått lösenordet till min blogg så att hon kan styla den lite coolt. Vi får se vad som händer :)

Det var det.

Love// jossE

Då var det fredag. Det är höst och jag hatar höst.
När jag vaknat skulle jag gå ut och öppna dörren till stallet och hittade en jävla duvhök i hönsgården.
För att mamma skulle slippa få ett nervsammanbrott när hon kom hem fick jag med mig systern ut för att samla ihop likdelar. Vilken underbar start på dagen! NOT!

Jag har varit på dåligt humör i stort sett hela dagen. Dåligt start, dåligt väder, jag hittade inget som jag kunde ha på mig imorgon, jag var tvungen att plugga en massa och det orkade jag bara inte. Panik och mer panik.

Nu har jag iallafall tittat på Idol och ätit massa mat med föräldrarna, vilket har hjälpt upp humöret ganska ordentligt. Tror jag ska satsa på att gå och lägga mig snart, innan det svänger igen.





Och dom säger att stan blivit tyst och ful och öde, älskling.
Att det kommer bli en lång, kall vinter.

Datorn i favorithörnet på UB var ledig och här sitter jag nu. Känner mig vansinnigt duktig som är seriös trots en lång dryg dag och en hård natt. Planen är att hänga kvar tills det stänger vid tio.

Samantha har varit här och hälsat på och åkte för några timmar sen. Alldeles nyss åkte lillasyster hem också, så nu är jag all by myself. Jag har ju alltid min sambo, som har samma skruvade dygnsrytm som jag och imorgon kommer mitt Yohanagull och hälsar på! Fan vad jag saknar alla! Fan vad jag hatar C(p)SN!

Vi var inte snabba med att förfesta igår och så tillslut kände sig min syster tvungen att hjälpa oss på traven med lite glada tillrop som "Kom igen, svep nu då för fan" "Ni kan ju inte sitta och dricka vin, ta lite sprit nu då" och så lite visdomsord som "Hellre för full än för nykter". Vi kom iväg till Sivans och lyckades få gästleg fast vi kom lite senare än tills de slutar sälja sådana. Tre och en halv timma, noga räknat.
Träffade Marie och så var vi på efterfest hos någon i hennes klass. Någon ramlade i trappan så det skvätte rödvin mellan trappräckena, så det var spår efter oss på varenda våning i hela huset. Det visade sig vara väldigt bra när man skulle försöka hitta tillbaka lite senare, värsta Hans och Greta grejjen.

Seminarierna idag var ju sådär. Inte pågrund av nattens förehavanden, utan för att jag är som jag är.
Jag var förbannat väl förberedd, hade läst bokjävlen både fram och baklänges plus sådär en fem sex artiklar som handlar om den. Jag var superpepp på att ha seminarium, men vad hjälper väl det när man är som jag är?

7 428 954.

lovE/ Josse

Alldeles riktigt. När jag vaknade var jag, ja kanske inte "världens lyckligaste människa" som jag råkade välja att uttrycka det, för att uppnå ett sådant tillstånd av total harmoni bör enligt mina beräkningar inte vara möjligt vid denna årstiden, men dock stabil och med båda fötterna tillbaka på jorden. (där de hör hemma?)

Efter diverse komplikationer lyckades hela familjen packa sig iväg till morfar och mormor för försenat födelsedagsfirande och efter det körde Taxitjä[email protected] in mig till stationen så jag kunde åka tillbaka till Växjö. När jag hörde "Nya resande, Nybrooo" närma sig vred jag upp ljudet på mp3n ytterligare lite och använde mina kameleontskills för att försöka smälta in i sätet. Det fungerade helt enligt planen och så småningom var både jag och mina tunga väskor på plats i lägenheten.

Jag ringde Yohana för att planera hennes besök i helgen och kolla läget i största allmänhet. Efter en stund la vi på, men det dröjde på sin höjd en halvtimma innan jag hade henne på tråden igen. Jag var för tillfället i full färd med att byta stickkontakt på min limpistol och Yohana beundrade mig för mina dolda talanger.
Jag fick förstås erkänna att min ena hand blödde. Inte på grund av bristande talang, utan mer av den anledningen att en kökssax inte är det ultimata verktyget att skala sladdar med. Jaja.

Ibland undrar man ju varför.
Varför man, när livet är alldeles åt helvete för kort för att låta bli att göra det som faktiskt skulle göra en lycklig, ( Ja, vi antar att det är så) ,fortsätter att kämpa sig fram längs en mörk och snårig stig, när man inte ens ser något ljus i tunneln?
Skulle man mot all förmodan få syn på ett, kan man ge sig fan på att det bara är ett mötande tåg. Det kanske låter som att jag är en aning negativ nu? Nej egentligen inte alls, men tycker nog att lite realism kunde vara på sin plats i den annars så förvirrade och okontrollerade världen. En annan gång kanske. Nu är det hög tid att ägna sig åt det som jag faktiskt kom hit för.

love/ josssse

Hänger på UB igen. Jag trivs alldeles förbannat bra med att bo här. För första gången sedan urminnes tider orkar jag faktiskt engagera  mig i det jag borde och vara lite seriös. Jag slutade vid tolv igår, men hängde ändå kvar i skolan tills bortåt sju. Eftersom jag inte är något större fan av vare sig barnprogram (dagens) eller ensamhet (i den formen) fanns det liksom ingen anledning att gå hem.

Har börjat rota lite i vad jag ska göra med mitt liv nästa termin också, och av alla hörn i världen jag kan välja på, lutar det lite åt att jag hamnar i Kristianstad. Vi får väl se hur det går. Imorgon ska studievägledaren komma och prata med oss, så man får saker och ting klara för sig, en gång för alla.

Amila kom nyss förbi och gav mig en chokladboll. Sockerkick så jag orkar jobba, så jag kan få pengar, så vi kan gå ut och göra stan osäker sen :) Dags att återvända till allvaret. Peace out!

Love// jossS

Sådär.
Har slutat för idag och sitter på UB och lånar dator, så jag kan göra lite nytta.
När jag bara blivit kompis med CSN igen så ska jag se till att köpa mig en egen sådan. Det blir lite tomt och opraktiskt utan och förtillfället fungerar inte Tv:n heller. Den enda kanalen man får in är den som sänder barnprogram 06.00- 18.00 och därefter är kunskapskanalen 18.00- 01.00, och alltsammans genom ett svagt skimmer av myrornas krig.
Säkert behöver man någon jävla sladd någonstans, men vad vet jag om sånt?
Jag hoppas att kusin Kim ska kunna hjälpa mig när han kommer förbi i veckan.
Pengar, pengar pengar. Livet är en hora, och jag är pank.

Idag var det alltså möte nummer ett inför en månad av grupparbete. Jag hatar grupparbete, men tror nog att det bortsett från detta ofrånkommliga fakta, kommer att bli ganska bra. Så bra det kan ,med tanke på omständigheterna helt enkelt. Böckerna är för en gångs skull på svenska och ingen i min grupp säger något. Saken är den att ju större självförtroende och ju större plats männsikorna jag måste jobba med tar, desto mer förminskar jag mig själv och vice versa. Får se hur det går. I vanliga fall har jag gett upp allt hopp redan innan det hunnit börja.
Nej, nu ska jag göra det jag ska. Först ska jag bara komma underfund med vad det var för något, men sen så.

Love// josse