Jag var hemma redan vid elva.
Var på förfest med "höstadiet all over again" känsla hemma hos Yohana och Daniel.
När resten av semi-alkisarna drog till Twentynine hade jag tillräckligt med vett för att gå hem.

Jag sitter och målar istället. Tillståndet som jag förtillfället befinner mig i gör att jag träffar mer utanför tavlan än på den.
Jaja, det blir nog bra tillslut. You had time går på repeat och jag är på sådär lite lagom, jag vet inte ens vad känslan kallas för, humör :P

Caroline är här. Eller inte direkt här, men i allafall hemma hos mig. Det låter som att hon städar.
Hoppas det.
Då har jag en sak mindre på min "to do list" imorgon.


Love/ joSse

Jag hade lyckats dra slutsatsen att fredagens festplaner skulle komma att flyttas fram redan i tisdags.
Vad jag däremot inte lyckats med var arbeta fram någon alternativ plan, men sådant löser sig ju alltid.
Kanska skulle man ta tillfället i akt och göra absolut ingenting?

Förra helgens partygäng hade sett till att det inte fanns särskilt mycket kvar av lägenheten, där den planerade lördagsfesten skulle äga rum. så det blir inget av med den saken heller.

Kanske lika bra det. Jag var duktig och hade börjat planera för allt i god tid, men någonstans på vägen gick det snett.

Jag skulle städa för eventuell förfest. Det blev inte så
Jag skulle tvätta så jag skulle ha något att ha på mig Det blev inte så
Jag skulle vara klar i god tid på torsdagen och sova mer än tre timmar. Det blev inte så

Yeeah. Nu ska vi se..

loVe// joss

Josse och Malin sitter på balkongen.
På andra sidan gatan har man plötsligt blivit medveten om att man har fri insyn i deras lägenhet.

Fönstret öppnas.
- Okej, pinsam fråga, men sååg ni när Daniel viftade med pungen förut?

//

Yeah, yeah, yeah.
Jag känner mig inte riktigt frisk.
I huvudet alltså, om det nu var någon som trodde något annat..

Att ha en inlämningsuppgift där man måste läsa om "Freud och gänget", förbättrar inte direkt tillståndet.
Vad jag behöver just nu är spejsat presentpapper, massa lök och ett paraply.

För att bli friskare i huvudet? Kanske.
Nej fan, nu förstår jag ingenting.
Gör er själva en tjänst och glöm alltihop. Det kommer jag också göra. Typ ibland.

lovE/ joss

Kräsen, bortskämd 28-årig man söker kvinna mellan 27 och 27 1/2, blont hår, blå ögon, 165 cm lång, fasta bröst (C-kupa) som gillar långa promenader, mysiga hemmakvällar, resor till Spanien och som lystrar till namnet Els-Britt. Bör bo i Stockholm på Västerlånggatan. Bil av märket Volvo S40 årsmodell -98 är ett plus.

Försöker måla lite. Är arg för att det inte alls blir sådär överjordiskt bra som bilden i mitt huvud är :P
Jag var totalt hypnotiserad av vad jag höll på med. Tyckte väl att kaffe smakade lite konstigt men reflekterade inte mer över det. När jag nästan druckit upp det och tittar ner märker jag att det har en konstig rödaktig färg.
Jag har doppat penseln på fel ställe.

love Love/

Idag har jag varit i Kalmar. Handlat födelsedagspresent, pluggat med Bella och varit på sjukhuset för att hälsa på lillasyster två gånger. En snabbvisit hos Sandra såg jag till att hinna med också, innan jag var tvungen att åka hem.

Nu sitter jag och funderar över namn till mina tavlor som jag ändå aldrig hinner få klara i tid, skriver brev till kusin och letar lägenhet.

Snart är det dags att plugga igen.
lovE/ joss

Vid halv sju i morse var det dags att sova, efter att ha varit vaken ganska exakt 24 timmar.
Först var det fest hos Malin och sedan var det efterfest på andra sidan gatan.

Det är verkligen nice att ha en killkompis.
Det är första gången ever, jag har aldrig vetat hur man gör och killar i största allmänhet har en tendes att alltid vilja något annat eller mer än så.
Tur att det finns undantag. Great minds think alike^^ <3

För tillfället håller jag och Malin på att plugga.
Var motivationen kommer ifrån är högst oklart, med tanke på sömnbrist och allt sånt, men den finns där i allafall.
För ovanlighetens skull.

love LoVe/ joss

Det är lite av en chock att ha kommit hem innan det hunnit bli mörkt ute.

Igår satt jag och läste lite gamla dagboksinlägg från den gamla goda gymnasietiden på Barn och fritid.
"Barn utan framtid" sa de, som ville vara elaka.
Det ska väl, om än lite motvilligt, erkännas att definitionen inte helt och hållet var tagen ur luften.

Såhär i efterhand är det svårt att låta bli att skratta åt alla de ord som mina förvirrade sextonårstankar fick mig att skriva.
Likadant kommer det säkert att vara med dethär om några år.^^

Min bild av mig själv var i vilket fall som helst lika fantastiskt tragisk då som nu.
Jag citerar: " Min klass är helt jävla cpskadad. Jag passar nog in här"

Ingen gjorde någonsin något för att ändra på den inställningen heller. Inte så konstigt att man har blivit som man har.

Idag lyckades jag ändå ta ett steg i rätt riktning.
Jag klarade min del av den muntliga redovisningen utan att börja gråta.
Det kanske inte låter som någon big deal.
Men när man tänker på att det inte har hänt sedan mellanstadiet, är det en annan sak.

För några dagar sen var jag beredd att ge alla fördomsfulla idioter från back in the days, som trodde att jag var utan hjärna, rätt.
Idag är det annorlunda. Idag äger jag hela världen.
Sms:et jag fått när jag klev av tåget gjorde att jag måste stanna upp och torka några glädjetårar innan jag kunde fortsätta hemåt. :)

Bra dag. Mycket bra dag.

Nu har jag viktigare saker för mig.
Typ städa och supa mig full.

LotS of love/ jossE

Jag råkade länka till min blogg på facebook utan att först skriva ett nytt inlägg. Det fick jag massa skit för såklart, så jag ska försöka gottgöra det nu.

Något bra blir det nog inte. " Vad hände med den aktiva bloggaren?" undrade Kim.
Vad som hände var att hon varit mer eller mindre bosatt i skolan på sista tiden samtidigt som datorn varit på LAN-semester med Joakim.

Nu är allt i sin ordning igen.
Ordning och ordning. Egentligen inte.
Allt är ett stort trassligt garnnystan, där jag inte har en aning om vilken tråd jag ska börja dra i.

Annars då?
Hur var dagen?
Den var ungefär som jag förväntat mig.
Jag visste vad som skulle dyka upp under utvärderingen, och jag hade bestämt mig för att om det mot all förmodan inte hände, skulle jag se till att ta upp det själv.

Vad hände när jag väl satt där?
Jo, jag fick bita ihop det hårdaste jag kunde, för hjärtat slog så fort att jag var rädd att det skulle hoppa ut genom munnen annars.
Sedan gjorde jag det som jag alltid gör.

Är det inte själva faan?
Folk får så dåligt samvete, och man behöver inte göra någonting, för detär ju så synd om en.

Jag vill inte vara sådan. Det är inte alls synd om mig. Inte ett enda jävla dugg.

Jaja. Nu hakar vi inte upp oss mer på det.
Inte idag i allafall.

Har en tvätt som väntar och sedan är det dags att förbereda sig för morgondagen.
Imorgon ska bli en bättre dag.

Love/ jOss

Sådär ja.

Det är egentligen ingens fel när det blir sådär. Möjligtvis ens eget, men knappt ens det.
Det är bara så att olika sorters människor får en att plocka fram olika sidor hos sig själv.
Ja, precis där ligger mitt problem. Att jag alldeles för ofta hamnar i sittuationer där jag förminskar mig själv tills jag nästan inte finns. Det suger, för jag kan fan också, även om jag låter bli att visa det.

Jaja.
De senaste dagarna har ändå varit okej och detta trots diverse yttre påfrestningar som tex. att jag inte var hemma förren nio igår, efter evighetsdag som avslutades med inställt tåg och försenad ersättningsbuss.
På morgonen fick jag skjuts av Carolin till Växjö och det är ju aldrig fel att slippa tåget.
En liten orienteringsmiss från min sida gjorde dock att jag fick gå lite mer än en halv mil :P

Men som sagt, humöret har ändå hållit sig relativt högt över sammanbrottsgränsen.
Bra där.

Nu är det helg.
Jag har i och för sig inte tid att vara ledig då heller.
Men bara tanken på att det i allafall är helg, får allt att kännas en liten smula lättare.

Shape. Nu ska jag sova.

puss

Så var man äntligen hemma.
På vägen hem spelade de "Bad day" på radion. De måste ha tänkt på mig, för idag har varit en äkta bad day.
Jag sa ingenting, fast jag så gärna ville.
Allra mest berodde det på att det kändes som att det inte spelade särskilt stor roll om jag sa något eller inte.

Jag var trött och trasig när jag åkte hem.
I morse missade jag tåget.
Nej, nu ska jag inte sitta här och gnälla som en jävla emo.

Istället ska jag drunkna en stund i mitt musikhav, tröstäta och duscha sådär två timmar.
Sen kommer jag vara hel igen, lämna idag bakom mig och när jag vaknar i morgon är jag pigg, förväntansfull och oövervinnelig igen.

Ska se till att få ut de efterlängtade bilderna på facebook också.
Helgen innehöll det mesta av det bästa.
"Det var länge sen man var 92:a" och "Ni får gärna knulla i mina kläder om ni vill."

Det var det.

LovE/jossE

Idag var det sista praktikdagen.
Det har verkligen varit världens bästa vecka.

Imorgon ska jag jobba lite och sedan är det helg.
Har bestämt för mig att jag hade planer för helgen, men kan för allt i världen inte minnas vad.
Idag har det i vilket fall som helst blivit fastslaget att det blir utgång med semi-alkoholistgänget.
Alltid lika nice.

Funderade lite på att bli nyttig. Mina byxor går inte att knäppa.
Missförstå mig rätt nu, jag tycker inte att jag är tjock, men när man pluggar är man allt annat än högavlönad.
En ny garderob kostar mycket, för små kläder ger en skavsår och försämrar blodcirkulationen.

När man inte har något blod i hjärnan kan man inte tänka.
När man inte kan tänka klarar man inte skolan särskilt bra.
När man inte klarar skolan vill inte CSN ge en några penger, och hur det blir då kan alla själva räkna ut.

Sedan blev jag realistisk igen och gick till Willys och handlade massa ost och ett kilo lösgodis.
Stark ost och godissorter som bara gillar, för att undvika tråkigheter.
Typ som att behöva dela med sig.

lovE/ josse

Oj.
Jag blev lite ställd nu.
Någon anonym hade tydligen känt sig träffad, trots att det inte direkt var tänkt som en pik till någon speciell.

Man undrar ju förstås lite vem det kan vara, och det var klockrent eftersom jag just nu, i skrivande stund
loggade in här för att skriva en pik till mig själv, efter att ha tänkt igenom gårdagens inlägg lite:

Josse för helvete, man behöver inte alltid läsa mellan raderna när det inte står något där.
Man ser på helheten istället och då inser man ganska snabbt att det inte finns någon som helst anledning att flippa ur.

Vad jag hade tänkt säga, oavsett kommentaren, men som nu också blir svaret till anonym (man får väl i alla fall utgå ifrån att det är någon man känner) är följande:

Jag stannar alltid.
När hela världen spelar spel känner jag mig otillräcklig och allt jag trodde att jag vågade tro på känns konstgjort.
Jag vill att saker ska vara äkta.
Eftersom jag vill vara äkta stannar jag.
Det finns till och med tillfällen när jag önskar att jag kunde låta bli, men jag funkar bara inte så.
Mitt tålamod tar aldrig slut. Jag väntar, när folk har spelperioder. För tiden mellan dom, är trots allt värd det. <3


Jag står orubbligt kvar på min ruta på spelplanen. Nästa drag är ditt.



Love, lOve / Josse

Ah, fan.
Folk i största allmänhet verkar sträva efter att vara konstiga och spela spel.
Då vill jag skriva att jag inte orkar bry mig.
Men om jag skrev det skulle jag ljuga.

Jag lyckades med att göra nystart i och med den nya veckan, precis som planerat. Bra. Massor av poäng till mig!
love/

Igår var det släktmiddag med alla kusinerna. Nästan alla iallafall.
Sedan var det lite party hos Linn.

Efter ganska mycket mer vin än vad som var planerat från början tyckte jag att det var en jättebra ide att blogga.
Jag lyckades i och för sig båda stava och uttrycka mig ganska begripligt, men fick det nog att låta som att jag är deprimerad.
Det är inte direkt så.  Jag har dåliga dagar och bra dagar, som alla andra, skulle jag tro.
Veckan som varit har väl inte varit någon höjdare precis.
Eller jo, det har varit en väldigt bra vecka också, beroende på infallsvinkel.

Skitsamma. Vi är lite schitzofrena idag och kommer inte riktigt överens.
Vi har inte varit eniga om någonting, vilket antagligen är förklaringen till att det inte blivit så mycket vettigt gjort idag.
Vi har varit på dubbeldejt lite överallt och så har vi funderat lite på att städa det inferno som ska föreställa våran lägenhet.
Jaja. Så kan det vara.

Imorgon är det måndag. Ny vecka och en bra dag att ta sig samman och börja göra det man ska.
Får dessutom en mjukstart med praktik, så det ska nog gå bra.
Har så mycket att göra i skolan så jag inte ens vill tänka på det.
Därför låter jag bli att tänka på det. Bortträngning ,vill jag minnas att de kallar det för, i Malins psykologibok.

Shape!
Detta blir mitt första fyllebloggande:P
De flesta jag känner brukar flippa när dom har druckit lite och börjar skriva till allt och alla.
Jag brukar inte vara sån, men idag är ett undantag.
Det märker ni säkert snart.

För tillfället är jag hos Linnis och funderar på att glömma bort att gå hem och låna soffan istället. Vi får se.

Idag mår jag  bra. Har varit lite halvsjuk hela veckan, inte kunnat sova och inte kunnat äta.
Det är konstigt, för jag är aldrig sån annars.
Andra människor brukar ha problem med sånt när dom är deprimerade, men jag är inte sån.
Jag tillhör den sortens människor som äter sina känslor.

Jag tror att jag ska fortsätta imorgon istället, annars kommer jag bara skriva något som jag får ångra :D:D



There's still a little bit of your taste in my mouth
There's still a little bit of you laced with my doubt
It's still a little harder to say what's going on

There's still a little bit of your ghost, your weakness
There's still a little bit of your face, I haven't kissed
You step a little closer each day
That I can't see what's going on


puss /JosSe