Fredag.

Alldeles nyss fanns det en massa text här.

Jag analyserade ord som envisas med att fastna någonstans på halva vägen. När man kan utesluta att det handlar om tvivel om hurvida man menar dem eller inte, vad kan det då bero på osv. Sedan ägnades ett långt stycke åt att älta små och till synes oviktiga saker, där mitt viktigaste argument var att: det är ju de små sakerna och detaljerna som gör skillnaden. I alla lägen.

Sedan påbörjades en diskussion om det möjligtvis kunde vara så att jag fått allt om bakfoten, levde i någonslags fluffig illusionsbubbla och om det kanske är så jävla illa så att det vackraste här i livet är just illusionen OM livet.

Det hela avslutades med ett : Att publicera det här hamnar utan tvekan på topp-tio-listan över det klantigaste jag gjort i år. Sedan ångrade jag mig och suddade ut allt igen. Kom fram till att jag suttit och retat upp mig över någonting som jag förstorat upp typ tiotusen gånger med hjälp av fantasin och att jag var och målade flera mil utanför konturlinjerna. Göra höns av hallonsaft är ingen bra idé. Det är tur att man tar det lilla förnuft man har tillfånga i tid ibland.

Ja jävlar.

Godnatt och allt det där.

lovEe/ josss

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, hurså
Det blir fel hur man än känner
Det är så konstigt att försvinna, det känns så dumt att stanna kvar
Så befängt att leta svar
Finns ingen eld som orkar brinna
Inga röda mattor ingen stolt fanfar

Men stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dom som inte lyckas

Som en skymt i varandras blickar, innan allting faller loss
Som ett konstgjort litet bloss
Som en pacemaker som tickar, för oss


Bella, (om du läser), det här är vad jag nynnar på idag.

lOve/ josse

Tillsammans är man mindre ensam och om man speglar sig i botten av en temugg ser man ut som en korsning mellan en clementin, en mullvad och en alien.
Det var bara det jag ville säga.

lovEE/ josse