Jag kom iväg, var framme i tid, hittade stället jag skulle sova på utan att gå vilse och utan att halka omkull. Jag lyckades lokalisera allt man behöver ha koll på i en ny stad, så som busshållplats till skolan, bibliotek, subway, museét och systembolaget. Jag kom fram till skolan i tid, hittade rätt hus och rätt sal.

Jag fick väldigt bra första intryck av min nya klass, jag pratade inför trettio personer utan att bli nervös, jag hittade korridoren jag ska bo i och blev insläppt av två supergulliga tjejer som berättade allt jag behövde veta.
Bussen hem var mer än överfull så alla fick inte åka med, men jag fick precis plats, även om jag fick sitta på biljettmaskinen.

Allting har gått bra, lite för bra nästan. Jag tror starkt på det där med lagen om alltings jävlighet, så jag undrar just vad det är som kommer gå åt helvete, då ingenting har gjort det hittills :P

På hemvägen började jag smida evil plans för mitt projektarbete också, får bara hoppas att min lärare godkänner. Vill ju helst inte bli 2010:s svar på Anna Odell. Nu är ju varken jag eller grejjen ens i närheten av den nivån, men jag tänker att ni fattar principen iallafall. På grund av vissa förbannat pinsamma erfarenheter råkar jag veta att arga poliser och böter inte är så jävla roligt, så det krävs lite research innan jag bestämmer mig.

Det kommer att bli bra, precis som allt annat blir bra. Ah, jag har verkligen hakat upp mig på det här med att allt bli bra, men det är väl bra det också, antar jag.

Lillasyster Franzén fick till ett klockrent uttalande på Emelies födelsedagsfest i lördags:
"Om du tycker att det är jobbigt så tycker jag inte att du ska tycka att det är jobbigt"
Jag tror att det är ett av de bästa råden jag har fått, för särskilt mycket svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara.

Vad är sova? Jag tänkte genomföra ett litet experiment för att försöka ta reda på det nu.

LovEE /josse

På lördagen kom föräldrarna med släpet och så var det dags att flytta ut ur lägenheten i Växjö.
Det gick ganska fort ändå, trots att jag var både trött, bakis och ledbruten. Bakis, för att det varit sista festen med gänget, plus utgång med lillasystern och ledbruten för att jag, när vi var påväg ut to dance the night away, lyckades halka omkull som fan. (Det viktiga är att ingen såg det)

Bättre grannar får man nog leta efter. Oj oj, vad jag kommer sakna dem.

LovEE//

Igår var det lite födelsedagsfest med tjejerna hemma hos Linn. Det var evigheter sen vi hängde, bara vi och det skulle uppdateras och pratas ikapp allt man missat ur varandras liv, sedan sist.
Nu råkar vi ju bo i Nybro, så det hade väl inte hänt så överdrivet mycket. Hade det gjort det hade man väl förresten redan fått höra det på omvägar för länge sedan. Snap!

Du vet väl att inget någonsin är viktigare än att vi är vi. Jag vet, men du vet. Ja, och jag vet hur det är, så jag måste, ja du vet. Jag vet egentligen att du vet. Ja, jag bara måste redan ut saker, för, ja, du vet hur det är. Jag vet. Egentligen vet jag att du vet, men sen, ja, du vet. Ja. Vi vet.

Det är kommunikation när den är som allra bäst. Ingen förstår mig som min andra hälft gör, och egentligen hade inte ett enda ord alls behövts, men jag är som jag är. Jag behöver få bekräftat att saker verkligen är som jag tror att de är, även om jag iallafall i mitt och Sandras fall, redan vet precis hur allting är och fungerar. Igår var jag verkligen på sånt humör när jag bara måste reda ut allt allt och lite till. Det enda man kan vara riktigt säker på är att man inte kan vara säker på någonting, så det är väl inte så konstigt att man flippar ur ibland? Nej, det tycker jag faktiskt inte.

På tal om min andra hälft, så hade hon världens mest underhållande gräl med sin pojkvän, när vi käkade frukost igår.


- Du kan gå och stoppa upp något någonstans!
- Ditt humör då eller?
- Sandra frågade förut om jag var dum i huvudet.
- Nej
- Det sa du visst.
- Nej, jag sa faktiskt "Är du helt jävla dum i huvudet"

Nu måste jag fixa fram lite kaffe, annars kommer jag att somna och det har jag då verkligen inte tid med.

lOvEE /Joss

Vi blundade och skrattade, vi trodde att vi fattade.

Hänger hos min Sandra. Det är tisdag, eller var, för klockan är visst tre snart och jag börjar lite smått fundera på om det kanske är läge att sova en skvätt.
Det är faktiskt lite av ett under att jag hittade hit ens till att börja med, eller jag gick på rätt buss och hoppade av vid rätt hållplats, men sedan blev jag jävligt förvirrad. Till att börja med var jag i rätt trappuppgång också, men eftersom jag tittade ganska slarvigt missade jag namnet och sprang därför vidare till en annan port.

Någon i den porten hade den dåliga smaken att ha samma initial och efternamn, så för ett ögonblick trodde jag att jag äntligen, efter alla dessa år lyckats utveckla någon form av lokalsinne, men så var alltså inte fallet. Lyckligtvis var ingen hemma där och efter samtal med Veronica och lite fönstertittande lyckades jag komma rätt.

Sammanfattningsvis så var det en bra dag idag (igår), fast jag är nog lite tappad bakom flötet i min egna värld. Jag orkar inte riktigt, men jag hoppas (och vet innerst inne) att mina underbara, älskade har överseende med det.

Jag behöver hitta något ätbart. Ska strax ta en runda ut i köket för att sondera terrängen, dvs undersöka vad som finns i kylskåpet och skafferiet. Har varit sugen på konstiga saker hela dagen, typ saltgurka, pepparkakshus och champinjoner. Hade jag inte vetat bättre hade jag nog gissat att jag var gravid. Ja, om det inte är någon ny Jesusgrej förstås, men det tvivlar jag på.

Hmm. Sova kanske?
Eller ska jag ge mig på ett riktigt masochistprojekt och dygna, plugga diska och städa?
Det är inte bara schitzofreni och obefintligt lokalsinne vi lider av här. Vi har beslutsångest också.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Livet är hårt och sedan dör man.

Godnatt då.

lovEE/ josss

Det hette att jag tittade på Tv med föräldrarna, men egentligen så sov jag bort större delen av programmet och nu sitter jag här och studsar upp och ner.

Dålig på att blogga har jag varit och inte vet jag i vilken ände jag ska börja. Jag har tjatat och kämpat stenhårt för att försöka övertyga Kim om att 2010 skulle bli bästa året. Hittills har det varit, ja, ord någon? Nej, det är helt enkelt för mycket.
På ett bra sätt då alltså.
Jag fortsätter nog vara dålig på att blogga någon dag till.

lovEe/ josse

• Människor jag tycker om
• Frukost
• Solsken
• Människor som lyssnar när man pratar och faktiskt kommer ihåg vad man har sagt
• Ost
• Varma färger
• Flygplansmat
• Att skriva långa kom ihåg listor
• Någon som lägger märke till de små detaljerna, tycker om dem, och berättar om dem
• Musik
• En dusch med varmvatten som aldrig tar slut
• Raggsockor
• Ögon som glittrar på det där sättet
• Nerförsbackar
• Fullständig tystnad
• Saker som är rosa