Hahaha.
Det är ju sjukt. Igår la jag upp ett Youtube klipp och sedan såg allt helt cp ut.
Jag fick totalt jävla psykbryt.
Det hade något med sidan att göra, visade det sig och idag var allt som vanligt igen, men hela min värld rasade.
Pinsamt :D

Nått annat jobbigt är att Madde helt utan förvarning precis skickade en bild till mig på Msn.
Åh, va trevligt, tänkte jag, utan att tycka att det var det minsta konstigt.
Klickade glatt på länken och vips började det blinka konstigt och alla virusprogrammen fick damp.
Eftersom jag inte förstår engelska så bra tryckte jag, i panik lite överallt. Kanske har jag lagat det, kanske har jag gjort så alla jag känner får samma skit. Vi får se.

 

 

Dagen började med en favorit i repris. Malin ringde och hade slutat skolan, jag satt framför datorn i morgonrock.
Det är konstigt hur fort det går att fastna i det där.
Tillåter man sig själv så mycket som en sovmorgon är det kört.

Den här gången kom Malin hit, så jag slapp stressa. Efter många om och men och lite kaffe lyckades jag få hyfsad ordning på utseendet och vi drog vidare till vårat jobb för att dricka mera kaffe.
Sedan har hela dagen varit ett enda långt kaffemaraton. Vi har åkt runt överallt och druckit kaffe.
Kaffe, kaffe, kaffe. Jag är alldeles hög på kaffe.

 

Jag har inte varit i skolan idag heller.
Trots att jag är sjuk och trots att jag varit där i stort sett varenda dag sen vi började har jag lite dåligt samvete.
Det kan inte hjälpas.

När Malin ringde vid tvåtiden och undrade om jag kunde hämta henne vid skolan hade jag nyss ätit frukost och såsade fortfarande runt i min morgonrock.
Fick på mig lite kläder och min bad hair day mössa, åkte, fikade hos Malin, tills det var dagishämtning, hälsade på Yohana som visade sina skills på guitar Hero.

Jag var inte alls bra, men har och andra sidan andra skills that kills:

• Skriva kryptiska saker
• Knyta upp knutar
• Sjunga Singstar
• Kunna alla låtar som någonsin sjungits i Idol

Inte så illa det heller. Eller nått...

Nu är det dags att sova.
Vår lärare har också blivit sjuk, så det är inte alldeles omöjligt att det blir en ledig vecka.

puss

 

Det beror såklart på ur vilken synvinkel man väljer att se på saken, men jag kan inte låta bli att avundas han som fortfarande svävar runt i sin lilla bubbla.
Han som inte börjat leva på riktigt än.
Att kalla det för att leva känns jävligt absurt på något sätt, men det är väl så det är.

När bubblan spricker faller man hjälplöst ner på jorden, och att behålla fotfästet i denna värld av påklistade attityder, brist på respekt och falskhet, är inte lätt alls.

Nej, den som fortfarande svävar är fortfarande lycklig och oförstörd.

Run to the hills, run for your lives

Det var väl allt.
Det är som det är, med allt.
och det blir som det blir.
and if Slim Susi loves you, she will come back
(bara för att spinna vidare på gårdagens never ending citerande ur världens kanske bästa film)
Thank you for listening,
over and out :P

love/ jOsse

Har nyss kommit hem från skolan och ska snart orka packa ihop lite stuff och sen dra till Orrefors.
Måste visst åka till systemet en gång till.
Pinsamt, pinsamt.

Annars vet jag inte vad jag ska säga. :S
Det är en konstig värld vi lever i.

No, this is how it works
You peer inside yourself
You take the things you like
And try to love the things you took
And then you take that love you made
And stick it into some
Someone else's heart
Pumping someone else's blood
And walking arm in arm
You hope it don't get harmed
But even if it does
You'll just do it all again

Jag var allt annat än happy när kvällen började.
Arg för att folk i den här jävla stan tydligen inte har något eget liv, utan i stället lägger sin tid på att snacka sönder andras.

Blandade telefonsamtal/sms, Världens bästa sällskap och bortglömd musik gjorde att humöret gjorde en helomvändning och att kvällen som haft allt emot sig blev alldeles perfekt. :)

Nu ska jag orka duscha, hämta pizza och åka till Malin och plugga.

puss

Idag har jag varit på Ikea med Malin och Andreas.
Det var inte det minsta roligt att vakna idag, men nu börjar det ordna upp sig i alla fall.
Snart är det dags att ta tag i städningen efter gårdagens efterfest, men jag är inte riktigt redo än.

Ikväll blir det lite fest i Kalmar och imorgon ska jag och Malin ha en väldigt seriös plugg-dejt. Yes!
Jag måste verkligen skärpa mig, jag vet det, men jag orkar bara inte.

Jag orkar en liten stund men sedan låser det sig. Jag trasslar in mig i stress och prestationsångest och sedan går det bara utför. Fan!
Det är så typiskt, för saker är för det mesta inte svårare än vad man gör dom men jag har en förmåga att alltid krångla till det.

"Jag är inte som alla andra", säger du, utan att förstå att du är precis som alla andra, som inte vill vara som "alla andra".


Det är inte läge att säga mer, just nu.
Det kommer säkert inte hända heller.
Men vem bryr sig, egentligen?

<3

Jag har tråkigt.
Det hade jag igår också.
När jag är uttråkad kan vad som helst hända.
När jag var på willys hade jag som tur var Malin med mig, som kunde dra iväg mig när jag började titta på knallröda hårfärger. Jag var rödhårig minst två gånger förra året. Det gäller i och för sig inte bara rött, utan alla mörka färger.
Det är jätteroligt ungefär en vecka, men sen vill jag vara blond igen och det kräver en väldig massa arbete och trasigt hår.

Jag av någon borde veta. För några år sedan fick ha superspejsad frisyr med tuppkam eftersom allt hår uppe på huvudet gick av efter att ha varit vitt, vitt med svarta slingor, sen grönt och därefter vitt igen.
När jag gick till frisören sa dom att det var det värsta dom någonsin hade sett.

Har man tråkigt så har man. Någon radikal, ogenomtänkt färgning blev det alltså inte, eftersom jag hade vakt med mig, men när jag kom hem hittade jag en sax, så lugg blev det i allafall.
Det brukar inte heller vara roligt mer än en vecka.
Jag ångrar mig lika mycket varje gång och lovar mig själv att aldrig göra om det, ändå trillar jag dit om och om igen.

Jaja.
Ungerfär såhär många gånger har jag haft tråkigt det senaste året...

Jag borde skaffa mig en bättre hobby.

Jaha. Nej.
Man kan aldrig veta riktigt säkert och ju mer man vet desto mindre vet man.
Är det inte jävligt märkligt?

Det är inte rätt på något sätt, men det är så det är.
Det är jag alldeles säker på.

Varför?

Shape!

Igår var det klassfest. Supernice.
Carolin var snäll och hämtade mig.
Jag lovade att hålla henne vaken, men efter tio minuter, när jag ätit korv, kladdat ketchup i hela håret och sedan lutat mig mot rutan så den också blev kladdig, somnade jag.
Trevligt! Lyckades också få ett sms till yohana att hamna hos typ halva kontaktlistan i mobilen. Bra jobbat!

Idag har jag och Sandra varit i Kalmar och hjälpt Virro med flytten och ätit pizza.
Annars har jag mest sovit.
Funderar lite smått på att sova igen snart så jag orkar åka till skolan imorgon.
Måste bara orka tvätta bort ketchupen och reda ut diverse deadliknande grejjer i håret först.

Det var det.

Det har varit en ganska rörig dag.
Rörig på det mentala planet.

När jag kommit hem från skolan satt jag framför datorn, var förvirrad på grund av den konstiga dygnsrytmen jag befann mig i,klickade runt lite, lyssnade på skitkonstig musik samt terroriserade bekantskapskretsen via Msn.

Blev rastlös av att vara sysslolös och det ända som fanns på tv var Ellen DeGeneres och det klarar jag inte av. Hennes otäcka dansmoves får det att vända sig i magen.

Lyssnade på mera pscyhomusik, kände mig tom och konstig och när jag tittade ut genom fönstret hade det börjat snöa.
Det är en satansjävla värld vi lever i! SNÖ? Denna fasansfulla upptäckt var helt enkelt mer än vad jag kunde hantera.

Klockan fem var det dags för fika med Malin, Yohana och Daniel hemma hos Linn.
Vid denna tidpunkt hade vansinnet hunnit uppgraderas rejält. När någon frågade "Vad händer i helgen?" skrattade jag hysteriskt i typ tio minuter.

Att det var AFV med allas vår Tooooooom Beeeeergeron på tv gjorde inte saken lättare.
Skrattade, gjorde konstiga ljud och dunkade huvudet i armstödet på soffan.
Virrade runt i trapphuset när vi skulle hem, Malin styrde bestämt och sa "Nej, nu åker vi hem och lägger dig".

Jag är väl bara övertrött, alternativt har fått en släng av någon bokstavssjukdom.
Det får framtiden utvisa.



"Varför kan inte danskarna hålla ihop benen?"

Puss

Idag var det dags för domen.
Fick gå upp redan vid fem för att hinna till skoaln i tid, och det kändes ju lite sådär med tanke på att det ända jag skulle göra var att ha ett möte med läraren, i en kvart.

"Du som sa att ni inte fick ihop någonting, det blev ju jättebra dethär", började läraren.
Åh, trevligt, ska vi vara sarkastiska nu också, tänkte jag.

Det skulle vi inte. Jag blev inte avrättad. Inte ens nästan.
Bra, bra, bra var allt hon sa och sedan att våra poäng kommer någon gång nästa vecka.
Jag kunde inte döja min förvåning. "Vaaa? allvarligt?"
Helt sinnessjukt! Hon måste vara sinnessjuk.

Nu är jag hemma igen och dagen har knappt hunnit börja.
Ska försöka uträtta något vettigt idag. Exakt vad vet jag inte och om det verkligen blir av vet jag inte heller, men det är en ganska oviktig detalj.

Love /Josse

Klockan är 6. Hittils har jag uträttat en av sakerna på min "to do list". Inte särskilt oväntat.
Har träffat Sara, fikat och sedan begav vi oss till kungshall för att våldgästa Martin, men han var inte hemma.
vi gick runt några extra varv för att se om våra stulna cyklar möjligtvis fanns någonstans.
Det gjorde dom inte.

Nu har jag precis ätit och sedan städat min väska.
Varje gång jag byter väska häller jag bara över hela innehållet i den nya, och alla som känner mig vet att jag alltid har överfull väska. Jag lider nog av någon form av tvångstankar, för jag bara måste ha med mig femtielvatusen saker, vart jag än går. "Man vet aldrig vad man kan behöva", förklarar jag varje gång någon ifrågasätter varför jag alltid måste släpa runt på den där väskan.

Nu har jag alltså gjort en analys av innehållet, och här är resultatet över det "livsnödvändiga" innehållet:

• 2 par fingervantar
• 1 tillgodokvitto på skivlagret
• 1 deodorant
• 2 försvarets hudsalva
• 44 kronor
• 1 busstidtabell
• 1 överfull sminkväska
• 1 tandborste
• 37 blandade kvitton
• 6 tändare
• 7 läppglans
• 2 paket tuggummin
• 1 ansiktskräm
• 1 kalender
• 3 trasiga rakhyvlar
• 2 suddgummin
• 1 hårborste
• 1 puder
• 1 armband
• 5 hårnålar
• 7 hårsnoddar
• 1 remsa till tunnelbanan
• 1 tepåse
• 1 par strumpbyxor
• 1 Mp3
• 2 stamkundkort från akademibokhandeln
• 1 svart nagellack
• 2 panodil
• 1 spegel
• 1 kam
• 19 pennor
• 1 pennvässare
• 1 zinkpasta
• 1 garantibevis på en brödrost
• 1 snusdosa
• 2 nässpray
• 1 pendelkort
• 8 blandade kort
• 2 tomma plånböcker
• 1 bonuskort från gina tricot
• 1 mobil
• 1 handkräm
• 1 antecknigsblock

Okej, jag har inte städat väskan, bara hällt ut innehållet på golvet.
Undrar hur länge det kommer ligga där innan jag orkar plocka upp det?

Nu ska jag ge mig på en ny punkt på listan, nämligen att plugga.
Sen blir det fika med Malin.

Pusss / Josse

Jag är stressad. Sitter framför datorn och skriver en lång lista över allt som jag måste göra idag.
Jag är jättebra på att skriva listor. Inte lika duktig på att göra det som står på dem.
När jag skulle städa garderoben igår lyckades jag snubbla på trösklen och typ bryta tån eller något.
Nu kanske jag överdriver lite, men den är i allafall stor och blå och det tar extra lång tid att gå.

Typiskt, en dag som denna, när man ska springa runt överallt.





Love/ JOsse

Jag undrar om jag precis har blivit lurad igen?
Folk i största allmänhet och Joakim i synnerhet tycker att det är jätteroligt att ringa till mej och låtsas
att det är från greenpeace/ polisen/ kronofogden etc.
Jag går på det varje gång och blir precis lika vansinnig varje gång jag inser att jag blivit blåst.
Bredbandsbolaget ringde precis. Klockan halv nio på kvällen. Det verkar väldigt konstigt tycker jag.

Har precis kommit hem efter fikabesök hos Linnis, väntar på att Sandra ska orka komma hit.
De mentala förberedelserna började för flera timmar sen, hon är ungefär två hundra meter härifrån, men än har hon alltså inte tagit sig samman.

Väntar också på att Joakim ska komma hem och laga duschen, så jag slipper lukta äckligt. Slangen gick av igår :(

Övriga katastrofer från gårdagen som är värda att notera:
Mitt obefintliga engagemang med skolarbetet och en mindre eldsvåda på balkongen.

Annars inget.

Här sitter jag igen.
Funderar lite på om jag ska diska, eller sortera i min garderob, som ser ut som Jerusalems förstörelse, men mer än funderingar kommer det nog inte att bli. Alla vet ju att det är tanken som räknas.

Idag har jag varit i skolan. Först haft föreläsning och sedan skrivit det sista på uppsatsen och lämnat in den. Den var pinsamt jävla dålig och som grädde på moset glömde vi spara efter att vi skrivit ut, så när den milslånga listan över kompleteringar kommer är det bara att börja om! Stort grattis till mig.

(Det är bra att vara så pessimistisk som jag är hela tiden. Man blir positivt överraskad nästan jämt :P')

När jag kom hem ägnade jag mig åt en stunds totalt tanklöst shoppande på coop. Man ska verkligen inte handla när man är hungrig, för det slutar likadant varje gång. Ett enormt lager av konstiga matsaker som man inte ens vet hur man lagar och som inte passar ihop med något av det andra man har köpt, och så bidrar det i väldigt hög grad till att göra den ständigt återkommande ekonomiska krisen i slutet av varje månad, ännu värre.

I ett anfall av schizofreni hade jag en lång och pedagogisk konversation med mig själv om att jag verkligen inte behövde någon jävla ost. Speciellt inte, eftersom jag redan hade tre andra sorters pålägg i korgen. När jag kommit till kassorna vände jag, och sprang och hämtade en ost i allafall.
Suck.

Idag måste jag verkligen bli klar med den helvetesjävlasatans uppsatsen.
Med tanke på att jag sitter och bloggar kan alla själva räkna ut hur bra det går med den saken...

Alla inbitna facebooknördar har väl gjort det där "celiberty look a like" testet?
Jag har dock ägnat en stund åt att jämföra både mitt eget och andras resultat och konstaterat att det inte stämmer alls.
Sanningen är inte alls så vacker, som dom vill få en att tro. Jag har därför hittat min alldeles egna look a like istället:


Josse?                                                                                  David Bowie?



Nu är det kaffepaus med Malin och Andreas som står på schemat.
Catch you later.

Amila säger att hon älskar mitt gnäll!
Som alla vet är det dumt att ändra på ett vinnande koncept och jag tänker därför göra en kort presetation av de mest hatade sakerna just nu.

Hate List

1. Skriva uppsats
2. Dåligt väder
3. Teletubbies
4. Dåliga skor
5. Otrevliga människor
6. Fötter
7. Tidsbrist
8. Borttappad pennvässare
9. Köra bil
10. Fult hår



Love/ JOSSE

Åkte till Växjö för att få klart utkastet till uppsatsen, men det ända resultatet blev tårar, peptalk och thaimat.
Dock inte mina tårar denna gången. Helt plötsligt fick jag en ny roll, där jag måste vara den som är stark och den som bygger korthuset på ett sätt så att det inte rasar.
Med ord kunde jag vara stark, positiv och övertygande om att allt skulle lösa sig, men nu sitter jag här framför datorn, stirrar mig blind på tomma ord och tomma sidor och har inte en tillstymmelse till aning om hur jag ska reda ut det här.

Det är alltid ett jävla gnällande från min sida, jag vet det. Läs bloggen från start och du hittar genomgående gnäll blandat med sarkasmer och uppgivenhet.
Alla människor är nog sådana,har en viss procent med gnäll och negativitet, men sedan är det upp till var och en vad man gör med sin del av bitterhet.
Jag slänger ur mig den här, så jag slipper plåga folk in real life.
Jag vill tro att det hjälper, men har inte tillräckligt med självdistans för att kunna avgöra hur det verkligen ligger till.
Eller jo det har jag, men tror att jag mår bäst av att i allafall få tro att jag inte alltid klagar på samma sätt som jag gör här.
Blunda, blunda, blunda.

Vi lämnar det här. Det leder ingenstans, jag vet inte ens vad det är jag försöker säga.
Fast jag vet vad det handlar om. Att försöka rättfärdiga min obefintliga motivation, vad det gäller uppsatsskrivandet, med att låtsas att jag har sååååå mycket viktigt att skriva här, mycket, mycket viktigt. Lura mig själv helt enkelt.

Jag har inget vettigt att säga alls egentligen. Inte idag. Kanske inte någon annan gång heller?

Jaja. Verkligheten kallar.
Jag slutar blogga, för att lura verkligheten att jag lyssnar
och hittar snart på någon annan "livsviktig" sysselsättning att fastna i.

Pusspuss

Det började bra. Jag tog det tidiga tåget, var i skolan, fast jag var ledig, bara för att verkligen få något gjort, fixade med papper och var överlag väldigt seriös.
I samma sekund som jag kom hem med tåget började det gå utför. Såklart.
Har träffat girlsen, som jag saknat så mycket. De finaste som finns är dom.
Sandra började till och med gråta <3
Har sjungit singstar, tittat på kort och, allt det vanliga.
Imorgon gäller det. Imorgon måste jag verkligen sitta framför datorn hela dagen. Plugga, plugga , plugga.
Jag borde anställa en barnvakt åt mig själv!
Någon som behöver ett extrajobb?


Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå när du inte ser på
Och genomskinligt grå bir jag
utan dina andetag.

Sova, sova, sova så jag orkar plugga, plugga, plugga!
Fan, fan, fan.
I don't know, i don't know, I don't know!
puss puss puss



Kusinvitamin har flyttat ifrån mig - igen! :*(

Nej, nu får jag fan ta och skärpa mig, på alla tänkbara sätt dessutom.
Till viss del är jag ursäktad för mitt bristande engagemang, både vad det gäller bloggande och uppsatsskrivande, eftersom jag har tillbringat senaste veckan i de mörka värmländska skogarna utan vare sig dator eller mobilteckning.
Det har varit en perfekt jul, supernice semester/nyårsafton.

Jag antar att jag får börja där jag befinner mig nu, eftersom det blir enklast så. Perioden där emellan får stanna kvar i mitt minne och har dessutom varit så händelserik att det skulle krävas flera timmar för att skriva ner allt av värde.
Den tiden bör istället läggas på uppsatsskrivning.
Lägg noga märke till att jag använder ordet "bör", för att slippa lova något som jag eventuellt inte kan hålla.
Jag är hopplös, någon borde ge mig en smäll. Seriöst!

Jaja. Nu är jag back in business iallafall.
Eller jag har åtminstone alla möjligheter att vara det. Det kanske ligger lite närmare sanningen.