WHO KILLED BAMBI?

Idag mår jag inte så bra, men ändå bättre än jag gjort mig förtjänt av, så jag antar att jag inte borde klaga.
Gårdagen började alldeles för tidigt. Exakt tio minuter i sju ringde mobilen. "Nej, nej, nej" tänkte jag, sedan svarade jag och sa "Ja, ja, absolut, inga problem". Jaja. Efter jobbet pratade jag med lillasystern, sen kom bästaste Helena. Vi hade lite för-förfest och gjorde oss i ordning. Gick på förfest, blåste ner för många kort lite för många gånger. Gick på kåren, gick hem lite tidigare än alla andra. Mötte Ellen som kom med bussen, frös nästan ihjäl på vägen hem, men bara nästan. Skulle slänga ihop något ätbart, bitchade och vägrade få hjälp. Kan själv,sa Alfons Åberg osv.
Jag är inte direkt någon stjärna när det gäller matlagning, men (plötsligt händer det) lyckades göra århundradets bästa soppa. Alltså inte god bara för att allt är gott efter några glas vin i kombination med att klockan passerat fyra, utan gott på riktigt. Helt sinnessjukt. Synd bara att jag inte har en aning om hur jag bar mig åt.



-There's something wrong with this yogurt.
-Ah, that's not yogurt, that's mayonnaise...
-Ah, right-o then.


LovEE/ josse

MAYBE I WOULD'VE BEEN SOMETHING YOU'D BE GOOD AT, MAYBE YOU WOULD'VE BEEN SOMETHING I'D BE GOOD AT...

Det är fortfarande torsdag. Det är fortfarande två timmar kvar.
Jag övervägde för en kort sekund att flippa ur totalt, sedan tog jag mig samman och bestämde mig istället för att ägna mig åt något jag faktiskt är bra på, eller åtminstone brukade vara.
Skulle jag ändå ångra mig igen och vilja flippa, så ser jag till att göra det där det lönar sig. Guldvåg och så vidare. Det är inte lätt när det är svårt, och ibland undrar man. Så är det med det.

Jag minns mitt försenade nyårslöfte.
Det jag minns bäst är detaljer och därför är det också detaljerna som spelar någon roll, inte i, utan iställer för, "det stora hela". Jag skulle, utan att ens behöva tänka efter, kunna berätta om mönstret på dina strumpor, vilken temperatur luften hade och vilken färg det var på muggen du hjälpte mig att fotografera, den där dagen, som nästan var vår,för över två år sedan. Men. Jag tycker om det ordet. Kanske hamnar det på andraplatsen på favoritordslistan?  Men.

Fortsättning följer. På ett papper.
Om några dagar till får det ett frimärke också. (Ett riktigt brev med frimärke, ett vykort i från länge sedan)
(Om fem år kommer jag fortfarande minnas vilken färg det var på det där frimärket. Ja , Nej. Mer nej och slutligen ännu mer nej. )

LoVE/jjjjjjossEEE


LET'S MAKE LOVE AND LISTEN TO THE DEATH FROM ABOVE..

Jag tänker bättre än vad jag kan skriva, jag skriver bättre än vad jag pratar och (...) det är torsdag.

När man ska plugga kan man komma på nästan vad som helst som är "så sjukt mycket viktigare" bara för att kunna skjuta upp eländet lite till. Googla allt om plommonträd, lyssna på Joddla med Siv och söka jobb på banken är bara några exempel från listan över dagens undanflykter. Jag borde skriva en bok. "De 101 bästa ursäkterna". Det skulle bli en riktig kioskvältare. Det sätter jag mitt vänstra lillfinger på.

På tal om böcker så började jag skriva på min bok igår. Om någonting helt annat ,but still. Den kommer aldrig bli klar, but still. På tal om någonting helt annat igen så börjar jag bli sugen på att sova men klockan är bara sju, så det känns inte riktigt okej. Det känns egentligen aldrig riktigt okej förrän klockan har passerat tolv. Minst. Då är det alltså fem timmar kvar. MMM. Life is a bitch and then you...

Ja. Nej.

lovEE/ joss


WHEN YOUR GONE, THE PIECES OF MY HEART ARE MISSING YOU...

Måndag som sagt.

love/ jossE

FOR WHAT IT'S WORTH, I LOVE YOU...

Idag är det måndag. Måndagar känns alltid lite tråkigare än andra dagar. Ska plugga men är sjukt omotiverad. En grej som aldrig blir tråkig, det är att skriva listor.

 

 

Topp 5. Saker jag inte tycker om.

 

* Det har kommit mer snö.

 

 

* På lunchen sitter jag i personalrummet och käkar min linsgryta för tredje dagen i rad när en våg av illamående plötsligt sköljer över mig. Har jag blivit matförgiftad? Nej, jag har bara bläddrat i tv-bilagan och fått syn på att Petra Mede ska vara programledare för årets Guldbaggegala.

 

 

* Rickard Ohlssons nördbrillor. Härom dagen fick jag lära mig en helt ny relationsregel (sådana där basicgrejjer, som t ex  att två tv-apparater är grunden till varje sunt förhållande visste jag redan. (men)) Om otrohet kan man ju tycka vad man vill, men generellt sett brukar det inte vara speciellt populärt. I vilket fall som helst. Det finns alltså regler och undantag. När man är tillsammans med någon måste man, enligt min kära vän och sambo, skriva varsin lista med tio personer som det är okej att ligga med. Man bör välja kändisar och så. dvs människor som det inte är särskit stor chans/risk att man träffar/får chansen att ligga med. Alltså inte typ (1) Din bror (2) Min lärare, osv.Nåväl, för att komma till saken; ovanstående programledare hade utan vidare tvekan kvalat in på min lista.(Om jag hade skrivit någon) Före de där glajjsens tid vill säga. Nu känner jag bara, nej, nej och åter NEJ! Jag tror till och med att jag, om jag tvingats välja, hellre legat med statsministern himself. Då är det fan illa. Riktigt illa.

 

 

*Första avsnittet var inte imponerande på något sätt, men allt och alla är enligt regelboken värda en andra chans. Alltså. När jag åt frukost här om dagen tänkte jag att jag skulle se avsnitt nummer två av "Bibliotekstjuven" (dramaserie i 3 delar, svt1) Det gick bara inte. Huvudpersonen John aka Carl Fields ("Bakom mina solglasögon kan jag vara mifg själv", eller nej just det, det är bara vanliga genomskinliga glas, men han tror ändå att om han bara har dem på kan ingen i hela väärlden känna igen honom. ) är så pinsam så att det inte ens finns ord att beskriva det med. Är påväg att stänga av eländet flera gånger.Ungefär halvvägs in i avsnittet är han otrogen mot sin fru. Anklaga honom för att ligga med någon annan kan man knappast göra, men någon annan ligger iallafall med honom, medan han befinner sig i en annan värld, som av allt att dömma inte är den sjunde himlen eller liknande place. Efter någon minut försöker hon ta av honom glasögonen, varpå han säger "No, no", rättar till glajjsen så de sitter mitt på näsan och återgår sedan till att studera taket. Det var droppen.

 

 

*Comfortably Numb- Pink Floyd. Ingen skräckfilm på jorden kan skrämma mig på samma sätt som denna låt.

 

 

 

lovE/ Josse

 


BUT I'M NOT SURE YOU EVEN LIKED THE CINNAMON AND CHERRYPIES YOUR MOTHER USED TO DO...

Vi känner varandra genom tusen fenomen.




Love/ Joss


HOPE THERE'S SOMEONE WHO'LL SET MY HEART FREE, NICE TO HOLD WHEN I'M TIRED...

Sitter här och skrämmer mig själv. När jag tänkt efter en stund så får det vara nog med det (Även om jag inser att bloggandet i sig ändå blir lite av en dubbelmoralsgrej).
Det är torsdag idag, om jag inte minns fel. Minnet är inte längre vad det kunde (och kanske borde) ha varit.
Häromdagen vaknade jag och kände mig vaken på ett sätt som jag inte gjort på flera månader. Jag smälter i takt med snön. Kanske är det bara vintern som är problemet. Kanske inte. Den som lever får se. (Eventuellt)
Helt plötsligt började jag minnas saker jag lärt mig, om vilka jag innan bara kunnat tänka att "jag vet egentligen" men inte kunnat komma ihåg. Det började lite halvdant.( Ja, killen var bestämt prins, men inte född till det.) Sedan blev det bättre. Efter det ännu bättre.

Sov i soffan, drömde och vaknade stegvis, och när jag äntligen vaknade i "rätt" värld var jag säker. Sedan inte lika säker. Efter det, ännu mindre säker. Det kommer att snöa mer. Det är jag säker på. En dålig ursäkt är bättre än ingen alls.

Jag är inte riktigt säker på varför jag skriver blogg just nu (Kanske för att jag blir rädd om jag tittar till vänster, där Bananas och Kimzey tittar på Saw, nummer jag vet inte, men gissar på 7 ) Vad är meningen med det här ? Alltså, egentligen. Vad säger man? Jo, men det var (tveksamt) "väl talat...men låt oss nu odla vår trädgård". Eller något. Liksom. Plugga. Det är en jättebra grej att göra. Oavsett väder (och annat). Att skriva blogg (om man inte är "känd") är fullständigt menigslöst. Skärpning!


 love/ joss






FIRST WE WERE BORN THEN WE RAN SLOWLY OUT OF LUCK. YOU ARE STILL NOT CHARLES BUKOWSKI AND I AM NOT DIANE CLUCK AND I WOULD SUCK THE LIFE FROM YOU IF THERE WAS ANY LEFT TO SUCK AND...




"Det finns en sång om dig och mig.

Den sången har visserligen aldrig sjungits
men den har alltid funnits
hos mig.
Det är vad jag nynnar på idag."

I natt när jag är vaken kommer jag att tänka på och minnas stunder som aldrig kommer tillbaka, men också en människa som alltid kommer finnas kvar.

lovEE/ jossE





RSS 2.0