I WANNA HOLD HER WANNA HOLD HER TIGHT, GET TEENAGE KICKS RIGHT THROUGH THE NIGHT..
På inget vis galen, men visst känner man hur tankegångarna blir allt mer osammanhängande och hur ett milt vansinne smyger sig närmare i skydd av höstmörkrets alla skuggor.
Att man är medveten, har ett distanserat synsätt och förmågan att skilja fantasi från verklighet måste hur som helst vara ett bevis på att man fortfarande har förståndet i behåll.
Inget att oroa sig för med andra ord. Det är bara så det är.
Det är så det är för alla långsamt döende människor som oavsett övriga likheter och skillnader, vilka i sammanhanget förövrigt saknar all betydelse, fortsätter sitt skådespel i den B-film som heter tillvaron.
Helt i sin ordning. Varför inte?
Försök nu ge fan i att läsa mellan raderna, känner nästan att jag ber om att bli missförstådd.
Kanske är det bättre att bli galen?
Love /JOss
YOU'LL LOOK LIKE A PHOTOGRAPH OF YOURSELF TAKEN FROM FAR FAR AWAY...
Jag var på bibblan och lånade massa kursböcker, pluggade och sen var jag och fikade med Linnis. Jag hängde med upp till Kungshall och satt i CSN-kö medans hon fixade det sista av flyttstädningen. Jag trodde det var ett dåligt skämt när de sa att jag hade 52 samtal före mig, men så var det alltså inte.
Efter en halv evighet kom jag fram till en seg gubbe vars ända kommentar när jag frågade när och om jag skulle få några pengar, var "Det kan jag inte uttala mig om". Jag undrade vad hans arbetsuppgifter kunde tänkas bestå av annars och efter lite tjat vaknade han upp ur sin norrländska sävlighet och besvarade alla mina frågor tills vi var överrens. Eller ja, han kom överrens med sig själv att jag inte skulle få några pengar.
Snacka om att bli standsatt, inte bara i Sverige, utan i Växjö, på Campus och hur långt därifrån man nu kan tänkas orka gå. Jag har en liten illusion att jag ska lyckas ta igen allt jag måste innan nästa månad är slut och på så vis få ordning på min utsatta sittuation, men jag är som jag är och den som siktar mot stjärnorna kommer sällan längre än till trädtopparna.
lovEE /josse
YOU'RE THE ONLY ONE WHO DRAGS ME KICKING AND SCREAMING THROUGH FAST DREAMS..
Det var lite tomt utan Sandras mormor förstås. Speciellt framåt sju på morgonen, när det inte fanns någon som skickade sms för att påminna en om att det började bli dags att sova :P
Vi har festat och festat, sovit ibland, virrat runt i Helsingfors för att hitta frukost, dansat bort våra fötter, Sandra har knuffat och skällt ut en gubbe, vi har ätit massa mat, vi har raggat på 17åriga emobrudar, Sandra och Marie har fått men för livet, efter att ha sett några oldies som tydligen tyckte att det var bättre att ha sex med öppen hyttdörr, vi har lyssant på "Kristoffer spelar flipperspel" många, många gånger, vi har tagit massa snygga (?) kort. Tjejen som spelade i baren körde både Janis Joplin och the Dubliners och jäävlar va duktig hon var! Idol idol!
Kan inte alla vara snälla och skicka sina kort till mig nu? Jag hatar att inte ha någon kamera!
Dags att sova.
love/ Josse
AND I NOD AT WHAT COULD BE THE RIGHT TIME TO NOD, YOU AND I HADN'T EVEN MET 24 DAYS AGO, I MUST HAVE BEEN SO LOW AND I DIDN'T EVEN KNOW..
Det handlar om vykort. Känslan påminner lite om, tja, förälskelse kanske. Jag blir alldeles lycklig och kan liksom inte sluta handla och leta efter de perfekta kan man göra nästan hur länge som helst. Konstigt.
Nästan lika konstigt som att jag fortfarande är pigg. Alltså pigg som i "Gå ut på en timmes promenad pigg", men det ska jag nog inte göra. Nej, packa och sen ge mig själv en smäll i huvudet så jag somnar får det bli.
Imorgon är det alltså tänkt att vi ska åka till Finland. Något strul med bokningen hade det visst blivit, så det är väl inte helt hundra att vi verkligen kommer iväg, men vi får inte veta förren åtta imorgon och tidigare än så måste jag åka härifrån om jag ska hinna om det blir av, så så långt som till Kalmar kommer jag i allafall.
Tror att det får bli en resa till Öland annars. Runt halv tio igår lyckades jag och pappa, efter att jag halvtorkat sista färgen med hårfönen, packa oss iväg till Månsamålaskogen för att lämna av något som kanske kunde blivit hyfsat om jag hade haft lite tid på mig, plus något som jag verkligen hatar och som jag ska be Samantha att kasta från Ölandsbron påväg hem, om jag inte kan göra det själv :P
Nej, nu får jag väl ta tag i packningsprojektet antar jag?
lovEE/ joss
I FELT YOU IN MY LIFE BEFOR I EVER THOUGHT TO. FEEL THE NEED TO LAY IT DOWN BESIDE YOU AND TELL YOU, I FEEL YOU IN MY HEART AND I DON'T EVEN KNOW YOU..
Eller jo, kanske måste jag, så jag hinner plugga klart och för att sedan ägna resten av dagen åt att stressmåla.
Hade jag inte varit en hopplös och obotlig tidsoptimist, så hade jag nog varit uppe nu, så det är väl lika bra.
Rickard ringde i måndags typ när jag skulle gå och lägga mig (mobiltäckning, vad är det?) och undrade om jag hade några klara tavlor som kunde vara med på Öland i helgen. Det hade jag inte och vid närmare eftertanke har jag nog aldrig gjort något klart, men tänkte att jag kanske kunde ge mig på något av alla halvfärdiga grejjer som ligger och skräpar och få det iallafall lite mer halvfärdigt än halvfärdigt.
Jag har dagen på mig. Imorgon åker jag till Göteborg och på fredag blir det Finland med Sandra, Yohana och Marie. Hysterisk och oplanerad vecka, men kul blir det alldeles säkert.
Jaja.
lovEE/ joss
JULIET, THE DICE WAS LOADED FROM THE START AND I BET, THEN YOU EXPLODED IN MY HEART...
Jag tror bestämt att det har varit en ganska bra dag idag. Har varit i skolan och haft seminarium. Jag sa inte särskilt mycket men det gjorde å andra sidan ingen annan heller, så det spelar ingen roll. Vad som där emot spelar roll är att jag faktiskt var där. Jag andades inte som en fisk på land, jag grät inte, nej jag var inte osäker det allra minsta.
Slängde ur mig några halvt obegripliga meningar utan att bry mig det allra minsta om vad jag sa, om jag sa något alls eller hur det lät. Det är väl så folk brukar göra, ingen big deal alltså, men jag brukar alltid lyckas förvandla mig själv till ett hysteriskt gråtande nervvrak även inför de alla minsta och mest betydelselösa små sittuatoner som innefattar att man måste öppna munnen.
När jag körde syssling tillbaka till Kalmar efter snabbvisit på 50årskalas i lördags berättade han på fullt allvar att han blivit jätteförvånad när jag sa att jag inte röker gräs. Det verkar tydligen som det. Kanske är jag ganska lugn och hänger lite i min egna värld i vanliga fall, men dagar som denna brukar jag liksom gå på nålar, frysa, flacka med blicken åt en miljon håll samtidigt och försöka komma på någon trollformel som gör att man sjunker genom jorden. Inte idag, hur som helst.
Idag var det min dag. Tåget hem var över en timme försenat, men jag brydde mig inte om det heller. Trots att jag inte rökt gräs satt jag på samma plats hela timmen och tittade på samma fläck. Tiden går ganska fort, även om man inte har särskilt roligt.
Det här är nog det sämsta jag har skrivit på länge, men skit i det. Jag skyller på att klockan är tre och att jag praktiskt taget gjorde det i sömnen. Godnatt för fan!
lovEE/ josse
BUT IF I WANTED SILENCE I WOULD WISPER AND IF I WANTED LONELINESS I'D CHOOSE TO GO...
Vid fem i morse var jag klarvaken. Egentligen var jag trött, men av någon oförklarlig jävla anledning så somnade jag inte. Ägnade mig åt att försöka få ihop pusselbitarna från igår. Jag var förvirrad redan innan och att jag vaknade brevid Ingemar fast jag var nästan säker på att jag hade Sandra brevid mig när jag somnade gjorde inte saken bättre. Hur kan man ha minnesluckor när man är nykter? Jag har till och med ett svagt minne av att Veronica frågade om jag var full, eftersom jag tittade i kors. Det var jag alltså inte.
Tilslut lyckades jag organisera alla upplevelser i kategorierna dröm och verklighet. Gårdagen såg ut ungefär såhär: Lillasyster skjutsade mig til tandläkaren. Efter det försökte jag ringa alla jag kände, som kunde tänkas vara hemma, men ingen svarade. Jag släpade min packning fram och tillbaka till Kungshall för att posta ett födelsedagskort till Linns mamma. (Det tog säkert en halvtimme att välja ut ett bra) Under promenaden bråkade jag högt med min Mp3 för att det inte kom något ljud och efter en stund gick det upp för mig att chansen att det kommer ljud ökar avsevärt om man kommer ihåg att stoppa in hörlurarna i öronen. (Ja, redan där borde jag väl förstått att det inte stod riktigt rätt till). Jag rensade en del av datorn, var på systemet, lämnade min tavla och tog bussen in till Kalmar.
Efter omvägar runt halva Sverige kom jag fram till Funkabo (Man kan inte få allt) och så sjöng vi lite och gjorde raggmunkar. Ja, eller det var väl mest Sandra som grejjade käket, jag gjorde bara en liten stekinsats på slutet. Efter maten var vi på Harrys och bowlade och jag har absolut ingen aning om hur det gick. Vid tio åkte jag hem med Yohana, somnade på en sekund och vaknade runt tolv när Sandra och Ingemar kom hem. Jag hängde på balkongen med Sandra, kollade facebook, tvättade bort smink och somnade sedan igen.
Det var väl det. Jag har gjort det igen och blir ganska trött på sig själv. Man måste ju inte alltid erkänna vad man tänker. Önskar ibland att jag var en såndär komplicerad människa. Chansar man inte kan man inte vinna har jag hört, men man kan å andra sidan inte förlora heller. I samma sekund som man sagt lite mer än man borde hamnar man i en sits där man är svag och sårbar och det är ju aldrig särskilt hälsosamt och leder för det mesta inte till något bra heller.
Det var det på riktigt. Har precis fått veta att Sandra och Ingemar faktiskt bytt plats i sömnen och nyss när Esse sjöng "Ur So Gay and you don't even like boys" svarade Sandra "Jag är inte alls gay, jag är lesbisk",(För det var ju inte samma sak) och när Ingemar frågade Esse "Är du hörselskadad?" svarade hon "Jag är snart klar" (Hur man svarar på två saker samtidigt) så jag är tydligen inte den ända som inte har alla stjärnor i rätt galax.
Jag frågade Sandra vad jag fick om jag gick på kvällens fest i hennes rosa/gröna silkespyjamas, hon svarade "Inga ragg". Inte riktigt vad jag hoppats på, men helt klart en tillräckligt bra anledning för att ta den istället för klänning.
Plikten kallar.
LoveE/joss
I COULD STAY LOST IN THIS MOMENT FOREVER...
Då var man hemma. Borta bra men helt väck bäst. Eller hemma var det.
Idag var det lite skola och på grund av/tack vare dubbelbokning av vår lärare blev det inget mer av den varan denna veckan. Ska väl plugga lite, men annars bara ta det lugnt.
Imorgon ska jag till Växjö och träffa Bella och Alex, på torsdag ska jag in till Nybro och lämna en tavla, jag och Malin ska hälsa på Yohana, jag måste upp i lägenheten och tömma datorn på all min skit, På fredag blir det fest hos Linn, på lördag ska jag jobba. På söndag ska jag i allafall bara ta det lugnt.
Missa för allt i världen inte Idol ikväll!
lovE/joss
SHE LAUGHS AT MY DREAMS BUT I DREAM ABOUT HER LAUGHTER...
Jag har haft en jävligt nice helg. I fredags åkte jag, syster, kusin, syssling och Marie till Malmö och festade. Ibland är man glad att man vågar göra störda impulsgrejjer och chansa lite.
Jag och syster var tvugna att ta tåget hem på lördagsmorgonen, men resten av gänget hängde kvar.
Kändisliv i all ära och synd att missa kvällens show, men min lördag var minst lika underbar som dagen innan.
Släktparty nere hos kusinerna, med massa god mat blev det. Kim spelade gitarr. (Mycket bra) Alla sjöng. (Hellre än bra). Jag fick igång i allafall halva församlingen på "Bohemian Rhapsody" samtidigt som jag jobbade på att supa så många som möjligt under bordet.
Faster hade med sig sin nya pojkvän (Heter det pojkvän när man är typ 60 år?) och när jag och Ida bröt upp vid elvatiden för att åka vidare mot Kalmar passade vi på att be honom om ursäkt för vårt beteende och lovade att vi inte brukade bete oss såhär annars.
En sanning med modifikation förvisso. Vi brukar alltid hålla på sådär, men brukar vänta med det tills folk har åkt hem.
Var på O'learys med mina älsklingar och söndagen tittade jag på idolrepriser och halvsov i Ida och Svesses soffa hela dagen. Grejt!
Nu loggade Samantha in på min Spotify, så jag blev utkickad. Det betyder nog att jag ska ta tag i mitt liv, plugga, duscha och förbereda mig inför morgondagen. Yes.
lovelove/ Josse
WE SAW THE COUPLE IN THE COMA AND IT WAS WE WERE THE CLICHÉ, BUT WE CARRIED ON ANYWAY...
Äntligen är dagen vi alla väntat på här! Jag pratar naturligtvis om Idol-premiären. Ett lätt maniskt beteende började ta form för ungefär en vecka sedan, jag har kollat igenom alla idol-dvd:er, youtubat gamla klipp och planerat scones och te-mys framför Tv:n med mamma och lillasyster, vars inställning till programmet för övrigt inte heller riktigt faller inom ramen för vad som är friskt.
Idag har jag vart i stan och packat massa grejjer. Det är tråkigt som fan att packa. På fler än ett sätt dessutom.
Har hur mycket osorterade papper som helst. Det är papper. Papper, papper, papper, jag drunknar i papper. Titta här, Inbrott i medicinförrådet i servicehuset, naken man springer naken på konsum, älgjakt i..
Ja, ungefär så.
Som att det inte redan var nog, kommer min pappa ner med en av mina betalda mobilräkningar och frågar "Vart jag vill ha den någonstans?" Jag höjer ögonbrynen och svarar att papperskorgen verkar vara en lämplig plats.
Nej så kan man ju inte göra, sådant måste sparas förstår ni, i tio år. Pappa är dessutom så ordentlig så han skriver på pappret vilket datum han betalat det. Jag var med på dethär med deklarationspapper och lönebesked, med betalda mobilräkningar? Gud hjälpe mig.
Min pappa har fixat en pärm jag kan spara i, och vem vet, en komplett samling betalda och signade treräkningar kanske man kan kränga på e-bay om tio år? Samlarvärde?
Sju minuter kvar till ljuset i höstmörkret tänds. Idol, idol, idol!
Dags att sätta sig i soffan och räkna ner.
lovEe/ joss
WE'LL ALWAYS BE THIS FREE, WE WILL BE LIVING FOR THE LOVE WE HAVE, LIVING NOT FOR REALITY...
I fredags var det inspark och igår var det fest någonstans, som antagligen inte finns på kartan, hemma hos Johan. Det var supernice, även om jag somnade lite för tidigt och de som var ansvariga för grillandet borde få medalj.
Andreas kom och hämtade oss på morgonen och jag letade överallt efter mina skor. När jag precis har gett upp och tänker åka utan shoes så hittar vi dem i tvättmaskinen. Fler fester där man vaknar med ett par nytvättade skor borde fixas. Tack Johan! (Både för fest, mat och tvättade dojjs) :P
Efter frukost hemma hos Ingemar och Sandra kom mormor Birgit och hämtade oss, för vi skulle hjälpa Pierre att städa. Jag och Sandra släpade säckar till Willys och pantade för 570 kronor. Det är ganska många burkar det. Nästan så man fick lite träningsvärk i armen och pantmaskinen blev överansträngd och började pipa.
Skola imorgon då.
Det var det.
lovEE/ joss
I'D SETTLE FOR ANYONE WHO'D SAY THEY'D DANCE THE NIGHT AWAY WITH ME...
Det är faktiskt andra gången jag är irriterad idag. Anledningen till irritation tidigare idag var hemresan från skolan.
De håller på med något vägarbete, så man får ta en annan väg än den vanliga när man ska hem.
Det finns två alternativ att välja på och när jag och syster skulle hem för några dagar sedan råkade vi välja det lite sämre av dem.
Idag tänkte jag alltså ta det bättre, men det blev inte riktigt så. Jag brukar ha dåligt lokalsinne, men att lyckas ta en omväg på sex mil borde inte vara möjligt för någon.
Tydligen så var de det och jag insåg inte misstaget förren jag kört så långt så det inte var lönt att vända.
Irritationen växte för varje kilometer och när jag äntligen kom hem, hade jag hunnit bli vansinnig flera gånger om.
Jag ska nog köpa en GPS. Inte bara till bilen, utan som jag kan ha dygnet runt. Typ skaffa en keps och montera den på skärmen, så man har karta med tillhörande tjatig tant framför ögonen 24/7.
Suck.
Kräm.
Så nära borde ingen få gå.
Nu ska jag plugga och imorgon blir det inspark.
Hänglås och löparskor. Fuck off, nu kör vi!
love/Josse
SUPPOSE I NEVER EVER LET YOU KISS ME SO SWEET AND SO SOFT...
Klockan är sovdags, men jag håller på att färga håret, så jag håller mig vaken med Facebook, blogg och Youtube i väntan på att eländet ska bli klart. Ja, bra blir det knappast, för jag tröttnade på att stå och pilla, när jag var ungefär klar till hälften, men skit i det liksom.
Tidigare idag har jag varit i skolan och nu hänger jag hemma hos Sandra och Ingemar. Underbara Sandra, som gör jordskorpan lite svårare att tränga igenom, och vi har plågat grannarna med lite singstar och så har vi varit hos Veronica. Hängt på balkongen och pratat, bara vi. Det var evigheter sen och vi hade flera kapitel ur varandras liv att ta igen.
Ibland undrar jag vad jag har gjort för att förtjäna att ha sådana vänner. Ja, ni vet sådana som bara älskar en, oavsett vad. <3
Stefan undrade hur allting kändes och jag sa att jag inte haft någon tid att känna efter. Han svarade att verkligheten nog skulle hinna ifatt mig nu, när allt återgick till det normala igen.
Jag tänker att om jag bara håller mitt vanliga tempo så springer jag nog fortare än verkligheten.
På vintern kan man halka på vägen, men det är ändå ganska länge kvar tills dess, så jag springer så länge benen bär.
Nähä, om man skulle orka duscha nu kanske? Det är trots allt en dag imorgon också. (Eller idag)
Love/ JossS
