ARE WE HUMAN OR ARE WE DANCER?
Nu sitter jag här igen och låtsas att jag pluggar.
Det har varit en bra helg. Mycket, mycket bra, till och med och på söndagen sov jag tills jag vaknade av mig själv och när jag vaknade fanns det absolut ingenting som tvingade mig att vara riktigt vaken.
Jag var oövervinnelig hela dagen, men minuterna innan redovisningen gick av stapeln rämnade fasaden.
Jag trodde verkligen att självsäkerheten var mer än bara en fasad denna gången, att den faktiskt lyckats tränga djupare med sina rötter och fått fäste. Men nej.
Även om tårarna gjorde att jag inte såg något och även om det mesta jag tänkt säga var borta ur minnet stannade jag kvar frammen vid tavlan, trots att läraren sagt att jag fick sitta på min plats och jag lyckades få ur mig några begripliga meningar. Det är alltid något och på onsdag är det dags igen. Då kanske benen vill bära, och då kanske rösten inte sviker. Fan, skit samma. På sätt och vis är jag ändå oövervinnelig, för det ska funka, förr eller senare. Så är det bara!
Fördrev väntetiden innan tåget skulle gå med att leta mössa, okynneshandla julkort och köra runt någon som, enligt egen utsago hade problem med lokalsinnet, i rullstol. Synd bara att han bad just mig, som knappt vet vart jag bor, om hjälp.
Från en sak till en annan.
Alla är så snälla, även mot de som de brukar berätta för en att de egentligen inte tycker om.
Man kan ju bara inte låta bli att undra, om man själv kanske tillhör den kategorin också?
Man kan bara hoppas att folk som verkar tycka om en, gör det på riktigt också.
Efter några veckors studier av kunskapsteori, har jag blivit informerad om att man inte kan veta någonting, alls, överhuvudettaget, någonsin. Jag vill, trots detta, påstå att jag med säkerhet vet att efter att ha känt någon tillräckligt länge vet man hur det ligger till. Då kan man vara säker, men fram tills dess, ska man vara lite försiktig med att tro för mycket.
Det hade inte behövt vara så, egentligen (Där har vi ordet:P), om människor, iaf generellt sett, inte hade valt att vara sådana.
Eller kanske måste det vara så, kanske är vi bara ohjälpligt kostruerade på det viset?
Det vet jag inte. Nej, just det, man kan ju inte veta. Man kan inte ens vara säker på att andra människor har ett medvetande. Ex: Där musiken och tystnaden överröstade varandra trodde jag mig uppleva en minut av outtalat samförstånd. Men det är som sagt bara var jag tror, det kan lika gärna varit envägskommunikation, inbillning, eller helt enkelt så, att jag är den enda människan här på jorden som har ett medvetande.
Jaja, den som lever får se. Eller nej förresten.
Nu ska jag sova, i vilket fall som helst.
That's me in the corner
Thats me in the spotlight, losing my religion.
pussspusss
Det har varit en bra helg. Mycket, mycket bra, till och med och på söndagen sov jag tills jag vaknade av mig själv och när jag vaknade fanns det absolut ingenting som tvingade mig att vara riktigt vaken.
Jag var oövervinnelig hela dagen, men minuterna innan redovisningen gick av stapeln rämnade fasaden.
Jag trodde verkligen att självsäkerheten var mer än bara en fasad denna gången, att den faktiskt lyckats tränga djupare med sina rötter och fått fäste. Men nej.
Även om tårarna gjorde att jag inte såg något och även om det mesta jag tänkt säga var borta ur minnet stannade jag kvar frammen vid tavlan, trots att läraren sagt att jag fick sitta på min plats och jag lyckades få ur mig några begripliga meningar. Det är alltid något och på onsdag är det dags igen. Då kanske benen vill bära, och då kanske rösten inte sviker. Fan, skit samma. På sätt och vis är jag ändå oövervinnelig, för det ska funka, förr eller senare. Så är det bara!
Fördrev väntetiden innan tåget skulle gå med att leta mössa, okynneshandla julkort och köra runt någon som, enligt egen utsago hade problem med lokalsinnet, i rullstol. Synd bara att han bad just mig, som knappt vet vart jag bor, om hjälp.
Från en sak till en annan.
Alla är så snälla, även mot de som de brukar berätta för en att de egentligen inte tycker om.
Man kan ju bara inte låta bli att undra, om man själv kanske tillhör den kategorin också?
Man kan bara hoppas att folk som verkar tycka om en, gör det på riktigt också.
Efter några veckors studier av kunskapsteori, har jag blivit informerad om att man inte kan veta någonting, alls, överhuvudettaget, någonsin. Jag vill, trots detta, påstå att jag med säkerhet vet att efter att ha känt någon tillräckligt länge vet man hur det ligger till. Då kan man vara säker, men fram tills dess, ska man vara lite försiktig med att tro för mycket.
Det hade inte behövt vara så, egentligen (Där har vi ordet:P), om människor, iaf generellt sett, inte hade valt att vara sådana.
Eller kanske måste det vara så, kanske är vi bara ohjälpligt kostruerade på det viset?
Det vet jag inte. Nej, just det, man kan ju inte veta. Man kan inte ens vara säker på att andra människor har ett medvetande. Ex: Där musiken och tystnaden överröstade varandra trodde jag mig uppleva en minut av outtalat samförstånd. Men det är som sagt bara var jag tror, det kan lika gärna varit envägskommunikation, inbillning, eller helt enkelt så, att jag är den enda människan här på jorden som har ett medvetande.
Jaja, den som lever får se. Eller nej förresten.
Nu ska jag sova, i vilket fall som helst.
That's me in the corner
Thats me in the spotlight, losing my religion.
pussspusss
WHAT TIME IS IT, AND IN WHAT MONTH??
Jag erkänner.
Mitt pendelkort till tåget gick ut den 10:e, när det bara var fem skoldagar kvar.
Enkelbiljetter för de dagarna kostar nästan lika mycket som att köpa ett nytt månadskort.
Jag tänker helt enkelt inte lägga ut så mycket pengar för så få dagar.
Jag vet att det inte är riktigt rätt och jag får lite dåligt samvete. Dock inte tillräckligt mycket för att få mig på bättre tankar.
Har idag lyckats smita undan min andra dag och har bara måndag, onsdag och torsdag kvar.
Jag skyndar mig in, ser till att ha diskreta färger, låtsas sova och höjer Mp3:n till max, för att det förvånade ansiktsuttrycket, "mina ögon hoppar nästan ut ur huvudet och jag har inga hjärnceller alls" blir mera trovärdigt om man inte hör kontrollanten komma, och om de nu, mot all förmodan skulle få för sig att "väcka" en.
Eftersom tågen inte riktigt går när man skulle vilja, så kom jag sisådär två timmar för tidigt till Växjö idag.
Jag har alltid tyckt att uttryck i stil med "lika barn leka bäst" bara är korkat, men idag började jag ändå undra om det kanske inte ligger något i det trots allt. Likasinnade kanske dras till varandra i allafall.
Jag satt och väntade på att tiden skulle gå,utanför stationen och bollade lite fram och tillbaka med tankar kring min "kriminella verksamhet"
Då kommer det fram en snubbe, börjar prata och förklarar att han och några andra ska bryta sig in i ett hus imorgon, i något demonstrationssyfte, om jag förstod det hela rätt. "vill du vara med?" undrade han. " Vi skiiiiiiiiter i om snutjävlen kommer, vi skiter i det, fattar du".
"mmm imorgon sa du?" svarade jag lite svävande, "Jag kom precis på att jag har ungefär en miljon trehundrafemtiotusen tvåhundra trettiosju andra saker som jag visst måste göra då" "Synd, en annan gång kanske.." "Oj, nu ringer visst min mobil"
Låtsades svara, bad min mobiltelefon att "vänta ett ögonblick", tog min nya vän i hand, önskade lyckatill med inbrottet, plockade upp mobilen igen, fortsatte samtalet samtidigt som jag skyndade mot stationshuset.
Var på biblioteket och gjorde intervju, och så har jag varit på innebandy.
Imorgon blir det jobb och lucia/födelsedagsfest, och på söndag får alla i min närhet vara beredda på att se idolfinalen, annars kommer jag att få men för livet. Så är det bara.
Det var söndag typ igår, det är jag nästan säker på.
Hela veckan har gått i ultrarapid och jag hängde inte ens nästan med.
Jaja. dags att sova.
puss
Mitt pendelkort till tåget gick ut den 10:e, när det bara var fem skoldagar kvar.
Enkelbiljetter för de dagarna kostar nästan lika mycket som att köpa ett nytt månadskort.
Jag tänker helt enkelt inte lägga ut så mycket pengar för så få dagar.
Jag vet att det inte är riktigt rätt och jag får lite dåligt samvete. Dock inte tillräckligt mycket för att få mig på bättre tankar.
Har idag lyckats smita undan min andra dag och har bara måndag, onsdag och torsdag kvar.
Jag skyndar mig in, ser till att ha diskreta färger, låtsas sova och höjer Mp3:n till max, för att det förvånade ansiktsuttrycket, "mina ögon hoppar nästan ut ur huvudet och jag har inga hjärnceller alls" blir mera trovärdigt om man inte hör kontrollanten komma, och om de nu, mot all förmodan skulle få för sig att "väcka" en.
Eftersom tågen inte riktigt går när man skulle vilja, så kom jag sisådär två timmar för tidigt till Växjö idag.
Jag har alltid tyckt att uttryck i stil med "lika barn leka bäst" bara är korkat, men idag började jag ändå undra om det kanske inte ligger något i det trots allt. Likasinnade kanske dras till varandra i allafall.
Jag satt och väntade på att tiden skulle gå,utanför stationen och bollade lite fram och tillbaka med tankar kring min "kriminella verksamhet"
Då kommer det fram en snubbe, börjar prata och förklarar att han och några andra ska bryta sig in i ett hus imorgon, i något demonstrationssyfte, om jag förstod det hela rätt. "vill du vara med?" undrade han. " Vi skiiiiiiiiter i om snutjävlen kommer, vi skiter i det, fattar du".
"mmm imorgon sa du?" svarade jag lite svävande, "Jag kom precis på att jag har ungefär en miljon trehundrafemtiotusen tvåhundra trettiosju andra saker som jag visst måste göra då" "Synd, en annan gång kanske.." "Oj, nu ringer visst min mobil"
Låtsades svara, bad min mobiltelefon att "vänta ett ögonblick", tog min nya vän i hand, önskade lyckatill med inbrottet, plockade upp mobilen igen, fortsatte samtalet samtidigt som jag skyndade mot stationshuset.
Var på biblioteket och gjorde intervju, och så har jag varit på innebandy.
Imorgon blir det jobb och lucia/födelsedagsfest, och på söndag får alla i min närhet vara beredda på att se idolfinalen, annars kommer jag att få men för livet. Så är det bara.
Det var söndag typ igår, det är jag nästan säker på.
Hela veckan har gått i ultrarapid och jag hängde inte ens nästan med.
Jaja. dags att sova.
puss
I SOMEHOW FIND, YOU AND I COLLIDE...
"JAHA, ett schackspel" tänker du.
- Är du säker på det? Titta igen.
TO CALL FOR HANDS OF ABOVE TO LEAN ON...
En lillasyster är alltid en lillasyster.
I den bästa av världar skulle en lillasyster sitta i bubbla dit ingen ondska någonsin kunde tränga in.
Amila höll vad hon lovade, och med därtill, med blogg och snyggt collage av våra bilder från promenaden. http://alima.blogg.se , för att en bild kan säga mer en tusen ord.
Det kallas himlen och jag
har aldrig varit där
Men när jag ser på alla stjärnor över himlen
så önskar jag att du var här
du var så poetisk
och nu bor du i en annan värld
Och jag kan bara säga: kom tillbaks!
I den bästa av världar skulle en lillasyster sitta i bubbla dit ingen ondska någonsin kunde tränga in.
Amila höll vad hon lovade, och med därtill, med blogg och snyggt collage av våra bilder från promenaden. http://alima.blogg.se , för att en bild kan säga mer en tusen ord.
Det kallas himlen och jag
har aldrig varit där
Men när jag ser på alla stjärnor över himlen
så önskar jag att du var här
du var så poetisk
och nu bor du i en annan värld
Och jag kan bara säga: kom tillbaks!
<3
DO YOU HAVE THE TIME TO LISTEN TO ME WHINE...
...About nothing and everything all at once?Det är 168 timmar på en vecka.
I am one of those
Melodramatic fools
Neurotic to the bone
No doubt about it
Jaha. Då sitter jag här igen och ägnar mig åt allt annat än det jag borde.
Är någon förvånad? Nej, skulle inte tro det.
Man måste sova bort sådär en 40-50 av dem, för att ens ha en chans att orka med allt man ska.
Man måste lägga tid på att äta, så man inte svälter ihjäl, får vitaminbrist och blir sjuk.
Man måste duscha, så att folk står ut med att vara inärheten av en.
Man ska gärna hinna med att träffa vänner och familj, så man inte blir ensam, arvslös och socialt missanpassad.
Man måste gå i skolan/jobba, så man får penar så man överhuvudettaget kan bo någonstans där det finns dusch och för att ha råd att köpa mat.
Man måste för det mesta pendla, för att ta sig till skola/jobb och där går det också bort x antal timmar.
Man måste tvätta ,så man har kläder att ha på sig så man slipper gå naken och bli förkyld/ åka dit för förargelseväcknde beteende.
Man måste städa, så det inte börjar växa mögel, så man blir vräkt/ blir sjuk av konstiga bakterier måste ligga på sjukhus, måste sjuksrkriva sig och få mindre pengar, så man inte kan betala räkningarna så man blir vräkt iaf, får bo på gatan, utan kläder, får böter för förargelseväckande beteende som man inte har råd att betala, måste låna pengar av vänner/familj som man inte har råd att betala tillbaka, så alla blir arga på en och inte vill umgås med en mer så man blir socialt missanpassad/ dödad av maffian!
Vad jag försöker säga är typ: Ge mig dygn med 48 timmar och så lite självdisciplin på det, så är jag evigt tacksam!
Idag har jag hängt med Amilalalalove, tagit massa snygga(?) bilder, som förhoppningsvis kommer publiceras någonstans på någons blogg/facebook/getafuckinglife.com sida imorgon :P
Vi satt på dolce vita, drack kaffe och saknade den gamla goda gymnasitiden.
Vi var så jäääävla coola. Vad hände sen? Något gick snett, och vi måste göra något innan det är försent.
Nu måste jag nog sova/publicera det här, så Amila kan sova :P
pusspuss
THIS SHIT IS BANANAS...
Blommor är fina, idiotjävel!
Varför? Skit i det du!
Undra kan man ju alltid göra. En hel massa jävla saker.
Och hur mycket du än undrar, blir du inte ens ett enda lite dugg klokare.
Det är kallt ute. Det finns väl knappast någon som lyckats undgå att notera detta avskyvärda faktum, men jag säger det i allafall. Tjatar det söder och samman i någon slags tro på att det skulle, ja va fan då? Skit i det också förresten.
Annars då? Jorå, det flyter på, knallar och går och allt detdär. världen består av lite för många sura jävlar och människor som dricker yoggi i glas, för att jag ska kunna vara riktigt nöjd.
Men annars så.
Varför? Skit i det du!
Undra kan man ju alltid göra. En hel massa jävla saker.
Och hur mycket du än undrar, blir du inte ens ett enda lite dugg klokare.
Det är kallt ute. Det finns väl knappast någon som lyckats undgå att notera detta avskyvärda faktum, men jag säger det i allafall. Tjatar det söder och samman i någon slags tro på att det skulle, ja va fan då? Skit i det också förresten.
Annars då? Jorå, det flyter på, knallar och går och allt detdär. världen består av lite för många sura jävlar och människor som dricker yoggi i glas, för att jag ska kunna vara riktigt nöjd.
Men annars så.
ANOTHER STOP SIGN, YOU KEEP MOVING ON...
Då var det bara några timmar kvar innan "helvetesveckan" kan räkans som avklarad :P
Helgens jobbande gick bra, borsett från att det fanns en och annan som ätit allt för stora mängder taggtrådd till frukost.
Det är, speciellt i tider som dessa, med kyla, mörker, trötthet, stress och förkylningar som aldrig vill gå över, lätt att tycka att livet i största allmänhet är ganska överjävligt. Som alla vet har ju dåliga saker av någon oförklarlig anledning dessutom en förmåga att väga mycket tyngre än det som är bra.
När jag tänker och känner efter innanför allt detdär som kan kännas jävligt ibland, kommer jag ändå fram till att jag är lycklig.
Runt omkring mig finns så många människor. Alla är väldigt olika, men gemensamt för dem alla är att det på sitt alldeles egna och speciella sätt bidrar till att göra mitt liv till det bättre.
Bara genom att existera och vara just den individen som de är, påverkar de hela min värld och jag skulle inte vilja vara utan en enda av dem. De allra flesta har säkert inte ens en aning om att det är på det sättet.
Bara tanken på att det är just precis såhär får mig att vilja ta hela världen i mina armar, krama den, och aldrig någonsin släppa taget.
Det finns så mycket att vara glad över, som så lätt glömmer.
pusspuss
Helgens jobbande gick bra, borsett från att det fanns en och annan som ätit allt för stora mängder taggtrådd till frukost.
Det är, speciellt i tider som dessa, med kyla, mörker, trötthet, stress och förkylningar som aldrig vill gå över, lätt att tycka att livet i största allmänhet är ganska överjävligt. Som alla vet har ju dåliga saker av någon oförklarlig anledning dessutom en förmåga att väga mycket tyngre än det som är bra.
När jag tänker och känner efter innanför allt detdär som kan kännas jävligt ibland, kommer jag ändå fram till att jag är lycklig.
Runt omkring mig finns så många människor. Alla är väldigt olika, men gemensamt för dem alla är att det på sitt alldeles egna och speciella sätt bidrar till att göra mitt liv till det bättre.
Bara genom att existera och vara just den individen som de är, påverkar de hela min värld och jag skulle inte vilja vara utan en enda av dem. De allra flesta har säkert inte ens en aning om att det är på det sättet.
Bara tanken på att det är just precis såhär får mig att vilja ta hela världen i mina armar, krama den, och aldrig någonsin släppa taget.
Det finns så mycket att vara glad över, som så lätt glömmer.
pusspuss
LIFE GOES EASY ON ME, MOST OF THE TIME...
And its gone, gone going. Gone, everything gone, GIVE A DAMN!
Det var det.
Har precis återvänt hem efter dag bestående av tenta och jobb.
För tillfället sitter jag och väntar på att min blåbärspaj ska bli klar.
Imorgon kan jag ha sovmorgon! Fucking amazing alltså, det var inte igår, om man säger så.
I och för sig har jag mig själv att skylla för många missade sömntimmar. Mitt nya, halvt ofrivilliga resonemang har blivit något i stil med, att så länge det är fysiskt möjligt att hålla ögonen öppna är det inte okej att sova.
Man ska pressa sig själv till max och utnyttja varenda vaken sekund åt, alla måsten och låtsas måsten.
Onsdagen var ett praktexempel. Var i skolan och sen stressade jag till systemet och så kom Samantha och så ringde jag hit och dit och fram och tillbaka och sen var vi hos Sandra-darling och sjöng lite singstar och drack massa vin.
Kanske inga extrema mängder egentligen, men det blev någon form av disconnection i min hjärna, och jag hörde mig själv säga de mest tvivelaktiga och felformulerade saker ever!
Varför gör man så frivilligt när man måste stiga upp klockan fem dagen efter? Egentligen?
vi skulle dessutom jobba hela kvällen sen, braindamaged since the day I was born- YEAH!
Planerade lite minifestande ikväll också, men det blev inget med det, för folk ville aldrig gå hem och verkligheten han ifatt och påminde mig om att jag faktiskt borde skärpa till mej och sova lite när jag kan!
Egentligen var jag ju cptrött, stressad och menspmsirriterad och hela världens lilla ovän, även om jag lyckades skärpa till mig tillslut.
Har en liten aning, katastrofmycket panik för hur det ska gå på jobbet imorgon.
Men jag sparar det tills dess.
Nu är nog pajen klar, by the way.
Sov gott alla.
Love /Josse
NOW I'M FREE, FREE FALLIN'...
Trött, tröttare, Josse.
Helgen var nice, fast jag befann mig någonstans i gränslandet till mental kolaps.
Jobbade, åt massa mat hos mamman och satt sedan uppe och pratade med Samantha tills klockan var typ fyra.
Fick chockartat uppvaknande pga världens värsta väckarklocka, men allt är relativt, och något annat hade antagligen inte lyckats tränga igenom sömndimman. Jobbade till fyra och åkte sedan till Nybro kyrka för att supporta min mamma som skulle ha konsert med sin kör.
Var så borta att jag somande, trots en ljudvolym som inte var av denna värld. Efter Qp och co och extra cheesburgare på Mcd piggnade jag till en stund och orkade göra allt som jag skulle.
Idag kom det väntade sammnbrottet. Vinglade runt, skrämde Amila med mitt osammanhängande svammel och neurotiska beteende. Spydde, halvdäckade, hela världen snurrade. Minns knappt.
På något sätt tog jag mig hem iaf, för här sitter jag. Har precis ätit mat, varvat ner lite och börjat återvända :P
Ska tvätta lite, så jag slipper gå naken och sen sova.
Om man ska se det från den ljusa sidan, så kommer jag iaf att uppskatta den kommande ledigheten ännu mer efter att ha upplevt en vecka som den som börjar idag :P Yeah, Im' free fallin''.
Imon blir'e morgonfika med Malin och så kommer Sandran hem! <3
Hey baby, there ain't no easy way out!
Helgen var nice, fast jag befann mig någonstans i gränslandet till mental kolaps.
Jobbade, åt massa mat hos mamman och satt sedan uppe och pratade med Samantha tills klockan var typ fyra.
Fick chockartat uppvaknande pga världens värsta väckarklocka, men allt är relativt, och något annat hade antagligen inte lyckats tränga igenom sömndimman. Jobbade till fyra och åkte sedan till Nybro kyrka för att supporta min mamma som skulle ha konsert med sin kör.
Var så borta att jag somande, trots en ljudvolym som inte var av denna värld. Efter Qp och co och extra cheesburgare på Mcd piggnade jag till en stund och orkade göra allt som jag skulle.
Idag kom det väntade sammnbrottet. Vinglade runt, skrämde Amila med mitt osammanhängande svammel och neurotiska beteende. Spydde, halvdäckade, hela världen snurrade. Minns knappt.
På något sätt tog jag mig hem iaf, för här sitter jag. Har precis ätit mat, varvat ner lite och börjat återvända :P
Ska tvätta lite, så jag slipper gå naken och sen sova.
Om man ska se det från den ljusa sidan, så kommer jag iaf att uppskatta den kommande ledigheten ännu mer efter att ha upplevt en vecka som den som börjar idag :P Yeah, Im' free fallin''.
Imon blir'e morgonfika med Malin och så kommer Sandran hem! <3
Hey baby, there ain't no easy way out!
