Jaha.
Klockan är snart tolv och det går allt annat än lätt att få liv i sig själv idag.
Än så länge har jag kommit så långt som till datorn och nyss påbörjat kaffekopp nummer två. Speciellt bråttom har jag väl egentligen inte. Nej, inte egentligen. Det är mycket som hade kunnat vara något annat än vad det är, om det inte hade varit för det där ordet. Egentligen.

love/ Joss

Jag är så sämst på att uppdatera. Som om att någon bryr sig.
(Bara för att iaf få det att verka som att jag har något som kan kallas självdistans) :P
En sammanfattning av helgen får det bli, hur som helst.

På fredagen var jag stört trött och började powernappa redan vid sextiden. Om inte telefonen ringt hade powernappen antagligen bara fortsatt och fortsatt och när jag äntligern hade vaknat skulle det hunnit bli morgon till nästa dag.
Men nu ringde alltså telefonen och jag snubblade upp ur sängen, lyckades vakna till och tänkte att ut skulle jag verkligen inte, men vara lite social på förfest kunde jag gott vara. Förfest med Samantha, Hanna och Sandra, hemma hos Sandra blev det och så följde jag med till stationen och sa hejdå. Eftersom jag stod mitt i det allmänna kaoset på stationen frågade tågnissen något i stil med "ska du med eller ska du det inte?" och en impuls fick mig att säga ja och hoppa på.
Så kan det gå. Bebisvallen blev det och det var mkt nice, även om jag kände mig lite gammal för att vara där.

På lördagen vaknade jag ganska sent och vid tre kom familjen och plockade upp mig och så åkte vi till Madesjö för att titta när pojkvännerna spelade fotboll. Halva nöjet är förstås fikatraditionen. Minst halva nöjet, men i allafall.
Efter det blev det först förfest, sedan massa mat och bowling och grejjer på Harrys med Linn, Magdalena och Anna.
Jag hoppas att jag är hemma när det är dags nästa gång, för det var för bra för att bara vara en engångshändelse. :)
Blev glad när Kimpan och Sandra kom också. <3

På söndagen, det vill säga igår skulle kusin Kim ha nån spelning på Öland. Jag åkte för att plocka upp Samantha och efter några koppar kaffe kom vi både iväg och fram dit vi skulle. Vi hittade en bra parkering att bo på och hade lite förfest med oss själva och efter typ en timme ringde kusin och sa att det blev inställt, så vi fortsatte vår förfest i bilen,drack ur petflaskor, var fjorton igen, pratade och lyssnade på musik. Vid elvatiden liftade vi in till Borgholm. Vi hade sjukt flyt och behövde bara försöka i sådär två minuter innan vi blev upplockade. Efter ungefär dubbelt så mycket mat som vi egentligen orkade hamnade vi på puben med två B och hittade massa schyssta människor som vi hängde med resten av kvällen.

De var till och med så schyssta att de skjutsade oss tillbaka till våran parkering när stället hade stängt och när vi bytt lite Facebook och nummer och de hade åkt igen flyttade vi tillbaka in i bilen, hade efterfest, vände ut och in på oss själva och somnade någongång.

På vägen hem idag plockade vi upp Joakim, som varit på Strand. Samantha hade konsert för oss, och det var nästan så man blev tårögd. Om det berodde på den vackra sången eller på att trumhinnorna lossnade från sina fästen så att hjärnan kom i kläm kan däremot få vara osagt. :P

Annars har jag jobbat och sedan varit och ätit ute hos Yohana och Daniel med Anders, Carolin, Kim och John.
Jag har varit där många gånger, men idag fick jag akut hjärnstilletånd och fick ringa och fråga om vägen. Skrämmande.
Är det kanske åldern som börjar ta ut sin rätt?

Imorgon ska jag ta tag i allt såntdär som jag kunde gjort tidigare. Packa, måla klart, städa, ringa lite överallt och skriva några brev. På kvällen blir det visst fest igen och på onsdag åker jag.
Varför räcker tiden aldrig till? Om jag bara kunde få en ända dag till ledigt och om min Malin var hemma igen, då skulle allt vara perfekt! :P

Nu ska jag ännu en gång ge mig i på projekt "gå och lägga mig tidigt och och ta det lugnt", trots att jag fortfarande orkar stå på benen. Det känns inte riktigt som det ska, men så får det bli. Yes.

lovelovE// joss

Nu har jag kommit hem och har precis varit duktig och börjat tvätta.
Jag vaknade tidigt, men lyckades ändå inte komma iväg särskilt tidigt. För det första var jag lat och när jag äntligen skärpt till mig ringde det från någon elgrej med "ett jättebra erbjudande", jag hade inte tid att lyssna och vet inte hur man säger nej, så jag sa, "ja visst det blir bra" direkt, men han tyckte tydligen att det var nödvändigt att rabbla hundrafemtio fördelar och avtalsregler och fan och hans moster iallafall. Jag lyssnade, fattade inte ett enda ord, sa "ja visst det blir bra" en gång till och sedan åkte jag till Orrefors.

Började med några koppar kaffe med tjejerna i baren, mellanlandade för att terrorisera Pontus i glassen och sen smet jag in på turistblåsningen för att kramas lite med Samantha och sen fastnade jag där och tittade på ganska länge.
När jag blev hungrig drog jag tillbaka till baren, gjorde lite mackor och tyckte att det kändes skumt att sitta "på andra sidan". Det dröjde förstås inte särskilt länge innan det ramlade in massa folk, så jag fick hoppa in på den sidan som jag är van vid.

Jag råkade dessutom boka in lite jobb imorgon. Inte mig emot såklart, jag har ändå inget bättre för mig, men min mamma suckade och tyckte att jag behövde vila någongång. De på Vårdcentralen tyckte inte heller att det var någon bra idé, när jag gick dit med min hand idag, efter Orreforsresan. De krävde med pincett, tog mystiska prover, packade in mig i bandage och skrev ut en tiodagars pencilinkur. Drygt!

Jag överväger att lägga mig i soffan och titta på Tv nu. Jag är egentligen alldeles för rastlös för att palla att bara ligga där, men försöka skadar väl inte?

Yes, det var det.
lovee/ joss

Det är sjukt skönt att vara ledig och det är stor skillnad på att vara ledig från jobbet och att vara ledig från skolan. När man är ledig nu kan man verkligen vara det på riktigt, utan att ha massa skit hängande över sig.
Jag sov tills jag vaknade, åt massa frukost med Carolin och var på Malins jobb och drack kaffe.
Jag har bara drivit runt på stan i gårdagens smink och med håret åt alla håll och varit lycklig för att jag inte behöver bry mig om någonting i hela världen som jag inte själv har lust med.

Vid halv fyra kom Sandra och vi har färgat håret, druckit vin, tittat på "Hair" och pratat om allt och ingenting.
-Tredje gradens brännskada? Ja, det var någon som sa det, hur många grader finns det, sju? Nej förresten, det är nog jordbävningar, men skit i det, det är nästan samma sak. Vi har tittat på folk som gått förbi på gatan och lyssnat massa musik. Grannen kom upp och undrade om jag ville vara så snäll och dämpa mig lite. Gärna i fortsättningen också.
Jag spelade inte högre än vanligt, typ som jag gjort varje dag sen vi flyttade in för två och ett halvt år sedan. Han var väldigt snäll och sa att jag kunde ju inte veta det, men man hör vartenda litet ljud från våran lägenhet. Nu vågar jag knappt andas och har ganska dåligt samvete, för han måste ju ha samlat mod för att våga säga till mig i mer än två år. Stackars människa ! Att jag har en liten störning som gör att jag kan sitta och lyssna på samma låt på repeat en hel dag får ju inte det hela att kännas bättre heller. Oj oj.

Nu ska jag ta och sova lite tror jag, så jag orkar gå upp tidigt imorgon och åka till Orrefors och fika med Annica innan det blir för mycket att göra.

Det finns en skugga bland träden, där vi kan ses, där kan det tas och ges
Där har vi nånting tillsammans
Där är skogen rätt gles, där finns ljus lite varstans
Det är en underlig plats, där vi satts
på så olika prov med varandra, två världar ska krocka varje gång vi ses

Har precis kommit hem och ätit middag med världens bästa pojkvän.
Tiden går så sjukt fort, Västerås, Hultsfred, Kivik och Karlshamn, jag har inte varit hemma på en månad.
Börjar känna mig en aning trött. Som tur är har det gått upp och ned med tröttheten. Vissa dagar har jag varit mer död än levande. Att lyckas däcka en timme på golvet i ett duschrum i Hultsfred, trots att man är nykter säger väl det mesta. På något sätt orkar man trots allt. Tror att det är tack vare alla människor man träffar. Åh, ibland är människor bara så fantastiskt jävla underbara!

Längtar efter att träffa alla här hemma och bli lite uppdaterad.
Jag har massor att berätta såklart, men det är drygt med allt för långa bloggar. Jag har fått två stötar, så att strömmen har gått och någon lyckades få en tändare att hamna i fritösen så att den exploderade när jag hade min hand där. Så extremt allvarligt var det inte, men ganska dramatiskt med sirener och blåljus :P
Det finns i alla fall inget ont som inte för något gott med sig. Tack vare den lilla utflykten till akutmottagningen i Kristianstad fick jag både knark och en tur på nattöppen mack så jag kunde köpa mackor. Jag finner mig i det mesta, men att behöva gå upp utan att äta frukost, det borde vara olagligt.
När vi äntligen kom fram till lagret idag hann jag inte mer än stiga ur bilen innan jag blev stucken av en geting.
Nu börjar jag undra om jag har något otalt med Gud?

Jaja.
Nu är jag hemma och allt är som vanligt igen, ordning och reda, lådvin på fredag.
Nej, nu ska jag och min friterade hand gå och lägga oss och invänta bättre tider.

Vi skulle aldrig ha mötts, när vi fötts
på så olika delar av världen, men en fjäril flyger mellan oss ibland
Vi kallar den lycka, den är svår att fånga, den vill slita och rycka
som vilken lycka som helst, vilken fjäril som helst
Men ändå, vi ses igen vi två

Så kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still
för alla oss som aldrig vet vad vi vill
Det finns en sång och en dröm
om en lycka så öm
för oss som alltid ska till
att fånga en fjäril


Lovee/ Josse