WHY SHOULD IT BE SO BAD TO BE BAD WHEN IT'S SO HARD TO BE ANYTHING AT ALL?

Mmm.

Idag är det måndag. Samantha och Rickard har verkligen räddat mig denna helgen. På alla möjliga sätt. Supermycket tack till dom, även fast de med största sannolikhet aldrig kommer läsa dethär och även fast ordet i sig känns alldeles för litet.
Idag hade annars kunnat vara en helt annan dag. En sån där vanlig dag, där jag sitter hemma, tittar på klockan, tänker på att tiden går framåt och att om jag bara hade orkat hade jag kunnat göra någonting helt annat nu.
Men, men, men och egentligen.

Har nyss kommit hem från middag, prat och musik hemma hos Linnis.
På vägen dit hade jag Mp3-volymen på max och dansade upp för hela Algatabacken. Hoppas ingen såg mig.
Eller okej då, det skrev jag bara för att låta lite mer normal. Egentligen skiter jag ju i vilket.

Imorgon blir det skola. För några dagar sedan var jag inte säker på om jag skulle gå dit mer. Någonsin.

Jaja. Det var det. Inte Egentligen. Men, men, men i allafall.

LoOve / jossE

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0