I GET HIGH ON YOU BABY...
I fredags var jag och bästaste sambon och gjorde Malmö. Det var underbart från början till slut. Kan knappast bli på något annat sätt när man är i världens bästa sällskap och dessutom besöker stället som är himlen på jorden.
Att efterfesta hela natten för att sedan ta första morgontåget hem slutar alltid med samma sak. Det vill säga, man mår inte så värst bra.
Lördages första halva spenderades i horisontellt läge på soffan, halvsovandes till idol. Så småningom lyckades jag vakna till en aning. Kombinationen av pizza och kaffe med kahlua är rena mirakelmedicinen.
Att vara barfota utomhus i november är inte riktigt normalt. Livet blir å andra sidan betydligt roligare om man låter bli att vara normal jämt.
Undrar om jag kommer bli sjuk nu? Undrar förresten hur det egentligen ligger till med sambandet mellan kyla och förkylningar? Beror inte sjukdommar på virus och sånna saker? Vart kommer "för lite kläder" in i bilden?
Kan det i själva verket vara så att det bara är en sån där sak som ens föräldrar lurat i en när man var liten för att man inte skulle göra "dumma" grejjer? Typ: "Om man lånar någons glasögon kan ens ögon bli förstörda/ glajjorna slutar fungera" eller "Gör inte fula miner- du kan fastna". Hmm.
Jaja. Det lär väl visa sig.
love/ joSS
Att efterfesta hela natten för att sedan ta första morgontåget hem slutar alltid med samma sak. Det vill säga, man mår inte så värst bra.
Lördages första halva spenderades i horisontellt läge på soffan, halvsovandes till idol. Så småningom lyckades jag vakna till en aning. Kombinationen av pizza och kaffe med kahlua är rena mirakelmedicinen.
Att vara barfota utomhus i november är inte riktigt normalt. Livet blir å andra sidan betydligt roligare om man låter bli att vara normal jämt.
Undrar om jag kommer bli sjuk nu? Undrar förresten hur det egentligen ligger till med sambandet mellan kyla och förkylningar? Beror inte sjukdommar på virus och sånna saker? Vart kommer "för lite kläder" in i bilden?
Kan det i själva verket vara så att det bara är en sån där sak som ens föräldrar lurat i en när man var liten för att man inte skulle göra "dumma" grejjer? Typ: "Om man lånar någons glasögon kan ens ögon bli förstörda/ glajjorna slutar fungera" eller "Gör inte fula miner- du kan fastna". Hmm.
Jaja. Det lär väl visa sig.
love/ joSS
IF I GOT TO DO IT SOLO...
Torsdag.
Jag skulle inte börja jobba förrän kvart över ett. Egentligen.
Klockan sju ringde bemanningen och undrade om jag kunde börja klockan åtta. I min nyvakna förvirring förstod jag knappt vad det var jag sa ja till men for upp ur sängen, klädde på mig i ljusets hastighet och satt på bussen tio minuter senare. Inget kaffe med andra ord.
Bättre start på dagen har jag helt klart varit med om. När jag kom hem var jag förbannat trött men lyckades i alla fall tvinga iväg mig själv till solariet. Efter det kände jag mig pigg, men det var ingenting annat än inbillning. Egentligen.
Att vara övertrött har sina fördelar ändå. För det första är precis allting hysteriskt roligt och för det andra kände jag mig bäst i världen på praktiskt taget allting. Inte helt fel. Annars inget nytt under solen.
lovEE/ joss
WHEN YOU'RE AROUND ME I'M RADIOACTIVE, MY BLOOD IS BURNING, RADIOACTIVE...
Bästa starten: Visst, jag var lite trött precis när jag vaknade, men när jag kände efter kom jag fram till att jag mådde like a princess och så kunde jag äta frukost på balkongen- i solen!
Stjärnan: Pratar med gubben som lagat bilen (Han ser för övrigt ut som den onda pappan i "Populärmusik från Vittula"s okända tvilling), och frågar vad kalaset kommer kosta. Det vet han inte exakt. Nej, men på ett ungefär?, försöker jag. "Ja, cirka 4100", svarar han då.
Fem av fem. Kanonkul: Dagiskidzen frågar hur gammal jag är. När jag svarar att jag är 24 tittar de på mig med allvarlig min och säger: "Oj vad du är gammal, du kommer nog att dö snart." Jo, tack. Det känns fint att höra.
Som grädde på moset: Gammal var det ja. På väg hem från jobbet blev jag inhåvad av någon som ville prata pensionssparande. Trött och jävlig som jag var upplyste jag personen i fråga om att jag ville hem, och det nu. Undrade därför om han kunde hoppa över pratet om siffror och istället peka på rutan där man skriver under. Sagt och gjort. Undrar just vad konsekvenserna av detta kan tänkas bli?
Bättre sent än aldrig: Idag ska det shoppas biljetter till dammiddagen. Vi har ju bara sagt att vi ska dit i två års tid nu.
Det är bara en tidsfråga: Innan Pegglespelandet tagit över mitt liv.
Bästa affärsidén: Tänk en sån där "svordomsburk" man hade när man var liten. Ska skaffa en sådan att ha här hemma och så får alla böta en femma varje gång de säger antingen "Hurra" eller "Jag pallar'nte". Jag kommer bli snuskigt rik. *Kör porsche innan årsskiftet*.
LovEe/ josse
Stjärnan: Pratar med gubben som lagat bilen (Han ser för övrigt ut som den onda pappan i "Populärmusik från Vittula"s okända tvilling), och frågar vad kalaset kommer kosta. Det vet han inte exakt. Nej, men på ett ungefär?, försöker jag. "Ja, cirka 4100", svarar han då.
Fem av fem. Kanonkul: Dagiskidzen frågar hur gammal jag är. När jag svarar att jag är 24 tittar de på mig med allvarlig min och säger: "Oj vad du är gammal, du kommer nog att dö snart." Jo, tack. Det känns fint att höra.
Som grädde på moset: Gammal var det ja. På väg hem från jobbet blev jag inhåvad av någon som ville prata pensionssparande. Trött och jävlig som jag var upplyste jag personen i fråga om att jag ville hem, och det nu. Undrade därför om han kunde hoppa över pratet om siffror och istället peka på rutan där man skriver under. Sagt och gjort. Undrar just vad konsekvenserna av detta kan tänkas bli?
Bättre sent än aldrig: Idag ska det shoppas biljetter till dammiddagen. Vi har ju bara sagt att vi ska dit i två års tid nu.
Det är bara en tidsfråga: Innan Pegglespelandet tagit över mitt liv.
Bästa affärsidén: Tänk en sån där "svordomsburk" man hade när man var liten. Ska skaffa en sådan att ha här hemma och så får alla böta en femma varje gång de säger antingen "Hurra" eller "Jag pallar'nte". Jag kommer bli snuskigt rik. *Kör porsche innan årsskiftet*.
LovEe/ josse
HEAVEN IS A PLACE ON EARTH WITH YOU, TELL ME ALL THE THINGS YOU WANT TO DO...
Dagens höjdpunkt: Planerat mys och idoltittande, följt av blandade kreativa aktiviteter med Yohana.
Dagens pepplåt: "Blow" med Ke$ha.
Dagens "de upphör aldrig att förvåna mig": Jobbet ringer och väcker mig klockan halv 8 på morgonen för att fråga om jag kan jobba den 9:e december.
Dagens fråga: Varför luktar det som om någon rökt gräs i tvättstugan?
Dagens mest beundransvärda kraftansträngning: Att jag trots ett nära på obeskrivligt stort inre motstånd lyckades pallra mig iväg till högskolebiblan för att plugga.
Dagens varningssignal: Man brukar ju skriva "Gud" med stor bokstav. Brukade kanske, jag vet inte hur det förhåller sig med den saken i "modern tid", men hur som helst. Pratade med någon på fb-chatten tidigare idag och får syn på att jag i meningen jag precis skrivit använt stor bokstav till ordet "Vin". Dags att slå en signal till AA måntro?
Dagens "kors i taket": Jag har inte gått vilse på hela dagen
Dagens bästa reklam:
LovEE/ josse
DO YOU EVEN UNDERSTAND, I HAVE TO LET GO OF YOUR HAND...
Onsdag.
Dagens projekt: Färga håret
Dagens pepplåt: "And I found this boy" med Maia Hirasawa
Dagens sämsta: Älsklingskatten har flyttat till Nangijala
Dagens flashback (Sälen) : Telenorreklamen med "Do you have facebook?"
Dagens hemliga vapen (rosa): Rådjursörhängen
Dagens projekt (2): Tvätta
Dagens foodcravings: Potatismos och brieost. (Nej, inte samtidigt)
Dagens ovän: Min dator
Dagens guldkant: Tjejen som sjunger högt och totalt ogenerat i tvättstugan
Dagens kanske: Bada badkar
LovEE/ joss
Dagens projekt: Färga håret
Dagens pepplåt: "And I found this boy" med Maia Hirasawa
Dagens sämsta: Älsklingskatten har flyttat till Nangijala
Dagens flashback (Sälen) : Telenorreklamen med "Do you have facebook?"
Dagens hemliga vapen (rosa): Rådjursörhängen
Dagens projekt (2): Tvätta
Dagens foodcravings: Potatismos och brieost. (Nej, inte samtidigt)
Dagens ovän: Min dator
Dagens guldkant: Tjejen som sjunger högt och totalt ogenerat i tvättstugan
Dagens kanske: Bada badkar
LovEE/ joss
WHAT IS MY FATE, AM I SUPPOSED TO PRAY, THAT TROUBLE'S GONE WITH THE SUNLIGHT?
"Skjorta, kavaj och röda byxor, röda byxor.." Tjohoo.
Påminnelse: Lämna aldrig lägenheten utan att först ta med nycklar.
Då var det lördag. Ikväll (om fyra timmar) blir det halloweenfest och jag är sjukt pepp. Kommer bli awesome gånger hundra. Minst.
lovEE/ joss
Påminnelse: Lämna aldrig lägenheten utan att först ta med nycklar.
Då var det lördag. Ikväll (om fyra timmar) blir det halloweenfest och jag är sjukt pepp. Kommer bli awesome gånger hundra. Minst.
lovEE/ joss
YOUR T-SHIRT'S LOST ITS SMELL OF YOU AND THE BATHROOM'S STILL A MESS...
Igår var jag ute på promenad. Eller "promenad" är kanske inte riktigt rätt beskrivning, då jag förknippar ordet med något positivt och självvalt, för det var med all världens motvilja jag lämnade värmen under täcket. Det var ett sånt där världsberömt "måste" som tvingade ut mig i regnet. Sådant är livet.
Hur som helst. Regn och höst kan ju få vilken människa som helst att känna sig lite frusen och ensam, och där med också bli jävligt miserabel och bitter. Rätt som det var och trots att "relationsspel" (eller vad man nu ska kalla eländet för om man ska hitta ett samlingsord?) är något av det värsta jag vet kommer jag på mig själv med att gå och tänka att det kanske inte hade varit så dumt med någon som höll om mig lite längre än vad som är absolut nödvändigt ändå, och som kanske kunde tänka sig att ljuga lite för mig också.
Jag kunde blunda, strunta i estetiken, och den totala avsaknaden av densamma.
Jag kunde bara svälja, utan att ägna ens en sekund åt att först urskilja smakerna, som med sin perfekta sammansättning, och som var för sig först vägts på guldvåg för att proportionerna skulle bli exakta, för att sedan förvandla upplevelsen till något fantastiskt, exceptionellt och himlastormande. Jag kunde bara högaktningsfullt ge fan i allt det där. Välja praktisk funktion före skönhet. Gapa, svälja, bli mätt. Enkelt.
Haha. Kommer precis att tänka på en diskussion jag hade med kusinen om en restaurang hon kunde starta. "Ät och håll käften" skulle den heta. Det hade blivit en riktig hit det.
Jaja. Några steg senare blev jag realistisk igen. Det fungerar ju inte alls så. Hade någon faktiskt klistrat på sig sitt mest charmerande pokerface och börjat spela spel med mig hade jag knappast gillat läget.( Trots att det vore praktiskt) Tvärt om. Jag hade blivit direkt förbannad. Raka rör och korten på bordet är det enda som fungerar in the end. Vilka färg- och sifferkombinationer korten sedan visar är i princip helt obetydligt.
Känslor är svåra saker och det är lätt att låta sig luras av dem. Detta pga att man helt enkelt inte har och sannolikt heller aldrig fullt ut kommer få tillräckliga skillz för att kunna förstå att tolka dem rätt. Detta specifika fall är dock ett undantag, för just som jag börjar undra om min vattentäta bubbla plötsligt börjat läcka på så många ställen att det blivit okontrollerbart och jag sätter igång att analysera läget och känslokaoset går det upp för mig vad allt egentligen handlar om. Glasklart: Jag saknar min sambo. Hon är (den enda) felande länken just nu, den borttappade biten i mitt livspussel. Hon är den som skulle både handla och svara rätt på de tre frågorna som är slutklämmen på en av mina favoritlåtar (Som för övrigt kommer bli tatuering en vacker dag). Hon är den som skulle säga de där orden jag behöver höra, utan att ljuga. Enkelt. Straight flush, bara sådär.
Det är så lätt att tappa fotfästet (alltid, men framförallt denna årstiden), men snart, snart, väldigt snart är det måndag! Innan dess är det helg och jag är helt övertygad om att det kommer bli en helt fantastisk sådan. Tusen skäl.
LovEE / josse
Hur som helst. Regn och höst kan ju få vilken människa som helst att känna sig lite frusen och ensam, och där med också bli jävligt miserabel och bitter. Rätt som det var och trots att "relationsspel" (eller vad man nu ska kalla eländet för om man ska hitta ett samlingsord?) är något av det värsta jag vet kommer jag på mig själv med att gå och tänka att det kanske inte hade varit så dumt med någon som höll om mig lite längre än vad som är absolut nödvändigt ändå, och som kanske kunde tänka sig att ljuga lite för mig också.
Jag kunde blunda, strunta i estetiken, och den totala avsaknaden av densamma.
Jag kunde bara svälja, utan att ägna ens en sekund åt att först urskilja smakerna, som med sin perfekta sammansättning, och som var för sig först vägts på guldvåg för att proportionerna skulle bli exakta, för att sedan förvandla upplevelsen till något fantastiskt, exceptionellt och himlastormande. Jag kunde bara högaktningsfullt ge fan i allt det där. Välja praktisk funktion före skönhet. Gapa, svälja, bli mätt. Enkelt.
Haha. Kommer precis att tänka på en diskussion jag hade med kusinen om en restaurang hon kunde starta. "Ät och håll käften" skulle den heta. Det hade blivit en riktig hit det.
Jaja. Några steg senare blev jag realistisk igen. Det fungerar ju inte alls så. Hade någon faktiskt klistrat på sig sitt mest charmerande pokerface och börjat spela spel med mig hade jag knappast gillat läget.( Trots att det vore praktiskt) Tvärt om. Jag hade blivit direkt förbannad. Raka rör och korten på bordet är det enda som fungerar in the end. Vilka färg- och sifferkombinationer korten sedan visar är i princip helt obetydligt.
Känslor är svåra saker och det är lätt att låta sig luras av dem. Detta pga att man helt enkelt inte har och sannolikt heller aldrig fullt ut kommer få tillräckliga skillz för att kunna förstå att tolka dem rätt. Detta specifika fall är dock ett undantag, för just som jag börjar undra om min vattentäta bubbla plötsligt börjat läcka på så många ställen att det blivit okontrollerbart och jag sätter igång att analysera läget och känslokaoset går det upp för mig vad allt egentligen handlar om. Glasklart: Jag saknar min sambo. Hon är (den enda) felande länken just nu, den borttappade biten i mitt livspussel. Hon är den som skulle både handla och svara rätt på de tre frågorna som är slutklämmen på en av mina favoritlåtar (Som för övrigt kommer bli tatuering en vacker dag). Hon är den som skulle säga de där orden jag behöver höra, utan att ljuga. Enkelt. Straight flush, bara sådär.
Det är så lätt att tappa fotfästet (alltid, men framförallt denna årstiden), men snart, snart, väldigt snart är det måndag! Innan dess är det helg och jag är helt övertygad om att det kommer bli en helt fantastisk sådan. Tusen skäl.
LovEE / josse
AND THE GAMES YOU'D PLAY, YOU WOULD ALWAYS WIN, ALWAYS WIN...
Det var länge sedan, men det är inget ovanligt. Det är en alldeles fantastisk dag. Lika delar ironi som blodigt allvar där. Sådär för tillfället blir meningen för övrigt helt överjordiskt klockren på mer än ett sätt, och även om jag hört att delad glädje är dubbel glädje, har jag roligt åt det så det räcker och blir över alldeles på egen hand. Skadeglädje är den enda sanna glädjen har jag också hört. Helt bedårande tragikomiskt och ännu en gång: lika delar ironi som allvar. För att återgå till ordningen då: Det är en alldeles fantastisk dag, även om den började lite för tidigt. Att vakna i samma veva som Hanna Hellquist påbörjar sitt mogonpass i P3 kan dock förvandla även de mest överjävliga dagar till, om inte fullstädigt så åtminstone relativt fantastiska. Bara allvar, noll ironi.
Så började alltså dagen. En stund var det fint. En stund var jag ledsen. Nästan okontrollerat, men så länge det bara är nästan är det godkänt och okej. Det blev bättre och bättre. När linje 1 stod med öppen dörr och jag bara hade behövt flytta fötterna sammanlagt och max tre gånger för att vara påväg hem tog det emot lite igen. Bara lite och bara nästan, och så länge det är nästan är det godkänt och okej. Vad ville jag egentligen komma fram till? Ingen aning. Kanske att det är "lättare sagt än gjort". Ja, det var det nog, för det stämmer i alla möjliga och omöjliga lägen. Ja, och så ville jag poängtera att det är en alldeles fantastisk dag med. (Som för övrig har hunnit bli nästa dag.) Igen: Lika delar ironi som blodigt allvar. Godnatt då.
LovEE/ josss
Så började alltså dagen. En stund var det fint. En stund var jag ledsen. Nästan okontrollerat, men så länge det bara är nästan är det godkänt och okej. Det blev bättre och bättre. När linje 1 stod med öppen dörr och jag bara hade behövt flytta fötterna sammanlagt och max tre gånger för att vara påväg hem tog det emot lite igen. Bara lite och bara nästan, och så länge det är nästan är det godkänt och okej. Vad ville jag egentligen komma fram till? Ingen aning. Kanske att det är "lättare sagt än gjort". Ja, det var det nog, för det stämmer i alla möjliga och omöjliga lägen. Ja, och så ville jag poängtera att det är en alldeles fantastisk dag med. (Som för övrig har hunnit bli nästa dag.) Igen: Lika delar ironi som blodigt allvar. Godnatt då.
LovEE/ josss
OH I'M SCARED OF THE MIDDLE PLACE BETWEEN LIGHT AND NOWHERE...
En tredjedel av den jag var går hem.
lovE/ josse
COLOR MY LIFE WITH THE CHAOS OF TRUBLE...
Jag var på Emmabodafestivalen också. Det regnade så gott som hela tiden, men alla människor var så fina så man glömde bort det där med vädret ganska fort.
På onsdagskvällen tappade min alltid lika skillade sambo sin mobil i leran framför scenen mitt under en spelning. (Det var ingen "lugn" sådan heller). För vilken annan människa som helst skulle mobilen ha varit ett minne blott efter det, men för sambon är det annorlunda. Hon har en tur som inte är av denna värld, och det slår aldrig frl. Två dagar senare var vi och hämtade ut ovannämnda mobil, ren och intakt, i "Lost and found"-tältet.
Jag råkade gå för att se Motoboy, mest för att jag inte tyckte att jag hade så mycket bättre för mig just då och för att jag kände igen namnet och det var så fint. Den bästa spontangrej jag gjort på länge.
Jag såg en tjej som grät och då måste jag såklart gå och krama henne. Hon tyckte att det var vackert och sedan stod vi där i regnet och tyckte att det var vackert båda två. (Tillsammans är man mindre ensam och allt det där).
Jag fick en rosa ballong av han som bossade över säkerheten vid scenen. Trots att jag stod vid ena hörnet och han vid det andra tog han sig tid att gå och ge den till mig. Då blev jag glad, för det var så fint gjort av honom. Med ballongen svävandes över huvudet kände jag mig ännu lite lyckligare än vad jag redan var. Lyckan höll i sig i säkert fem timmar, men sedan brände någon galen festivalare hål på den.
Nej. Såhär kan jag hålla på i evigheter. Det jag egentligen ville komma fram till, och säga innan jag började säga en massa annat var en liten incident som inträffade sista kvällen.
Stod och kollade in något random band när jag plötsligt känner en hand på min axel. När jag vänder mig om möts jag av en snubbe som ser överlycklig ut, helt i extas, som om han precis kommit på världens grej. Eureka!
Det visar sig vara exakt vad han tror sig ha gjort också. Han tog ett steg tillbaka, för att kunna studera mig ordentligt, sedan slog han ut med armarna och utbrast: " Oh my god! Have someone ever told you that you look just like Amy Winehouse?" Jag måste göra honom besviken genom att säga som det är. Jo, det har väl hänt någon gång. Ganska många till och med. Sedan måste jag skratta lite. Han förstod såklart inte alls vad det roliga var, men hela grejjen var så kockren eftersom jag bara några dagar innan ägnat en lång stund åt att fundera över den här kopplingen som alla möjliga och omöjliga människor gör så fort de träffar mig. Kände att jag fick mina farhågor bekräftade i det ögonblicket.
Helt fantastiskt.
LovE/ joss
(Note to self: Anmälan till makeoverprogram, snarst.)
På onsdagskvällen tappade min alltid lika skillade sambo sin mobil i leran framför scenen mitt under en spelning. (Det var ingen "lugn" sådan heller). För vilken annan människa som helst skulle mobilen ha varit ett minne blott efter det, men för sambon är det annorlunda. Hon har en tur som inte är av denna värld, och det slår aldrig frl. Två dagar senare var vi och hämtade ut ovannämnda mobil, ren och intakt, i "Lost and found"-tältet.
Jag råkade gå för att se Motoboy, mest för att jag inte tyckte att jag hade så mycket bättre för mig just då och för att jag kände igen namnet och det var så fint. Den bästa spontangrej jag gjort på länge.
Jag såg en tjej som grät och då måste jag såklart gå och krama henne. Hon tyckte att det var vackert och sedan stod vi där i regnet och tyckte att det var vackert båda två. (Tillsammans är man mindre ensam och allt det där).
Jag fick en rosa ballong av han som bossade över säkerheten vid scenen. Trots att jag stod vid ena hörnet och han vid det andra tog han sig tid att gå och ge den till mig. Då blev jag glad, för det var så fint gjort av honom. Med ballongen svävandes över huvudet kände jag mig ännu lite lyckligare än vad jag redan var. Lyckan höll i sig i säkert fem timmar, men sedan brände någon galen festivalare hål på den.
Nej. Såhär kan jag hålla på i evigheter. Det jag egentligen ville komma fram till, och säga innan jag började säga en massa annat var en liten incident som inträffade sista kvällen.
Stod och kollade in något random band när jag plötsligt känner en hand på min axel. När jag vänder mig om möts jag av en snubbe som ser överlycklig ut, helt i extas, som om han precis kommit på världens grej. Eureka!
Det visar sig vara exakt vad han tror sig ha gjort också. Han tog ett steg tillbaka, för att kunna studera mig ordentligt, sedan slog han ut med armarna och utbrast: " Oh my god! Have someone ever told you that you look just like Amy Winehouse?" Jag måste göra honom besviken genom att säga som det är. Jo, det har väl hänt någon gång. Ganska många till och med. Sedan måste jag skratta lite. Han förstod såklart inte alls vad det roliga var, men hela grejjen var så kockren eftersom jag bara några dagar innan ägnat en lång stund åt att fundera över den här kopplingen som alla möjliga och omöjliga människor gör så fort de träffar mig. Kände att jag fick mina farhågor bekräftade i det ögonblicket.
Helt fantastiskt.
LovE/ joss
(Note to self: Anmälan till makeoverprogram, snarst.)
I'LL BET YOU ARE JUST FINE, DID I MAKE IT THAT EASY TO WALK RIGHT IN AND OUT OF MY LIFE...
TIME TO PRETEND...
Det är sjukt irriterande att vakna tidigt när man egentligen inte har någon anledning att gå upp förren typ tre på eftermiddagen. Det är irriterande med folk som använder dåliga ursäkert och sedan på fullt allvar tror att man ska köpa dem. Personal på bibliotek eller kollektivtrafik som är oresonliga och sura irriterar mig också. Kanske har de sina skäl, men det gör det ändå inte mindre irriterande. Det är irriterande med folk som inte fattar att man använder tallrik när man äter yoggi och sånt. Glas använder man till andra saker. Det tillhör faktiskt allmänbildningen att veta det. Det är vansinnigt irriterande att varje gång Selma Lagerlöf är uppe på tapeten i "Vem vet mest" måste programledaren alltid sticka in med ett " Ja, det var henne som (person vars namn jag förträngt) tafsade på under nobelmiddagen", och sedan förklarar han att det berodde på att han var full. Det som irriterar mig mest av allt här är att han alltid måste komma på någon ny och tillkrånglad synonym till ordet "full". Ja. Det var bara det jag ville säga.
Om ett par timmar kommer kusinvitamin och Sandra hit. Underbart!
lovE/ joss
Om ett par timmar kommer kusinvitamin och Sandra hit. Underbart!
lovE/ joss
YOU DON'T HAVE TO SAY, NO GUTS, NO GLORY NO TIME TO WORRY, NO HAPPY ENDING -TRUE STORY...
I vissa situationer är det som om att ordet "Nej" plötsligt inte finns i mitt vokabulär. Man står i det där berömda vägskälet och man är ack så väl införstådd med vilka konsekvenser som följer när man väljer att gå den vägen dit "Ja-skylten" pekar,men man gör det ändå. Någon som glömt ens namn inom loppet av en kvart blev glad, och i den lilla bubblan man befann sig i just då tyckte man att det var värt det. Idiotiskt med begripligt på samma gång. Har man en dålig dag , bara är naiv, eller kanske rent av dum i huvudet i största allmänhet blir det lätt så att man trillar dit. Först en gång och sedan igen. I slutändan är det ändå som det står i vad som skulle kunna vara den mest klockrena och träffsäkra novell som någonsin skrivits; att eftråt är allting försent. Jadå, här sitter jag och ångrar mig. Har man ätit upp kakan får man helt enkelt baka en ny. Kanske blir den aldrig vad den förra varit, kanske blir den bättre, det vet man aldrig. Man kan gråta tills det kommer blod, det hjälper inte. Nej, man får faktiskt skylla sig själv, så det är det jag gör medan torsdagen förvandlas till fredag.
lovE/ josse
lovE/ josse
THIS AIN'T HOLLYWOOD, THIS IS A SMALL TOWN, I WAS A DREAMER BEFOR YOU WENT AND LET ME DOWN...
Varför är det så jävla svårt att ta sig ur sängen och varför snurrar världen hela tiden? Jag lyckas efter några timmars kamp få in mig själv i duschen och när jag kommer ut därifrån får jag syn på ett gäng röda prickar på min mage och erinrar mig genast att jag sett en lapp där det står typ " Tja, vi har vattkoppor här" på informationstavlan på jobbet. Jag gör som man gör, jag googlar. Jodå, man brukar ha feber en dag innan och det börjar på magen står det. Jag känner ju inte direkt att jag har turen på min sida just nu, så det skulle inte förvåna mig om det är det jag fått. Jag hoppas dock att det bara är ett konstigt sammanträffande och att sjukdomen jag lider av inte är någonting annat än hypokondri. Kanske ska jag börja skriva testamente och städa ut mina lik ur garderoben ändå? Bara för att vara på den säkra sidan?
Love/ josse
Love/ josse
I'LL ALWAYS TREASURE THE NAIVETY OF THE PAST WE'VE SHARED...
Om jag bara finns och kan och så.
NO ONE NOTICES YOUR BRAND NEW T-SHIRT...
Då var det alltså fredag. Det pratas om att grilla och dricka öl sen, men solen kan inte riktigt bestämma sig för om den tycker att det är en bra idé eller inte. Någonting ska vi väl göra iallafall så jag ska strax hoppa in i duschen och tvätta bort påskkärringssminket från jobbet och bli fit for fight. Snart är det sommar på riktigt. Awesome.
"Vi läser Hundra år av ensamhet
Jag blickar fram mot ett
Jag ska va tyst från och med nu
Och se vad som händer när det bränner till
Antagligen ingenting, det brukar vara så
Tyst från och med nu"
LovE/josse
SOMETHING PRETTY...
Det är snart fredag och helg. Jag undrar just vad jag ska göra? Jag hade egentligen tänkt att min helg skulle börja nu, för exakt fyrtio minuter sedan, vara fram till onsdag och att jag skulle rymma hemifrån, men två olika telefonsamtal häromdagen fick mig att ändra mig. När jag skulle sova låg jag och sorterade tankar, funderade lite över hur dagen varit och mitt upp i alltihop kunde jag inte låta bli att dra på munnen åt det faktum att det var hon från jobbet som ringt och sagt "ångest", "förlåt" och "jag vill inte ha någon annan". Tragikomik.
DID YOU THINK ABOUT WHAT I SAID LAST NIGHT? KNOWING YOU, YOU PROBABLY DIDN'T..
Jag behövde inte stiga upp förrän 6, men vaknade halv fem och så var det med det. När jag körde hemåt var det strålande sol. Jag har en teckningsläxa som går ut på att man ska rita träd. Ett träd närmare bestämt, och det ska ritas av minst en gång i veckan, "för det är är ju så fantastiskt kul att se utvecklingen". Ja, jag skrattar inombords. Eller kanske inte. Det kändes hur som helst som en alldeles utmärkt dag att göra två flugor, sitta ute och jobba på både läxan och solbrännan, men när jag väl nått destination K-town lyste solen endast med sin frånvaro, så den planen fick jag lägga ner. Frågan är alltså vad man ska göra med den här dagen nu? Låtsas att den inte finns, lägga sig tillrätta på sofflocket, kolla skogsporr och äta virtuella bär, eller pudra näsan och knalla iväg till skolan? Dessa eviga dilemman. Jag blir så trött.
lovE/ joss
WHY CAN'T YOU UNDERSTAND? EUPHORIA TAKE MY HAND...
-Vad heter du?
-Jag heter Josefine
-Hmm, okej. Får jag kalla dig för Nalle Puh istället?
-?
SOMETHING TO DIE FOR...
Är trött på all "min" musik, med undantag för The Sounds nya låt, som jag bara älskar. Om jag gör det av princip eller om den är bra på riktigt vet jag inte. Hur som helst, startar jag random persons lika random playlist, för att ha något att peppa till när jag ska ta tag i "projekt diska". Efter en stund kommer "Fanta och Rosé" och med den värsta sommarflashbacken. Jag vill ha sommar, sol, fanta och rosé nu, genast, men nää, det ser allt annat än ljust ut på den fronten. Sitter och tittar på snön som faller utanför fönstret och har ganska nyss uppstått från det döda aka. vinterkräksjukan. Var sak har sin tid, antar jag.
Love/ Josse
Love/ Josse
