YOUR T-SHIRT'S LOST ITS SMELL OF YOU AND THE BATHROOM'S STILL A MESS...

Igår var jag ute på promenad. Eller "promenad" är kanske inte riktigt rätt beskrivning, då jag förknippar ordet med något positivt och självvalt, för det var med all världens motvilja jag lämnade värmen under täcket. Det var ett sånt där världsberömt "måste" som tvingade ut mig i regnet. Sådant är livet.
Hur som helst. Regn och höst kan ju få vilken människa som helst att känna sig lite frusen och ensam, och där med också bli jävligt miserabel och bitter. Rätt som det var och trots att "relationsspel" (eller vad man nu ska kalla eländet för om man ska hitta ett samlingsord?) är något av det värsta jag vet kommer jag på mig själv med att gå och tänka att det kanske inte hade varit så dumt med någon som höll om mig lite längre än vad som är absolut nödvändigt ändå, och som kanske kunde tänka sig att ljuga lite för mig också.

Jag kunde blunda, strunta i estetiken, och den totala avsaknaden av densamma.
Jag kunde bara svälja, utan att ägna ens en sekund åt att först urskilja smakerna, som med sin perfekta sammansättning, och som var för sig först vägts på guldvåg för att proportionerna skulle bli exakta, för att sedan förvandla upplevelsen till något fantastiskt, exceptionellt och himlastormande. Jag kunde bara högaktningsfullt ge fan i allt det där. Välja praktisk funktion före skönhet. Gapa, svälja, bli mätt. Enkelt.

Haha. Kommer precis att tänka på en diskussion jag hade med kusinen om en restaurang hon kunde starta. "Ät och håll käften" skulle den heta. Det hade blivit en riktig hit det.

Jaja. Några steg senare blev jag realistisk igen. Det fungerar ju inte alls så. Hade någon faktiskt klistrat på sig sitt mest charmerande pokerface och börjat spela spel med mig hade jag knappast gillat läget.( Trots att det vore praktiskt) Tvärt om. Jag hade blivit direkt förbannad. Raka rör och korten på bordet är det enda som fungerar in the end. Vilka färg- och sifferkombinationer korten sedan visar är i princip helt obetydligt.

Känslor är svåra saker och det är lätt att låta sig luras av dem. Detta pga att man helt enkelt inte har och sannolikt heller aldrig fullt ut kommer få tillräckliga skillz för att kunna förstå att tolka dem rätt. Detta specifika fall är dock ett undantag, för just som jag börjar undra om min vattentäta bubbla plötsligt börjat läcka på så många ställen att det blivit okontrollerbart och jag sätter igång att analysera läget och känslokaoset går det upp för mig vad allt egentligen handlar om. Glasklart: Jag saknar min sambo. Hon är (den enda) felande länken just nu, den borttappade biten i mitt livspussel. Hon är den som skulle både handla och svara rätt på de tre frågorna som är slutklämmen på en av mina favoritlåtar (Som för övrigt kommer bli tatuering en vacker dag).  Hon är den som skulle säga de där orden jag behöver höra, utan att ljuga. Enkelt. Straight flush, bara sådär.

Det är så lätt att tappa fotfästet (alltid, men framförallt denna årstiden), men snart, snart, väldigt snart är det måndag! Innan dess är det helg och jag är helt övertygad om att det kommer bli en helt fantastisk sådan. Tusen skäl.

LovEE / josse


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0