Pengar är ett evigt gissel.
Igår fick jag äntligen livstecken från den människa i vars händer mitt öde och fortsatta överlevnad vilar.
Personen i fråga lät meddela att saken skulle tas om hand under förmiddagen i dag. Om jag inte minns alldeles galet räknas "förmiddagen" till den tiden på dygnet som infaller före klockan slagit tolv. Om denna uppfattning är korrekt är deadlinen överskriden med förbannat stor marginal nu.

Mat har jag hemma, så jag lär väl inte svälta ihjäl i första taget, men det börjar bli dåligt med andra livsnödvändiga (?) prylar.
Ett exempel på detta är att mitt schampoo sjunger på sista versen och på sin höjd kommer att klara veckan ut.
Nu har jag aldrig provat att tvätta håret med diskmedel, men rent spontant känns det ju inte som att det skulle vara någon jättehit.

Nu hade jag tänkt skriva någon halvintelligen/hatisk/gnälldrypande kommentar till ovanstående i-landsproblem, men för det första känner jag mig inte ens halvintelligent at the moment, för det andra har jag ingen rätt att hata någon och för det tredje ids jag inte ens tycka synd om mig själv.
Jag tänker bara. Ja, jaha, jaja. Så är det visst. Mmm. Okej. Och. Ja.

lovEE/ josse