Då var det måndag igen.
Idag ser jag om möjligt ännu jävligare ut än jag gjorde när jag vaknade i lördags. Jag känner mig fortfarande lite bakfull och så har det hänt något med mitt öga, eller egentligen med hela vänstra halvan av ansiktet. (En hel halva?)

Sitter på biblioteket ock ska skicka in min idéskiss, men får som vanligt prestationsångest och vet inte vad jag ska skriva. Det ska egentligen bara vara några rader. Kanske är problemet att jag vill säga för mycket på en och samma gång? Jag vet att jag är ute och cyklar med punktering på hal is och att isen är tunn så jag troligtvis åker igenom, hamnar under isen, tar mig vatten över huvudet. Nej, nu får jag lägga av, jag tycker inte ens själv att jag är rolig.

Jag vill ju. Om man vill tillräckligt mycket borde det fungera, trots alla risker som finns för att det går åt helvete? Den största risken är nog förresten det här med "för mycket vilja". Att jag vill så mycket så det blir för stort för att hantera och plötsligt har tiden tagit slut utan att jag kommit någonstans. Det i kombination med prestationsångest brukar vara den vanligaste orsaken till att jag misslyckas med saker jag ska göra. Min lillasyster känner mig och har varnat mig, för mig själv. Jag har skrivit ner varningen och klistrat fast den på min garderobsdörr.

Jag ska klara det här. Jag ska klara det här.
Och jag ska göra det bra.
Så är det bara.

Aldrig nånsin komma ner
Sakta flyter, sakta flyter vi iväg


Love/ JossE