Klockan är sovdags, men jag håller på att färga håret, så jag håller mig vaken med Facebook, blogg och Youtube i väntan på att eländet ska bli klart. Ja, bra blir det knappast, för jag tröttnade på att stå och pilla, när jag var ungefär klar till hälften, men skit i det liksom.

Tidigare idag har jag varit i skolan och nu hänger jag hemma hos Sandra och Ingemar. Underbara Sandra, som gör jordskorpan lite svårare att tränga igenom, och vi har plågat grannarna med lite singstar och så har vi varit hos Veronica. Hängt på balkongen och pratat, bara vi. Det var evigheter sen och vi hade flera kapitel ur varandras liv att ta igen.

Ibland undrar jag vad jag har gjort för att förtjäna att ha sådana vänner. Ja, ni vet sådana som bara älskar en, oavsett vad. <3

Stefan undrade hur allting kändes och jag sa att jag inte haft någon tid att känna efter. Han svarade att verkligheten nog skulle hinna ifatt mig nu, när allt återgick till det normala igen.
Jag tänker att om jag bara håller mitt vanliga tempo så springer jag nog fortare än verkligheten.
På vintern kan man halka på vägen, men det är ändå ganska länge kvar tills dess, så jag springer så länge benen bär.
Nähä, om man skulle orka duscha nu kanske? Det är trots allt en dag imorgon också. (Eller idag)

Love/ JossS