Nu börjar det bli höst på allvar. Det märks både på luftfuktigheten, trädens färgskiftningar och på humöret.
På inget vis galen, men visst känner man hur tankegångarna blir allt mer osammanhängande och hur ett milt vansinne smyger sig närmare i skydd av höstmörkrets alla skuggor.

Att man är medveten, har ett distanserat synsätt och förmågan att skilja fantasi från verklighet måste hur som helst vara ett bevis på att man fortfarande har förståndet i behåll.

Inget att oroa sig för med andra ord. Det är bara så det är.
Det är så det är för alla långsamt döende människor som oavsett övriga likheter och skillnader, vilka i sammanhanget förövrigt saknar all betydelse, fortsätter sitt skådespel i den B-film som heter tillvaron.
Helt i sin ordning. Varför inte?

Försök nu ge fan i att läsa mellan raderna, känner nästan att jag ber om att bli missförstådd.

Kanske är det bättre att bli galen?

Love /JOss