Hemma hos Sandra och Ingemar. Som de ordentliga hemmafruar vi är började vi dagen med att sola solarie (skavfötters såklart) och sedan åkte vi hem och städade. För tillfället håller vi på att laga mat så att den är klar lagom tills den äkta mannen kommer hem från jobbet :P

Vid fem i morse var jag klarvaken. Egentligen var jag trött, men av någon oförklarlig jävla anledning så somnade jag inte. Ägnade mig åt att försöka få ihop pusselbitarna från igår. Jag var förvirrad redan innan och att jag vaknade brevid Ingemar fast jag var nästan säker på att jag hade Sandra brevid mig när jag somnade gjorde inte saken bättre. Hur kan man ha minnesluckor när man är nykter? Jag har till och med ett svagt minne av att Veronica frågade om jag var full, eftersom jag tittade i kors. Det var jag alltså inte.

Tilslut lyckades jag organisera alla upplevelser i kategorierna dröm och verklighet. Gårdagen såg ut ungefär såhär: Lillasyster skjutsade mig til tandläkaren. Efter det försökte jag ringa alla jag kände, som kunde tänkas vara hemma, men ingen svarade. Jag släpade min packning fram och tillbaka till Kungshall för att posta ett födelsedagskort till Linns mamma. (Det tog säkert en halvtimme att välja ut ett bra) Under promenaden bråkade jag högt med min Mp3 för att det inte kom något ljud och efter en stund gick det upp för mig att chansen att det kommer ljud ökar avsevärt om man kommer ihåg att stoppa in hörlurarna i öronen. (Ja, redan där borde jag väl förstått att det inte stod riktigt rätt till). Jag rensade en del av datorn, var på systemet, lämnade min tavla och tog bussen in till Kalmar.

Efter omvägar runt halva Sverige kom jag fram till Funkabo (Man kan inte få allt) och så sjöng vi lite och gjorde raggmunkar. Ja, eller det var väl mest Sandra som grejjade käket, jag gjorde bara en liten stekinsats på slutet. Efter maten var vi på Harrys och bowlade och jag har absolut ingen aning om hur det gick. Vid tio åkte jag hem med Yohana, somnade på en sekund och vaknade runt tolv när Sandra och Ingemar kom hem. Jag hängde på balkongen med Sandra, kollade facebook, tvättade bort smink och somnade sedan igen.

Det var väl det. Jag har gjort det igen och blir ganska trött på sig själv. Man måste ju inte alltid erkänna vad man tänker. Önskar ibland att jag var en såndär komplicerad människa. Chansar man inte kan man inte vinna har jag hört, men man kan å andra sidan inte förlora heller. I samma sekund som man sagt lite mer än man borde hamnar man i en sits där man är svag och sårbar och det är ju aldrig särskilt hälsosamt och leder för det mesta inte till något bra heller.

Det var det på riktigt. Har precis fått veta att Sandra och Ingemar faktiskt bytt plats i sömnen och nyss när Esse sjöng "Ur So Gay and you don't even like boys" svarade Sandra "Jag är inte alls gay, jag är lesbisk",(För det var ju inte samma sak) och när Ingemar frågade Esse "Är du hörselskadad?" svarade hon "Jag är snart klar" (Hur man svarar på två saker samtidigt) så jag är tydligen inte den ända som inte har alla stjärnor i rätt galax.

Jag frågade Sandra vad jag fick om jag gick på kvällens fest i hennes rosa/gröna silkespyjamas, hon svarade "Inga ragg". Inte riktigt vad jag hoppats på, men helt klart en tillräckligt bra anledning för att ta den istället för klänning.

Plikten kallar.
LoveE/joss