Idag är det tisdag. Jag vet det, därför att jag, i samråd med Pontus räknade ut att det var måndag igår. I övrigt har jag inte mycket till tidsuppfattning. Det är höst, ibland är det ljust och ibland är det mörkt, så man kan anta att det byter dag ibland, men det är också allt.

Måndagsmorgonen började, förvisso senare än vad som i folkmun brukar kallas för just morgon, men i allafall med att jag fått mejl från min lärare angående artikeln jag skickat dagen innan. Jag blev inte det minsta glad, utan mumlade några svordommar och ett "ska man behöva få dagen förstörd innan den ens börjat", för mig själv. Förvånad är det minsta man kan säga att jag blev när svaret var att det såg bra ut och att jag var godkänd i kursen.

Det betyder alltså att jag kan få mina CSN-pengar nu. Åtminstone enligt senaste pappret de skickade till mig. Eftersom jag vet att majoriteten av de som jobbar på CSN är hjärtlösa sadister som bearbetar sin traumatiska uppväxt genom att göra livet surt för andra, skjuter jag upp samtalet dit några dagar till. Om det nu skulle vara så att jag får någon av de värsta glädjedödarna på tråden, vill jag inte fölora hoppet om en ljusare framtid redan nu.

Livet har en tendens att jävlas med en i tid och otid, så några dagar på rosa moln kan man gott unna sig.
Nej, nu tror jag att jag ska gå hem och hitta något att äta. Klockan sex är det dags för promenad med Amilan.

See you on the waves.
LovEE// joss