Jag tänkte skriva att "idag är en sådan dag" men det skulle bara vara sant till hälften.
Det är måndag och jag har just installerat mig själv framför en dator på UB. Ambitionen när jag gick hit var att jag skulle plugga, men blir för varje sekund som går mer och mer tveksam till hur det kommer att bli med den saken.

Jag tänkte skriva att "det är tanken som räknas" men detta, annars alldels fenomenala uttryck, visar sig allt för ofta vara ohållbart i praktiken. Varför verkar alltid imorgon vara en bättre dag för allt? Finns det kurser i självdisciplin? Senaste månaden har bara försvunnit. Det har väl i och för sig sin naturliga förklaring, men lite läskigt är det allt ändå, hur fort tiden går.

Det är inte ens två månader kvar tills jag ska flytta. Jag har fått någonstans att bo och måste bestämma mig senast fredag. Nu lider jag av allvarlig beslutsångest, säger jag nej kanske jag går miste om mitt ända alternativ till att bo på gatan, men å andra sidan är jag ganska lat och fyra kilometer från skolan är ändå fyra kilometer. Det tål att tänkas på, några dagar till.

lovE// josse