NO ONE'S LAUGHING AT GOD WHEN THEY'VE LOST ALL THEY GOT AND THEY DON'T KNOW WHAT FOR....

Jag åkte in till stan med en för tidig buss igår men hade turen att springa på Marcus och Tomas på stan. Vi gick till stationen och hängde där i fyrtiofem minuter tills Sandras tåg kom och sedan skjutsade de hem oss. Dagens hjältar alltså!
Vi pluggade och fixade mat och sen gick vi över till dörren mittemot.

Det blev lite festande, eller ganska mycket. Jag och Tomas gick över till mig för att poppa popcorn och det gick väl sådär. Våran micro värmer helt snett och trots att jag öppnade den var femte sekund och snurrade på påsen började det lukta bränt ut i hela trapphuset. Alldeles nyss följde jag Sandra till parkeringen när hon skulle åka hem och kunde konstatera att det fortfarande luktar popcorn. Jag gillar inte ens popcorn.

Jaja. Idag har vi pluggat och tittat på världens längsta film. Nu funderar jag lite på att hoppa in i duschen, göra mig av med gårdagens smink, mejla min jävla uppgift till skolan och sen gå över till grannarna. Undrar om Marcus kommer ihåg att han bet mig igår? Om inte så ska jag nog påminna honom. Det är alltid trevligt när folk har dåligt samvete och man får ju inte vara dum?

Jag saknar redan min Sandra, men hoppas att få besök (och ett lite längre sådant) ganska snart igen. På tal om att sakna får det nog bli en resa söder ut snart också, för Emma har jag inte sett på evigheter.
Hon ringde för några dagar sen, visste inte vad hon skulle säga, men vi pratade om lite allt möjligt. Plötsligt säger hon "Joo, jag har hört lite saker om dej som jag måste fråga om". "Shit" tänkte jag, höll andan, såg mitt liv passera revy och placerade mobilen ungefär en meter från örat för att inte få tinnitus.

"Du kan berätta saker för mig, jag skulle väl aldrig skrika på dej" sa Emma då, och jag måste flytta tillbaka mobilen till örat för att vara säker på att jag hört rätt. Människor upphör aldrig att förvåna. Jag lovade att komma ihåg det i fortsättningen och sedan kom konduktören som skulle kolla hennes mobilbiljett, så vi fick lägga på.

Egentligen bryr jag mig inte det minsta om vad folk tycker, men utskällningar kan man ju helt klart klara sig utan.
Eller jo, det är klart att man bryr sig om vad folk tycker, det gör väl alla normala människor?
Eftersom alla är olika kan man omöjligtvis göra alla nöjda och så länge man bara ser till att göra saker man är beredd att stå för, så ska man inte bry sig. Därför behöver jag inte bry mig.

Nej, duscha var det visst?

LovEe/ josse


Kommentarer
Postat av: Sandra

saaaaaknar dej!!!

2009-11-14 @ 09:01:26
URL: http://ardnass.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0