Pluggar, motarbetad av allt. Datorjävlen är så seg så jag får nervsammanbrott vilken sekund som helst, pollenchock och stjärnfall, Vad är det för dag idag? Jag vet inte, men det är mörkt ute iallafall.
Dygnet runt, sockerchock och fritt fall. Gå hem? Sova? Sluta sitta på cpfacebook? Jag vet inte, men färgen är fel iallafall.

Mmm. Vad säger man? Jag antar att jag fortsätter precis som vanligt, inte för att allting är som vanligt utan mer för att en blogg bara är en blogg. Jag kan vara alldeles förbannat personlig, men det är fortfarande bara små och valda delar av det stora hela som hamnar här, som vem fan som helst kan läsa. Tolka och misstolka precis hur de vill också för den delen.

Gränser finns det och inget känslokaos-bloggande i världen förändrar ett skit, därför låter jag helt enkelt bli. Jag tror inte riktigt på att tiden läker alla sår, men det finns heller inget bättre att tro på. Med tiden kommer regnet ,som får de sista spåren av absorberingspulver i vägkanten att försvinna helt och med tiden hittar människor ett sätt fortsätta. På något sätt iallafall.

Strax ska jag sätta mig på bussen mot stan för att möta Sandra på stationen. Vi ska plugga lite, prata lite och så kommer nog världens bästa grannar över lite senare. :)

Det var det.

lovEE/josse