Jag är på dåligt humör.
Det är kallt i huset, jag är så rastlös så jag håller på att bli tokig och samtidigt är jag för trött för att orka göra någonting.

Igår kunde jag först inte somna och sedan var jag i stan och hämtade lillasyster som hade varit ute i Kalmar. Jag somnade ungefär vid halv fyra och vid sju ringde mobilen. Det hade kört ihop sig i Kosta så de undrade om jag kunde komma och jobba. Jag är som jag är, när det handlar om att säga "nej". Det är helt enkelt mot mina principer att göra något sådant. Eftersom jag skulle komma så fort jag kunde var tvungen att stressa också.

Dagar som börjar med stress har en viss tendens att gå åt helvete. Så är det bara.
Hur som helst så sitter jag här med mitt dåliga humör, blänger på datorns skärmsläckare och lyssnar på Britney Spears. Jag kan då inte för mitt liv begripa varför jag inte bara går och lägger mig.

Faktum är att, om det var möjligt skulle jag gärna sova bort resten av det här året.
Varför inte liksom?
Precis.

lovE/ joss