Om jag någon gång viker ut mig i Slitz, då ska jag ha snowjoggers på mig.

Det var bara en micromillimeter bort.
Alltså, jag måste fråga om en sak som håller på att driva mig till vansinne, eeh, jo, nej förresten, Jag tror jag mår bäst av att inte veta svaret.

Glappet i hjärnan läkte i sista sekunden, och det var ju bara indirekt, men iallafall.
Jag har en ganska schizofren inställning till hela grejjen. (Och till alla liknande situationer) Å ena sidan är jag en sådan som vill slänga upp korten på bordet och reda ut hur det ligger till (Och hur det inte ligger till) samtidigt som jag inte vill chansa, eftersom det kan betyda att man förlorar. Svart på vitt och allt det där.
Ibland är det kanske bättre att irra omkring någonstans i mitten på gråskalan.

Jag blir så förbannat trött på mig själv ibland.
Men.
Nu har jag ägnat dagen åt att tänka igenom saken och har kommit fram till att mitt beteende inte är så uppåt väggarna och befängt som jag först tyckte. Nej, tvärtom.

På tal om beteende så är det här med att skriva konstiga och kryptiska blogginlägg ganska puckat.
Patetiskt också, om jag ska vara ärlig.
Men.

Det är en slags säkerhetsåtgärd.
Hur ska jag förklara? Jo, för i vanliga fall nöjer jag mig liksom med det.

lovEE/ joss