Hmm.
Nu har jag varit lite dålig på dethär igen. Ursäkten stavas Malmöresa, låtsasprojekt och allmän förvirring.
Det fanns ju en dator med på Malmöresan, men det blev aldrig av.

Massa tid att fundera fanns det, och samma historia skrevs, på olika sätt och av olika hjärnor. (som redan tänkt på allt)
Nu tänkte jag att det kunde vara dags att flytta min historia hit, och ut ur mitt huvud. Lite sent, lite mindre aktuellt, eller kanske inte? Skit i det.

Känslor är, som bekant, inget som man kan styra över, men en liten aning om hur man fungerar i olika sittuationer,det har man allt. Man kan till exempel veta att man är en såndär människa som inte ska leka med elden, för att man alltid bränner sig. Av någon oförklarlig anledning använder man sig inte särskilt ofta av sina kunskaper. Nej för man är ju inte mer än människa. Den mest intelligenta arten på jorden, säger de som vet, men fortfarande, bara, en människa.

Innan man vet ordet av har det blivit höst, och så sitter man där, med sina grönbruna ögon, med blåögd blick , lyssar på musik på maxvolym, som får sätta ord på det, som man inte själv orkar tänka.
Alvedon,alvedon, alvedon. Så jävla uppenbart.
Sedan öppnar man alla fönster, så att det blir tvärdrag,för att det där hjärtat som ska frysa till is, ska göra det lite fortare.

Innan man vet ordet av ligger ens schackpjäs brevid spelplanen. Jo, för det är väl så det alltid är?
Jag kommer nog aldrig riktigt vänja mig vid att bara vara en bricka i ett spel.

Jaja, nu ska vi inte sitta här och gnälla som ett hopplöst litet emokid. Det finns fortfarande en liten skvätt sommar kvar.
Än finns det lite tid kvar att spegla sig i de sista solstrålarna.
På med peppmusiken.
Som man bäddar får man ligga.
Hur många ekollon får det plats på Ölandsbron?

loVEE/joss