AND IT DID OUR THINKING WHILE WE LIVED OUR LIVES, IT COUNTED UP OUR FEELINGS AND DIVIDED THEM UP EVEN, AND IT CALLED THAT CALCULATION PERFECT LOVE..
En sak var jag säker på redan när jag var ganska liten och det är att, för varje år som går har man blivit en lite sämre människa. Lite sorgligt, men kanske något som är näst intill oundvikligt. Det är ju inte bara man själv som växer, det är ens bekantskapskrets, kunskaper, jaa, kort sagt allting. Stora saker är i regel alltid betydligt svårare att hantera än små.
Jag kan förstås ha precis hur fel som helst och kommer inte att få veta hur det ligger till med den saken förren jag är gammal nog att dö. För att verkligen få svar krävs det också att min självdistans (om jag någonsin haft någon?) inte har hunnit gå förlorad någonstans längs vägen.
Varför sitter jag och skriver sånna här saker, undrar jag ibland. Det är nog för att, när man inte har någon att dela sina, aldrig så små och lösryckta tankar med så blir de bara större och innan man vet ordet av har man tänkt så mycket att man har blivit psykiskt störd. Att blogga är alltså ett bra sätt att göra sig av med sådana tankar. En säkerhetsåtgärd, som tidigare sagt.
Att prata högt med sig själv kan fungera också, dock bara som tillfällig lösning. Gör man det i för stor utsträckning har jag märkt att det, efter ett tag blir så naturligt så man alldeles glömmer bort att tänka på om någon ser eller hör en.
Nej, nu ska jag gå hem, plugga, tvätta och ha en liten diskussion med mig själv om vad jag ska äta idag.
LovEE/ joss
NOW DANCE FUCKER DANCE, MAN HE NEVER HAD A CHANCE, AND NO ONE EVEN KNEW IT WAS REALLY ONLY YOU...
De freudianska felsägningarna hoppade ur munnen likt små giftiga grodor, annars inget.
Allting är sig likt. På gott och ont.
lovE/ joss
object width="425" height="344">
WE LISTENED TO IT TWICE 'CAUSE THE DJ WAS ASLEEP...
I dag var vädret åtminstone inte outhärdligt, så jag tog bussen in till stan. Väl där promenerade jag upp och ner på varenda gata jag kunde hitta, för att försöka orientera mig lite och kolla läget i största allmänhet.
Om jag kommer ha någon nytta av det tills nästa gång jag kommer dit är förstås tveksamt. Säkert kommer jag att vara lika nollad som idag, men jag försökte ju i allafall.
Det är bra ändå. Jag är helt klart en sån där "rastlös själ", men tack vare min medfödda senildemens kan jag simma i samma skål ganska länge utan att bli uttråkad.
Efter orienteringsprojektet var jag runt på lite museér, la ner min tvärtemot-katt-och-råtta-lek genom att hämta ut mitt pass, köpte lite nytt smink och var stolt över mig själv för att jag lyckades avhålla mig från att köpa den där vibrerande mascaran från tv-reklamen. Med nöd och näppe, ska det kanske tilläggas, but still.
Alldeles snart ska jag ut och leta reda på en postlåda, sedan gå hem och laga till någon kulinarisk senstation, jaa eller typ snabbmakaroner. Detaljer, detaljer.
lovE/ joss
Om jag kommer ha någon nytta av det tills nästa gång jag kommer dit är förstås tveksamt. Säkert kommer jag att vara lika nollad som idag, men jag försökte ju i allafall.
Det är bra ändå. Jag är helt klart en sån där "rastlös själ", men tack vare min medfödda senildemens kan jag simma i samma skål ganska länge utan att bli uttråkad.
Efter orienteringsprojektet var jag runt på lite museér, la ner min tvärtemot-katt-och-råtta-lek genom att hämta ut mitt pass, köpte lite nytt smink och var stolt över mig själv för att jag lyckades avhålla mig från att köpa den där vibrerande mascaran från tv-reklamen. Med nöd och näppe, ska det kanske tilläggas, but still.
Alldeles snart ska jag ut och leta reda på en postlåda, sedan gå hem och laga till någon kulinarisk senstation, jaa eller typ snabbmakaroner. Detaljer, detaljer.
lovE/ joss
SO RATHER THAN HOLD ON TO A BROKEN DREAM, I'LL JUST HOLD ON TO LOVE, AND I COULD FIND A WAY TO MAKE IT..
Jag har gul målarfärg i hela håret.
Att kunna ta komplimanger är en konst i sig.
Jag har precis slutat skolan och ska snart ge mig ut på "expedition handla mat", men det är så förbannat oinspirerande att gå ut när det snöar, så jag väljer att skjuta på det en liten stund till.
Hade lite planer på att åka och hämta mitt pass också, men det får nog vänta till imorgon, eller en annan dag. Särskilt bråttom är det inte och dessutom känns det på något sätt som att jag får hämnas lite, genom att inte hämta det.
Självklart så skiter de i vilket, men det känns bra iallafall.
lovEE/ joss
Att kunna ta komplimanger är en konst i sig.
Jag har precis slutat skolan och ska snart ge mig ut på "expedition handla mat", men det är så förbannat oinspirerande att gå ut när det snöar, så jag väljer att skjuta på det en liten stund till.
Hade lite planer på att åka och hämta mitt pass också, men det får nog vänta till imorgon, eller en annan dag. Särskilt bråttom är det inte och dessutom känns det på något sätt som att jag får hämnas lite, genom att inte hämta det.
Självklart så skiter de i vilket, men det känns bra iallafall.
lovEE/ joss
AND NOW I KNOW, I CAN'T BE THE ONLY ONE, I BET IT'S HEARTS ALL OVER THE WORLD TONIGHT, WITH THE LOVE OF THEY LIFE WHO FEEL, WHAT I FEEL WHEN..
Då var det måndag igen.
Idag ser jag om möjligt ännu jävligare ut än jag gjorde när jag vaknade i lördags. Jag känner mig fortfarande lite bakfull och så har det hänt något med mitt öga, eller egentligen med hela vänstra halvan av ansiktet. (En hel halva?)
Sitter på biblioteket ock ska skicka in min idéskiss, men får som vanligt prestationsångest och vet inte vad jag ska skriva. Det ska egentligen bara vara några rader. Kanske är problemet att jag vill säga för mycket på en och samma gång? Jag vet att jag är ute och cyklar med punktering på hal is och att isen är tunn så jag troligtvis åker igenom, hamnar under isen, tar mig vatten över huvudet. Nej, nu får jag lägga av, jag tycker inte ens själv att jag är rolig.
Jag vill ju. Om man vill tillräckligt mycket borde det fungera, trots alla risker som finns för att det går åt helvete? Den största risken är nog förresten det här med "för mycket vilja". Att jag vill så mycket så det blir för stort för att hantera och plötsligt har tiden tagit slut utan att jag kommit någonstans. Det i kombination med prestationsångest brukar vara den vanligaste orsaken till att jag misslyckas med saker jag ska göra. Min lillasyster känner mig och har varnat mig, för mig själv. Jag har skrivit ner varningen och klistrat fast den på min garderobsdörr.
Jag ska klara det här. Jag ska klara det här.
Och jag ska göra det bra.
Så är det bara.
Aldrig nånsin komma ner
Sakta flyter, sakta flyter vi iväg
Love/ JossE
I CAN'T LIVE, IF LIVING IS WITHOUT YOU...
Klockan är kvart över fyra.
Det där behovet av uppmärksamhet är väl bara mänskligt?
Dålig karaktär 2.0
De säljer inte cement på ICA.
Det var bara det.
lovEE/joss
Det där behovet av uppmärksamhet är väl bara mänskligt?
Dålig karaktär 2.0
De säljer inte cement på ICA.
Det var bara det.
lovEE/joss
YOU CUT ME OPEN AND I KEEP BLEEDING, KEEP, KEEP BLEEDING LOVE..
Jag brukar inte direkt vara snygg på morgonen, men idag tror jag nog att jag har
slagit nytt personligt rekord. Jag ser ut som att jag ska dö vilken minut som helst
och det känns som att jag kommer att göra det också. Att må som man förtjänar
heter det visst.
Om ganska exakt tio timmar ska jag vara pigg,sminkad, full och sitta i en taxi på
väg in mot stan tillsammans med Sandra och Yohana. I skrivande stund har jag väldigt
svårt att se hur det ska gå till.
På anslagstavlan i min korridor sitter en lapp med nummer till jourhavande kompis.
Inför ikväll ska jag förbereda mig genom att spara det, dra ur internetsladden och
sätta cement i hålet.
Om någon frågar är jag bara 20. Nej förresten, 19 låter ännu
bättre.
lovEE/jossE
HERE COMES THE CHUCHU, COME ON. STREAMING TO YOU THROUGH THE GONE TIMES,NOSTALGIA LOCOMOTIVE, IT GIVES YOU A HELL OF A RIDE...
Jaha gott folk, då var det torsdag.
Några alternativa planer för denna gudsförgätna dag har inte gjorts upp, så för tillfället sitter på biblioteket och väntar på bättre tider, eller något.
Igår ringde jag allas våra älsklingar, CSN och det var precis som det brukar. I samma sekund som man börjar fråga lite för mycket blir man kopplad till någon annan, proceduren upprepas sedan om och om igen och där emellan får man sitta i evighetslånga telefonköer, medan en röst säger "tack för att du väntar" en gång i minuten. Minst.
Det är inte det att jag är bitter, för att jag inte får några pengar. Det får jag alldeles snart. Det är bara själva grejjen, att de alltid ska vara så satans jävla sura och osammarbetsvilliga. När jag frågar någonting som jag vet att han kan kolla genom två klick på sin dator svarar han: " Det där har du nog koll på själv, så det behöver kanske inte jag svara på?". Om jag hade haft det, tror han att jag hade ringt då? Slutledningsfårmåga är få förunnat alltså.
Okej att jag är lite av en "No-lifer", men bättre saker för mig att göra än att sitta en timme i telefonkö, det har jag faktiskt.
Så, det var dagens lilla utbrott. Nu ska jag, ja fan vet vad, men någonting annat än att sitta här iallafall.
En sak som är bra med att ha mer tid än man kan göra av med är att man blir nästintill sjukligt lättroad. På "Rix FM" och "lugna favoriter" kör de förtillfället en alldeles underbar reklamsnutt om något "resmål för hela familjen ställe",jag minns inte exakt vad och ni har säkert ingen aning om vilken jag menar.
I slutet säger tanten "Braaa Kenneth" och jag skrattar lika mycket varje gång.
Tragisk? Nej, men det är väl fint när man kan uppskatta de små sakerna här i livet?
Så ser jag på det iallafall.
lovEE/ josss
Några alternativa planer för denna gudsförgätna dag har inte gjorts upp, så för tillfället sitter på biblioteket och väntar på bättre tider, eller något.
Igår ringde jag allas våra älsklingar, CSN och det var precis som det brukar. I samma sekund som man börjar fråga lite för mycket blir man kopplad till någon annan, proceduren upprepas sedan om och om igen och där emellan får man sitta i evighetslånga telefonköer, medan en röst säger "tack för att du väntar" en gång i minuten. Minst.
Det är inte det att jag är bitter, för att jag inte får några pengar. Det får jag alldeles snart. Det är bara själva grejjen, att de alltid ska vara så satans jävla sura och osammarbetsvilliga. När jag frågar någonting som jag vet att han kan kolla genom två klick på sin dator svarar han: " Det där har du nog koll på själv, så det behöver kanske inte jag svara på?". Om jag hade haft det, tror han att jag hade ringt då? Slutledningsfårmåga är få förunnat alltså.
Okej att jag är lite av en "No-lifer", men bättre saker för mig att göra än att sitta en timme i telefonkö, det har jag faktiskt.
Så, det var dagens lilla utbrott. Nu ska jag, ja fan vet vad, men någonting annat än att sitta här iallafall.
En sak som är bra med att ha mer tid än man kan göra av med är att man blir nästintill sjukligt lättroad. På "Rix FM" och "lugna favoriter" kör de förtillfället en alldeles underbar reklamsnutt om något "resmål för hela familjen ställe",jag minns inte exakt vad och ni har säkert ingen aning om vilken jag menar.
I slutet säger tanten "Braaa Kenneth" och jag skrattar lika mycket varje gång.
Tragisk? Nej, men det är väl fint när man kan uppskatta de små sakerna här i livet?
Så ser jag på det iallafall.
lovEE/ josss
SOMETIMES I WISH THAT I COULD FREEZE THE PICTURE AND SAVE IT FROM THE FUNNY TRICKS OF TIME, SLIPPING THROUGH MY FINGERS, SLIPPING THROUGH MY FINGERS ALL THE TIME..
Då var det onsdag.
Vet inte riktigt vad jag ska roa mig med idag, eftersom jag redan har gjort allt jag borde och lite till.
Om gubben Gud vill, så blir det en liten tur in till stan sedan, men än så länge har jag inte sett några tecken på att det blir så. Egentligen tror jag inte på Gud, eftersom, äsch, det ska vi inte prata om här, men min poäng är, att jag har gett honom dagen på sig att bevisa att jag kanske borde tänka om.
Folk tror typ inte på Gud nu för tiden, så man tycker ju att han borde finna ett visst intresse i att värva nya anhängare. Kanske har han gjort en felaktig tolking av det där med "evigt liv", tror att han redan har sitt på det torra och inte behöver anstränga sig ett skit?
Annars blir det nog en bra helg iallafall, eftersom det finns en plan B, som går ut på att Yohana och Sandra kommer hit och hälsar på mig. Det gillar vi.
På tal om ingenting så träffade jag en kille i mitt kök igår och efter en stund kom vi fram till att vi var lika gamla och dessutom hade gått på Åkrahäll samtidigt i tre år. Den stora världen är så liten och man går inte säker någonstans, men det var förstås ingen nyhet.
Kanske ska jag gå och kolla om bildsalen är ledig så jag kan hänga där resten av dagen och hamna ytterligare några ljusår före i planeringen?
Lärare: Hur tycker du att det går för dej hittills?
Jag: Ehhh, ja.
Lärare: Nej men då svarar jag åt dej, det går jättebra!
Jaa, helvete. För en gångs skull går saker och ting faktiskt min väg. Det är ju kul med omväxling.
LovEe// josss
Vet inte riktigt vad jag ska roa mig med idag, eftersom jag redan har gjort allt jag borde och lite till.
Om gubben Gud vill, så blir det en liten tur in till stan sedan, men än så länge har jag inte sett några tecken på att det blir så. Egentligen tror jag inte på Gud, eftersom, äsch, det ska vi inte prata om här, men min poäng är, att jag har gett honom dagen på sig att bevisa att jag kanske borde tänka om.
Folk tror typ inte på Gud nu för tiden, så man tycker ju att han borde finna ett visst intresse i att värva nya anhängare. Kanske har han gjort en felaktig tolking av det där med "evigt liv", tror att han redan har sitt på det torra och inte behöver anstränga sig ett skit?
Annars blir det nog en bra helg iallafall, eftersom det finns en plan B, som går ut på att Yohana och Sandra kommer hit och hälsar på mig. Det gillar vi.
På tal om ingenting så träffade jag en kille i mitt kök igår och efter en stund kom vi fram till att vi var lika gamla och dessutom hade gått på Åkrahäll samtidigt i tre år. Den stora världen är så liten och man går inte säker någonstans, men det var förstås ingen nyhet.
Kanske ska jag gå och kolla om bildsalen är ledig så jag kan hänga där resten av dagen och hamna ytterligare några ljusår före i planeringen?
Lärare: Hur tycker du att det går för dej hittills?
Jag: Ehhh, ja.
Lärare: Nej men då svarar jag åt dej, det går jättebra!
Jaa, helvete. För en gångs skull går saker och ting faktiskt min väg. Det är ju kul med omväxling.
LovEe// josss
WE TOOK THE CHANCE, LIKE WE WERE DANCING OUR LAST DANCE. I CAN STILL RECALL OUR LAST SUMMER, I STILL SEE IT ALL..
I fredags var det Emelies och Nattas gemensamma 25-års-tjejfest och utgång på Chili. Det var jävligt nice, men inte helt lätt att hålla reda på varandra bland allt folk. Jag är faktiskt lite imponerad över mängden och blandningen av människor som var där, vi pratar ju ändå om Nybro.
Vid ungefär kvart över två dagen efter kom jag och Yohana fram till stationen för att ta tåget tillbaka till Kalmar.
Det borde vara skottpengar på den som hade slagit sönder fönsterrutan, för det var förbannat jävla kallt att sitta där inne och vänta. Det råkade nämligen vara så att tåget var sent, senare, och sedan ännu mer sent.
På väggen satt en stor affisch där den, alltid lika pålitliga kommunaltrafiken gjorde reklam för sig själva. Det var en bild på en kille som stod och väntade och en luftballong som kom för att hämta honom, och så texten " Vi gör nästan vad som helst för att du ska komma fram i tid". Det är humor det.
Kollade busstiderna, konstaterade att nästa buss gick vid fem och slängde lite ironiskt ur mig att "Ja, om de ska jobba i det här tempot så är det nog bäst att ställa in sig på att ta den bussen istället, haha".
Två timmar senare satt vi fortfarande tryckta mot elementet och tittade ut genom hålet i fönstret, allt medans såväl ersättningsbussar som luftballonger och information om läget lyste med sin frånvaro.
Vid fem fick vi ta bussen och efter 45 minuters bussresa var det dags för ytterligare en timmes väntade, denna gången på Kalmar station, för vidare transport hem till Bella. Det är tur att man har tålamod.
Efter all väntan blev det iallafall supermysig kväll med tjejerna från gamla klassen hemma hos Bella.
Det är på gott och ont att flytta och åka runt en hela tiden. Det är bra eftersom man träffar massa nya människor, men sedan får man ägna större delen av det som återstår av ens liv åt att sakna dem, och det suger ju ganska mycket.
Nej, nu får det vara nog.
LovEE /jossss
Vid ungefär kvart över två dagen efter kom jag och Yohana fram till stationen för att ta tåget tillbaka till Kalmar.
Det borde vara skottpengar på den som hade slagit sönder fönsterrutan, för det var förbannat jävla kallt att sitta där inne och vänta. Det råkade nämligen vara så att tåget var sent, senare, och sedan ännu mer sent.
På väggen satt en stor affisch där den, alltid lika pålitliga kommunaltrafiken gjorde reklam för sig själva. Det var en bild på en kille som stod och väntade och en luftballong som kom för att hämta honom, och så texten " Vi gör nästan vad som helst för att du ska komma fram i tid". Det är humor det.
Kollade busstiderna, konstaterade att nästa buss gick vid fem och slängde lite ironiskt ur mig att "Ja, om de ska jobba i det här tempot så är det nog bäst att ställa in sig på att ta den bussen istället, haha".
Två timmar senare satt vi fortfarande tryckta mot elementet och tittade ut genom hålet i fönstret, allt medans såväl ersättningsbussar som luftballonger och information om läget lyste med sin frånvaro.
Vid fem fick vi ta bussen och efter 45 minuters bussresa var det dags för ytterligare en timmes väntade, denna gången på Kalmar station, för vidare transport hem till Bella. Det är tur att man har tålamod.
Efter all väntan blev det iallafall supermysig kväll med tjejerna från gamla klassen hemma hos Bella.
Det är på gott och ont att flytta och åka runt en hela tiden. Det är bra eftersom man träffar massa nya människor, men sedan får man ägna större delen av det som återstår av ens liv åt att sakna dem, och det suger ju ganska mycket.
Nej, nu får det vara nog.
LovEE /jossss
