FAN.
Det är lite mycket nu.
Skola hela dagen, innehållande enorma mängder av obegriplig information på engelska. Skjut mig någon! Please!
Tog en paus med kaffe och hetsätning av choklad för att tvinga tillbaka känslorna av otillräcklighet och ångesttårarna.
Lyckades ta mej samman och i ett tillstånd  kombinerat av utmattning och sockerchock presterade jag någonting som åtminstone var tillräckligt för att jag skulle återvända hem med humöret på en..ehhh iaf relativt stabil nivå.

Otillräcklig var ordet.
Jag skulle behöva dela upp mig i bitar för att hinna med att göra allt och hinna/orka/vara kapabel att komma ihåg att visa för alla som betyder något att dom faktiskt gör det och allt sånt där.
Men fan, jag klarar det inte. I'm sorry, i can't be perfect.
Jag försöker. Jag försöker alltid. Men det räcker ändå inte. Vad gör man när man inte räcker till? Jag tror inte att "det är tanken som räknas", NEEJ, så enkelt är det förståss inte.
Börjar allt på noll nu? Måste jag börja spela spel nu? Jag gillar inte spel, jag vill att det ska vara äkta.
Det som är äkta försvinner inte. Det gör det inte. Jag är iallafall inte förändrad.Bara stressad, frusen, trasig och ensam bland miljoner människor. Måste alla göra allt så in i helvetesjävla omöjligt, invecklat och konstgjort?

VARFÖR MÅSTE LIVET VARA ETT JÄVLA SPEL HELA TIDEN?
Kan man liksom inte bara leva istället, jag menar på riktigt.
Jag kan inte reglerna.
vill för den delen inte lära mej heller.
Det är inte jag.

Har precis skrivit klart översättningen av min och Alex artikel.
Jag klarade tentan. Jag är fortfarande svårt chockad.:)

Saknar mina älsklingar mycket.
Så är det.



We have the story of the impossible
A tale passed on so frail.
One of make-belief
Maybe impossible to achieve
And really close

Whatever happened to the great escape
And all the plans we make
Crafted with pride by Monsters on the train.
The world is great to suckers.

Love /Josse

Mmm, what you say?
That you only meant well? Well, of course you did.
Mmm, what you say?
That it's all for the best? Ah off course it is.
Mmm, what you say?
That it’s just what we need? And you decided this.
Mmm what you say?
What did she say?

Först lite skola och sedan lite jobb.( Tåget var 40 minuter sent i morse btw)

Visst är det så, att tiden och människorna som har varit aldrig kommer tillbaka, no matter what
men ibland kan jag ändå inte låta bli att tänka tillbaka och längta dit.
Jag vet inte riktigt men minnena får det att göra ont någonstans långt där inne.
Får mej att känna mej liten, ensam och bortglömd.
Varför?
Varför allting?
Vad spelar allting för roll nu egentligen?

Om en tid kommer det att komma en tid när man kommer att sakna den tiden, som är nu.
Men ändå.

Du kan inte leta efter en katt,om du inte vet hur en katt ser ut!

puss /Josse
(Älskar lillasystern)

Om fem timmar och tjugo minuter går tåget mot skolan.
Jag borde ha sovit för länge länge sen, men jag och Sandra fastnade i en mkt djup diskussion som började med att jag påstod att psykiska sjukdomar bara är påhitt. Ge mej en vecka och jag är sjuk i huvudet. Inga problem! Det går att tänka sig sjuk i huvudet, det beror bara på inställning och vad man är beredd att tillåta sej själv till att tänka och känna. Alla människor har samma förutsättningar (ursäkta ordvalet, hjärnans synonymordlista är tillfälligt ur funktion).

Bli för allt i världen inte förbannad nu! Det är alltså bara en tanke, jag lovar inte att jag verkligen är av den åsikten om jag får tänka igenom det hela lite. Men det är heller inte alldeles omöjligt.
Sedan trasslade vi in oss i allt och ingenting, Är känslor någonting som faktiskt finns? Är det kanske inte så att abstrakta begrepp inte är något som existerar förren någon har gett det ett namn och en innebörd?Folk får inte sjukdommar förren någon korkad jävel har hittat på att de finns? Vem har bestämt vad som luktar gott och äckligt? skulle man tycka det egentligen, om det inte var så att det redan var bestämt?Är inte allting i själva verket bara ett jävla påhitt? Alla frågor blandades med diskussioner kring allt från blodpudding till relationer och spöken.
Seriöst, det går ju att få sig själv att tro eller vara hur som helst. Om man bara vill, och så hundra andra bidragande orsaker som vi vände ut och in på. Vilja, vad är det? :P
Allt var en osammanhängande röra, även om vi förstod.
Om någon annan hade hört oss hade dom definitivt ringt psyket med en gång.

Finns det en menig med livet?
Det finns två bra svar: Det är bara så, eller Skit i det du!

Tvillingar.
All of these lines across my face
Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true
I was made for you.

Love /Josse

Jaha. Nej. Sova kanske? eller kanske inte.
Jag var trött och halvsjuk hela helgen. Okontaktbar och borta, hörde mej själv prata utan att riktigt vara med
och styra orden.
Imorgon är det skola igen. Life goes on. Jaha, nej. Jag vet inte vart jag vill komma.
Skit samma. Vem bryr sej, ärligt talat? Nej precis.
Tomma ord är bara onödiga.

Now this applies both equally to you and I
The only thing we share
Is the same sky
These empty metaphors
They're all in vain
Like can't you see the grass is greener where it rains?

Idag var jag osynlig, eller hade sovmorgon :P
Isabella tycker att osynlig med tentatantens gula stövlar skulle vara det ultimata. Det är nog så.
Har varit på biblioteket och sen fikat med Amilalalove och Joakim.
Jobbade i ishallen, träffade Sandra-babe, pratade och var cptrött, vaknade till, drack lite drinkar med kusin vitamin och nu sitter jag här och funderar över om jag kanske skulle gå och lägga mig så jag orkar med morgondagen.

Ida och jag disskuterade den berömada varulvsfilmen som hennes elaka storebror visade för oss när vi var små, som kom att påverka hela våra liv typ :P
Ida tyckte att jag skulle skriva det till csn (som vill ha ett brev med förklaring varför jag inte klarde tentan förra terminen, om jag ska få penger).Kanske skulle dom förstå mi8g då?Jag var schitzofren förut, men vi mår bra nu. Jag vet inte.

Pengar. Fan att det ska vara så viktigt.
Ja ja. Pappa kom och lämnade en enorm mängd köttfärssås, som älsklingsmamman hade gjort så svälter iallafall inte ihjäl.

Good night everybody!

TENTA i går. Fan vet hur det gick, jag skrev och skrev och försökte minnas.
Jag pluggar verkligen seriöst, men det är någonting med minnet, som inte riktigt fungerar som det borde.

Lyset är tänt, men ingen är hemma
Hissen går inte ända upp

Jag har inte alla hästar hemma, inte alla chips i påsen, inte alla indianer i kanoten, inte alla hallon på busken, inte alla kakor i burken och inte alla pommes frites på tallriken.

Hjulet snurrar men hamstern är död, det är inte plogat ända fram och pedalerna går runt men kedjan är ändå av.

Det är inte riktigt rätt möblerat på övervåningen och jag vet inte vad jag ska göra åt saken.
Nu återstår det bara att vänta. Vänta och se.

Igår var en bad day, ur alla aspekter. FUCK!
Gå upp vid fem, efter hård helg, skriva tenta, vara blöt och frysa, åka ersättningsbuss, vara allmänt negativ, vilket smittar omgivningen och så blir det bara en ond cirkel av alltihop.

Hade en ljus stund, med kostverk i blå hårfärgsgegga kombinerad med disneysånger hemma hos Linnis, i övrigt var allt bara svart.

Idag var en bättre dag, trots att tåget hade allvarliga problem. Slutade skolan kvart i tolv och hade fast nybromark under fötterna igen vid halv fem. Det går inte fort när det går sakta, om man säger så.
Har varit på julbord i Kalmar med jobbet och nu sitter jag och Sandra-darling framför varsin dator och fuckar upp allt vad normal dygnsrytm och social kompetens heter.

Yeah.
pusspuss