YEAH, WHAT IT COMES DOWN TO IS YOU ARE THE ONE WHO TRULY UNDERSTANDS. WHEREEVER YOU GO, I HOPE THAT YOU KNOW THAT I'M AT YOUR COMMAND...

Sådär.
Gårdagen är lite av en minneslucka, men jag minns att jag dansade vägen hem från UB när det stängde, att jag bestämde mig för att våga gå på torsdagens seminarium och att jag somnade innan det hunnit slå över till nästa dag. Jag vaknade vid klockan ett och var helt övertygad om att det var morgon och var påväg att stiga upp för att göra mig i ordning. Sedan tittade jag på klockan och sedan sov jag några timmar till.

Vid nio gick jag på möte med studievägledaren, började gråta sammanlagt tre gånger och hade lite dåligt samvete för att hon kände sig dum för att jag gjorde det. Det fanns egentligen ingen anledning, jag är bara så jävla överkänslig, för allt kommer lösa sig snart och livet känns redan lite mindre komplicerat.

För tillfället sitter jag på UB för att skriva klart min VFU-rapport och när det är gjort funderar jag på om jag ska våldgästa mina grannar, eller kanske ta en liten promenad runt sjön. I tisdags lärde jag mig den perfekta promenadvägen när Amila och jag drack varm vit choklad, gick runt sjön och pratade om allt och ingenting.
Amilan har dessutom fått lösenordet till min blogg så att hon kan styla den lite coolt. Vi får se vad som händer :)

Det var det.

Love// jossE



IT'S SOMETHING IN THE WAY YOU MOVE LITTLE DARLING, YES IT'S SOMETHING IN THE WAY YOU TALK THAT MAKE ME REALIZE...

Tisdag idag.
I helgen har jag bott i skogen, jobbat och varit på 50-års kalas.
När alla gett upp och jag hade lyckats promenera de 700 meterna hem i totalt mörker hade klockan hunnit bli halv sju efter Stefans och Kims kalas i lördags. Jag sov några timmar, låtsades bli pigg och tog ett-tåget in till Kalmar för att plugga med Bella.

Jag var knappt vaken när jag var framme i Växjö vid nio-tiden och i porten mötte jag granngänget som undrade vad jag hade gjort i grannhuset och jag måste motvilligt erkänna att jag inte hade lärt mig hitta hem än. GPS var det! Som tur var blev måndagens föreläsning inställd så man kunde passa på att ha lite sovmorgon och försenad bakisdag då. Började väl plugga lite framåt eftermiddagen och eftersom min dygnsrytm är som den är började jag komma igång på allvar bortåt halv ett.

Tillslut fick jag skärpa mig och sova så jag skulle orka med dagens gruppmöte.
Nu har jag varit hemma och ätit och slappat lite och har precis landat på UB för att vara seriös. Inatt ska jag nog prova att somna på rätt sida om tolvslaget. Yes.
Dags att återvända till allvaret nu kanske?




Är det tiden på året som skrämmer?
är vi trygga bakom väggarna här?
Nej jag vill inte få in den där världen
den är så tom och tyst och tvär

Love /Joss

LONELINESS IS BETTER WHEN YOU'RE NOT ALONE...

Då var det fredag. Det är höst och jag hatar höst.
När jag vaknat skulle jag gå ut och öppna dörren till stallet och hittade en jävla duvhök i hönsgården.
För att mamma skulle slippa få ett nervsammanbrott när hon kom hem fick jag med mig systern ut för att samla ihop likdelar. Vilken underbar start på dagen! NOT!

Jag har varit på dåligt humör i stort sett hela dagen. Dåligt start, dåligt väder, jag hittade inget som jag kunde ha på mig imorgon, jag var tvungen att plugga en massa och det orkade jag bara inte. Panik och mer panik.

Nu har jag iallafall tittat på Idol och ätit massa mat med föräldrarna, vilket har hjälpt upp humöret ganska ordentligt. Tror jag ska satsa på att gå och lägga mig snart, innan det svänger igen.





Och dom säger att stan blivit tyst och ful och öde, älskling.
Att det kommer bli en lång, kall vinter.


WHO DO YOU PRAY FOR AT NIGHT BEFORE YOU GO TO SLEEP?

Det var en regnig höstdag i mitten av oktober. Gud fader allsmäktig och hans polare hade dragit på charter till Kanarieöarna och lämnat de rådande förhållandena i världen helt i händerna på sin vikarie, som rekryterats till posten via arbetsförmedlingen, bara några timmar före avfärd.

Eftersom man sällan skrivar í sitt CV att man är nymfoman kunde väl ingen ana att ersättaren skulle komma att vara alldeles för upptagen av att knulla änglar för att ha någon tid till att sköta de arbetsuppgifter som tilldelats honom. Så kan det vara. Att vara eller inte vara, det är frågan?

Shakespeare kan slänga sig i väggen. Eller nej det kan han ju inte, för han är död. Om det nu inte förhåller sig så att han välsignats med evigt liv och bara håller sig gömd i Bora bora grottan, dricker te, röker gräs, spelar Yatzy och skriver osammanhängande poem med Usama bin Laden hela dagarna?

I sandlådan utanför grottan satt det sju små dvärgar och sjöng sånger om himlens hemlighet. Himmelen, helvetet och det himmelska helvetet.

Plötsligt lossnade himlen från sitt fäste och ramlade ner i huvudet på de sju små dvärgarna. Detta eftersom gubben som hugger ved glömt att ringa hyresvärden och vikarien hade precis laddat ner en alldeles utomordentlig film med Karma sutra och nu måste han ligga i utav bara fan, innan upprätthållare av lagen och IPREDs väktare skulle komma för att bränna honom på bål. När sista skruven lossnat var katastrofen ett faktum.

Tåget från periferin rullar in på perrongen brevid sandlådan och ur tåget kommer en stor lilafläckig elefant. Elefanten sväljer hela världen i bara en tugga eller två och så får sagan ett abrupt slut, ty då ingenting längre existerade fanns det heller ingenting att berätta sagor om.

Sensmoralen lyder: Du skall icke kasta sten på elefanter. Speciellt inte om de äger Sj Prio kort.


Ha en trevlig kväll allihop!
loVEE/joss

BUILD A WALL OF BOOKS BETWEEN US IN OUR BED, REPEAT, REPEAT THE WORDS THAT I KNOW WE BOTH SAID..

Lördag.
Yohana duschar och jag sitter vid hennes dator. Min sambo var så snäll och lät oss hyra in oss på hans nätverk, trots att jag lånade hans pastagryta när vi skulle gå och lägga oss ifall någon behövde spy.
Som tur var, var det ingen som spydde, så han kan vara lugn och fortsätta äta pasta.

På dagen hade jag gruppmöte och Yohana kom när hon slutat jobba. Vi handlade, lånade pastagrytan till det den är till för och åt lite mat. Vi började förfesta lite, men det är ju sådär när man är utan Tv, internet, cd-spelare och det enda som finns att tillgå är en mp3 med hundra uttjatade depplåtar. Vi gick och ringde på hos grannarna och sa att vi hade tråkigt, och sedan blev det fest där.

Sambon och hans kompisar kom också dit såsmåningom och sen hade vi fest både här och där. Trevligt trevligt.
Vi försökte gå ut typ tre gånger, men det var fullt överallt, så ikväll planerar vi att dra in till stan.
Får se, vi har nyss käkat frukost och inte hunnit planera så noga än.

lovE/josse

I JUST WANT BACK IN YOUR HEAD..

Datorn i favorithörnet på UB var ledig och här sitter jag nu. Känner mig vansinnigt duktig som är seriös trots en lång dryg dag och en hård natt. Planen är att hänga kvar tills det stänger vid tio.

Samantha har varit här och hälsat på och åkte för några timmar sen. Alldeles nyss åkte lillasyster hem också, så nu är jag all by myself. Jag har ju alltid min sambo, som har samma skruvade dygnsrytm som jag och imorgon kommer mitt Yohanagull och hälsar på! Fan vad jag saknar alla! Fan vad jag hatar C(p)SN!

Vi var inte snabba med att förfesta igår och så tillslut kände sig min syster tvungen att hjälpa oss på traven med lite glada tillrop som "Kom igen, svep nu då för fan" "Ni kan ju inte sitta och dricka vin, ta lite sprit nu då" och så lite visdomsord som "Hellre för full än för nykter". Vi kom iväg till Sivans och lyckades få gästleg fast vi kom lite senare än tills de slutar sälja sådana. Tre och en halv timma, noga räknat.
Träffade Marie och så var vi på efterfest hos någon i hennes klass. Någon ramlade i trappan så det skvätte rödvin mellan trappräckena, så det var spår efter oss på varenda våning i hela huset. Det visade sig vara väldigt bra när man skulle försöka hitta tillbaka lite senare, värsta Hans och Greta grejjen.

Seminarierna idag var ju sådär. Inte pågrund av nattens förehavanden, utan för att jag är som jag är.
Jag var förbannat väl förberedd, hade läst bokjävlen både fram och baklänges plus sådär en fem sex artiklar som handlar om den. Jag var superpepp på att ha seminarium, men vad hjälper väl det när man är som jag är?

7 428 954.

lovE/ Josse


WE SEEK AND WE WILL FIND REASON TO STAY ALIVE, THE PRICE HAS NEVER BEEN THIS LOW...

Alldeles riktigt. När jag vaknade var jag, ja kanske inte "världens lyckligaste människa" som jag råkade välja att uttrycka det, för att uppnå ett sådant tillstånd av total harmoni bör enligt mina beräkningar inte vara möjligt vid denna årstiden, men dock stabil och med båda fötterna tillbaka på jorden. (där de hör hemma?)

Efter diverse komplikationer lyckades hela familjen packa sig iväg till morfar och mormor för försenat födelsedagsfirande och efter det körde Taxitjänst@lillasyster.com in mig till stationen så jag kunde åka tillbaka till Växjö. När jag hörde "Nya resande, Nybrooo" närma sig vred jag upp ljudet på mp3n ytterligare lite och använde mina kameleontskills för att försöka smälta in i sätet. Det fungerade helt enligt planen och så småningom var både jag och mina tunga väskor på plats i lägenheten.

Jag ringde Yohana för att planera hennes besök i helgen och kolla läget i största allmänhet. Efter en stund la vi på, men det dröjde på sin höjd en halvtimma innan jag hade henne på tråden igen. Jag var för tillfället i full färd med att byta stickkontakt på min limpistol och Yohana beundrade mig för mina dolda talanger.
Jag fick förstås erkänna att min ena hand blödde. Inte på grund av bristande talang, utan mer av den anledningen att en kökssax inte är det ultimata verktyget att skala sladdar med. Jaja.

Ibland undrar man ju varför.
Varför man, när livet är alldeles åt helvete för kort för att låta bli att göra det som faktiskt skulle göra en lycklig, ( Ja, vi antar att det är så) ,fortsätter att kämpa sig fram längs en mörk och snårig stig, när man inte ens ser något ljus i tunneln?
Skulle man mot all förmodan få syn på ett, kan man ge sig fan på att det bara är ett mötande tåg. Det kanske låter som att jag är en aning negativ nu? Nej egentligen inte alls, men tycker nog att lite realism kunde vara på sin plats i den annars så förvirrade och okontrollerade världen. En annan gång kanske. Nu är det hög tid att ägna sig åt det som jag faktiskt kom hit för.

love/ josssse




I WAS DEFINITLEY MADE FOR THESE TIMES..

Jag vet inte riktigt varför, men det här är en alldeles för jävlig dag. (Var inte natten vacker?)
Det är konstigt, för den började bra och ingenting har inträffat som skulle kunna förklara varför allting plötsligt blev nattsvart. Kanske är det vädret? Eller hormonerna? Eller kombinationen av båda? Jag jobbade, jag slutade, jag var hos Malin (Som har ett kök som är lika stort som hela mitt nya place), jag åkte hem, jag pluggade. Mamma inledde en konversation om relationer, som jag efter en stund avbröt med ett " Det kvittar för jag ska bli lesbisk". Hon såg lite orolig ut sa något om barnbarn, jag svarade att man "faktiskt kan adoptera", Sedan for jag upp från min plats i kökssoffan,innan hon han säga något mer, gick runt, runt i köket " Jag kan för i helvete inte koncentrerta mig", " Jag tror jag har ADHD, har ni gjort någon sådan utredning på mig?", Nej, jag har inte tyckt att det var nödvändigt, svarade mamma sanningsenligt. "Det är tid att tänka om" ropade jag, med en dramatisk gest innan jag snurrade vidare. Någonstans där gick det alldeles totalt åt helvete och jag lyckades nätt och jämnt hålla ihop mig själv. Jag pluggade på badrumsgolvet, samtidigt som jag gungade fram och tillbaka någon timme eller två. (Nej, jag minns inte ett ord) Jag tittade på Körslaget med föräldrarna och snyftade okontrollerat genom hela programmet. Ja för det är ju så djupt och sorgligt på något sätt? (en av tusen dårar)
Har kanske avståndet mellan mig och verkligheten minskat en liten skvätt? Kanske borde jag sluta försöka blunda, springa, fly och helt enkelt sätta mig ner och vänta på smällen? Packa in mig själv i en tvångströja först bara? Oroa er inte nu bara! Fördelen med att ha humörsvängningar är att det är ungefär 56,3% chans att jag vaknar imorgon och är den lyckligast människan i hela världen! Inte en jävla aning kommer jag att ha om varför jag satt och skrev dethär, även fast det är glasklart just nu. (Var inte natten vacker?)


lOOvEE /joss

COME ON, LET ME DO YOU RIGHT, WELL I DIDN'T START THE FIGHT. I KNOW AND I PROMISE TO BE KIND, MAKE UP YOUR MIND...

Hänger på UB igen. Jag trivs alldeles förbannat bra med att bo här. För första gången sedan urminnes tider orkar jag faktiskt engagera  mig i det jag borde och vara lite seriös. Jag slutade vid tolv igår, men hängde ändå kvar i skolan tills bortåt sju. Eftersom jag inte är något större fan av vare sig barnprogram (dagens) eller ensamhet (i den formen) fanns det liksom ingen anledning att gå hem.

Har börjat rota lite i vad jag ska göra med mitt liv nästa termin också, och av alla hörn i världen jag kan välja på, lutar det lite åt att jag hamnar i Kristianstad. Vi får väl se hur det går. Imorgon ska studievägledaren komma och prata med oss, så man får saker och ting klara för sig, en gång för alla.

Amila kom nyss förbi och gav mig en chokladboll. Sockerkick så jag orkar jobba, så jag kan få pengar, så vi kan gå ut och göra stan osäker sen :) Dags att återvända till allvaret. Peace out!

Love// jossS


AND IF YOU WERE WITH ME TONIGHT, I'D SING TO YOU JUST ONE MORE TIME. A SONG FOR A HEART SO BIG, GOD COULDN'T LET IT LIVE..

Sådär.
Har slutat för idag och sitter på UB och lånar dator, så jag kan göra lite nytta.
När jag bara blivit kompis med CSN igen så ska jag se till att köpa mig en egen sådan. Det blir lite tomt och opraktiskt utan och förtillfället fungerar inte Tv:n heller. Den enda kanalen man får in är den som sänder barnprogram 06.00- 18.00 och därefter är kunskapskanalen 18.00- 01.00, och alltsammans genom ett svagt skimmer av myrornas krig.
Säkert behöver man någon jävla sladd någonstans, men vad vet jag om sånt?
Jag hoppas att kusin Kim ska kunna hjälpa mig när han kommer förbi i veckan.
Pengar, pengar pengar. Livet är en hora, och jag är pank.

Idag var det alltså möte nummer ett inför en månad av grupparbete. Jag hatar grupparbete, men tror nog att det bortsett från detta ofrånkommliga fakta, kommer att bli ganska bra. Så bra det kan ,med tanke på omständigheterna helt enkelt. Böckerna är för en gångs skull på svenska och ingen i min grupp säger något. Saken är den att ju större självförtroende och ju större plats männsikorna jag måste jobba med tar, desto mer förminskar jag mig själv och vice versa. Får se hur det går. I vanliga fall har jag gett upp allt hopp redan innan det hunnit börja.
Nej, nu ska jag göra det jag ska. Först ska jag bara komma underfund med vad det var för något, men sen så.

Love// josse


NO MATTER WHICH WAY YOU GO, NO MATTER WHICH WAY YOU STAY...

Jag har fått svininfluensan. Eller nej, antagligen inte. Om man ska tro på allt man hör borde man förstås låsa in sig, sitta i ett badkar med alcogel och knapra all världens vitaminer dagarna i ända, men om jag får gissa, så tror jag att det är större risk att man blir överkörd, eller träffad av blixten. Hur som helst. Förkyld är jag, eller börjar bli. Jävla oflyt alltså. Jag har inte tid med sånt och sen är det ju aldrig kul att se ut som en rödgråten gammal pundare heller.

Imorgon blir det flytt på allvar. Planen var att börja redan i torsdags men det blev inte så. Hyresbolaget ringde vid elvatiden och undrade om jag tänkt flytta in samma dag. Jo, det hade jag ju planerat svarade jag. "Då har vi ett problem", sa hon, och jag förstod direkt att min mammas farhågor hade besannats. Killen som bodde där innan hade inte flyttat ut. Ingen är förvånad. Nej.

Min Emma är hemma och hälsar på och imorgon ska vi ut någonstans i Kalmar. Hon var och hälsade på mig en snabbis på jobbet idag och allt var som vanligt. Förmaningstal och i värsta fall utskällning. Är det inte regler för hur jag ska leva mitt singelliv så är det något annat. Idag var det bara en påminnelse av vad hon sagt under Malmöfestivalen, nämligen att jag ska gå till frisören medan jag fortfarande har något hår kvar. Det var väl lite drygt fyra år sedan sist. Jaja. Man gör för det mesta som Emma säger (?), men nu är hon borta alldeles för mycket för att kunna ha någon kontroll över om man följer sina regler eller inte. Även om hon kan gå en på nerverna ibland, så har jag saknat henne. Saknat någon som struntar i att ringa på dörren, utan bara sliter upp den och börjar skrika på en om allt och ingenting. <3

Det du inte gjorde idag behöver du inte göra om imorgon, Det man inte vet har man inte en aning om och det är som mörkast innan det blir helt svart. Nej fan, nu ska jag sova.

love/ Josse


WHEN YOU'RE AT THE END OF THE ROAD AND YOU LOST ALL SENSE OF CONTROL AND YOUR THOUGHTS HAVE TAKEN THEIR TOLL, WHEN YOUR MIND BREAKS THE SPIRIT OF YOUR SOUL...

Jaha. Ja.

Här sitter jag igen. Börjar leka med tanken på att gå och lägga mig, men det återstår lite mer nödvändigt ont innan jag kan göra allvar av tanken.
Har iallafall varit ganska effektiv med pluggandet de senaste dagarna.
Igår var jag uppe tidigt och läste tills jag hade fyrkantiga ögon, åkte runt stan för att posta paket åt mamma, var i Månsamåla några timmar och lyckades sedan efter noggrann vägbeskrivning av pappan, hitta någon smart genväg upp till Alstermo.

Jag hade lovat att titta till mormors och morfars katt och vattna lite blommor medans de är utomlands, så där har jag hängt inatt. Katten var ju inte överdrivet glad över att se mig och blommorna såg ganska levande ut, så jag grävde fram en gammal Bellmanskiva ur ett skåp och pulverkaffe ur ett annat och sedan blev det plugg halva natten.

Har pluggat idag med. Jobbat några timmar också. Imorgon flyttar jag. Strålande.

lovE/ joSSe

RSS 2.0