AND IF YOU DON'T WANT TO, YES I THINK I MIGHT SURVIVE THAT...

Morötter och charterresor.

Igår träffade jag tjejerna från gamla klassen och det blev som så att vi slötittade lite på melodifestivalen. Några timmar senare var jag tillbaka hemma hos lillasystern och loggade in i verkligheten aka. Facebook. Det var total översvämning av upprörda statusuppdateringar. Hur i hela fridens namn är det möjligt att Björn Ranelid gick vidare? Folk är så förbannade att de knappt vet vart de ska göra av sig själva. Deja vu. Det känns ungefär som när Sverigedemokraterna plockade hem ett gäng röster för mycket i förra valet. Det är total översvämning av upprörda statusuppdaterningar. Hur kunde detta hända? Folk är så förbannade att de knappt vet vart de ska göra av sig själva. Man bara, Jaha ja, jag förmodar att du röstade? För det kan väl aldrig ha varit så att du låg hemma på sofflocket, käkade navelludd och funderade på om du kanske inte borde måla taket blått eller något likande istället? Nej, jag tänkte väl det. Ibland är folk så söta. Vad ska man med en hundvalp till liksom?
Jag gillar verkligen inte melodifestivalen alls, men en sak älskade jag. Under den oli(iiii)dligt spännade omröstningen passade programledaren på att mingla runt bland artisterna (?). Hon gav Molly Sandén en blond peruk och föreslog att de skulle dra till Ayia napa och leva livet (dvs. supa och knulla) eftersom båda var singlar med hela svenska folket osv. Sedan kom den. Den snyggaste övergången och det klockrenaste uttalandet på år och dag: "...och på tal om solsemester, hej Björn Ranelid". Bättre än så blir det liksom inte.

lovE/ joss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0