Jag skulle andas i det tomrum som blev över, om du lämnade mig nu.

Tog bussen mot Kalmar okristligt tidigt i torsdags. Väl framme, hängde jag på stationen och försökte ringa och väcka Sandra och Yohana som skulle hämta mig, utan framgång. En snäll busschaufför lät mig åka gratis och snart var både jag och tegelstensväskan på plats hemma hos Sandran.

Vi lånade Ingemars bil och åkte runt för att samla ihop alla slagna hjältar och sedan blev det bakismys med frukost hemma hos Emelie. Jag var den enda som inte var bakfull och berättade mycket stolt att jag faktiskt haft en vit helg denna veckan. Sedan kom jag på att det kanske hade att göra med att det inte varit helg än. Jaja.

Underbart att träffa mina älsklingsflickor var det iallafall och medan jag var där ringde Stefhan om mitt schema också. Förutom en liten detalj, som egentligen är motsatsen till detalj, så blev jag superpepp. Jag har längtat efter att börja jobba i flera månader. Blir ju till och med nostalgisk när jag lagar mat och ska hacka lök eller råkar bränna mig. Undrar om det är riktigt normalt?



Love/ Josse