Det var bestämt en liten stund sedan jag gjorde det här sist. Blogginsatserna brukar bero på att jag är (1) på dåligt humör (2) förvirrad (3) allmänt uttråkad, men det har varit dåligt med det det dåliga på sistone. "Allting är bra", hade man kunnat skriva för att göra det enkelt och tala klarspråk, men vi tycker ju att det är så roligt att vända och vrida. Det och gnällandet är helt och hållet min melodi och vinnande koncept ska inte ändras på.

Därför har jag, bortsett från några powernaps, ägnat hemresan åt noggrann analys av tillvaron, för att se om jag inte kunde hitta något material att omvandla till en kryptisk klagovisa, men det bästa (och enda) jag kunde komma på var att min väska blev överkörd idag (Skillat värre liksom), men konsekvenserna blev bara en pulveriserad spegel (som egentligen redan var sönder) och en sprucken deodorant som kletade ut sig i hela väskan, medan kamera och sånna viktiga grejjer klarade sig utan några bestående men, så jag kan väl inte direkt klaga där heller?

"Jag får väl prova på att modeblogga eller något istället", tänkte jag då.
MEN: För bara någon minut sedan gjorde jag en fasansfull upptäckt som tillintetgjorde mitt solskenshumör på en femtedels sekund. Jag har förändainihelvetessatansjävlar inget bröd hemma. Jag kommer alltså tvingas äta knäckebröd till frukost imorgon. Det finns för fan gränser! Morgondagen är nu officiellt struken ur mitt testamente.

Vilken färg har själen älskling?

LovEE/ josse