Det var en regnig höstdag i mitten av oktober. Gud fader allsmäktig och hans polare hade dragit på charter till Kanarieöarna och lämnat de rådande förhållandena i världen helt i händerna på sin vikarie, som rekryterats till posten via arbetsförmedlingen, bara några timmar före avfärd.

Eftersom man sällan skrivar í sitt CV att man är nymfoman kunde väl ingen ana att ersättaren skulle komma att vara alldeles för upptagen av att knulla änglar för att ha någon tid till att sköta de arbetsuppgifter som tilldelats honom. Så kan det vara. Att vara eller inte vara, det är frågan?

Shakespeare kan slänga sig i väggen. Eller nej det kan han ju inte, för han är död. Om det nu inte förhåller sig så att han välsignats med evigt liv och bara håller sig gömd i Bora bora grottan, dricker te, röker gräs, spelar Yatzy och skriver osammanhängande poem med Usama bin Laden hela dagarna?

I sandlådan utanför grottan satt det sju små dvärgar och sjöng sånger om himlens hemlighet. Himmelen, helvetet och det himmelska helvetet.

Plötsligt lossnade himlen från sitt fäste och ramlade ner i huvudet på de sju små dvärgarna. Detta eftersom gubben som hugger ved glömt att ringa hyresvärden och vikarien hade precis laddat ner en alldeles utomordentlig film med Karma sutra och nu måste han ligga i utav bara fan, innan upprätthållare av lagen och IPREDs väktare skulle komma för att bränna honom på bål. När sista skruven lossnat var katastrofen ett faktum.

Tåget från periferin rullar in på perrongen brevid sandlådan och ur tåget kommer en stor lilafläckig elefant. Elefanten sväljer hela världen i bara en tugga eller två och så får sagan ett abrupt slut, ty då ingenting längre existerade fanns det heller ingenting att berätta sagor om.

Sensmoralen lyder: Du skall icke kasta sten på elefanter. Speciellt inte om de äger Sj Prio kort.


Ha en trevlig kväll allihop!
loVEE/joss