Oj.
Jag blev lite ställd nu.
Någon anonym hade tydligen känt sig träffad, trots att det inte direkt var tänkt som en pik till någon speciell.

Man undrar ju förstås lite vem det kan vara, och det var klockrent eftersom jag just nu, i skrivande stund
loggade in här för att skriva en pik till mig själv, efter att ha tänkt igenom gårdagens inlägg lite:

Josse för helvete, man behöver inte alltid läsa mellan raderna när det inte står något där.
Man ser på helheten istället och då inser man ganska snabbt att det inte finns någon som helst anledning att flippa ur.

Vad jag hade tänkt säga, oavsett kommentaren, men som nu också blir svaret till anonym (man får väl i alla fall utgå ifrån att det är någon man känner) är följande:

Jag stannar alltid.
När hela världen spelar spel känner jag mig otillräcklig och allt jag trodde att jag vågade tro på känns konstgjort.
Jag vill att saker ska vara äkta.
Eftersom jag vill vara äkta stannar jag.
Det finns till och med tillfällen när jag önskar att jag kunde låta bli, men jag funkar bara inte så.
Mitt tålamod tar aldrig slut. Jag väntar, när folk har spelperioder. För tiden mellan dom, är trots allt värd det. <3


Jag står orubbligt kvar på min ruta på spelplanen. Nästa drag är ditt.



Love, lOve / Josse