Så var man äntligen hemma.
På vägen hem spelade de "Bad day" på radion. De måste ha tänkt på mig, för idag har varit en äkta bad day.
Jag sa ingenting, fast jag så gärna ville.
Allra mest berodde det på att det kändes som att det inte spelade särskilt stor roll om jag sa något eller inte.

Jag var trött och trasig när jag åkte hem.
I morse missade jag tåget.
Nej, nu ska jag inte sitta här och gnälla som en jävla emo.

Istället ska jag drunkna en stund i mitt musikhav, tröstäta och duscha sådär två timmar.
Sen kommer jag vara hel igen, lämna idag bakom mig och när jag vaknar i morgon är jag pigg, förväntansfull och oövervinnelig igen.

Ska se till att få ut de efterlängtade bilderna på facebook också.
Helgen innehöll det mesta av det bästa.
"Det var länge sen man var 92:a" och "Ni får gärna knulla i mina kläder om ni vill."

Det var det.

LovE/jossE