Sitter här och skrämmer mig själv. När jag tänkt efter en stund så får det vara nog med det (Även om jag inser att bloggandet i sig ändå blir lite av en dubbelmoralsgrej).
Det är torsdag idag, om jag inte minns fel. Minnet är inte längre vad det kunde (och kanske borde) ha varit.
Häromdagen vaknade jag och kände mig vaken på ett sätt som jag inte gjort på flera månader. Jag smälter i takt med snön. Kanske är det bara vintern som är problemet. Kanske inte. Den som lever får se. (Eventuellt)
Helt plötsligt började jag minnas saker jag lärt mig, om vilka jag innan bara kunnat tänka att "jag vet egentligen" men inte kunnat komma ihåg. Det började lite halvdant.( Ja, killen var bestämt prins, men inte född till det.) Sedan blev det bättre. Efter det ännu bättre.

Sov i soffan, drömde och vaknade stegvis, och när jag äntligen vaknade i "rätt" värld var jag säker. Sedan inte lika säker. Efter det, ännu mindre säker. Det kommer att snöa mer. Det är jag säker på. En dålig ursäkt är bättre än ingen alls.

Jag är inte riktigt säker på varför jag skriver blogg just nu (Kanske för att jag blir rädd om jag tittar till vänster, där Bananas och Kimzey tittar på Saw, nummer jag vet inte, men gissar på 7 ) Vad är meningen med det här ? Alltså, egentligen. Vad säger man? Jo, men det var (tveksamt) "väl talat...men låt oss nu odla vår trädgård". Eller något. Liksom. Plugga. Det är en jättebra grej att göra. Oavsett väder (och annat). Att skriva blogg (om man inte är "känd") är fullständigt menigslöst. Skärpning!


 love/ joss