Jag kom iväg, var framme i tid, hittade stället jag skulle sova på utan att gå vilse och utan att halka omkull. Jag lyckades lokalisera allt man behöver ha koll på i en ny stad, så som busshållplats till skolan, bibliotek, subway, museét och systembolaget. Jag kom fram till skolan i tid, hittade rätt hus och rätt sal.

Jag fick väldigt bra första intryck av min nya klass, jag pratade inför trettio personer utan att bli nervös, jag hittade korridoren jag ska bo i och blev insläppt av två supergulliga tjejer som berättade allt jag behövde veta.
Bussen hem var mer än överfull så alla fick inte åka med, men jag fick precis plats, även om jag fick sitta på biljettmaskinen.

Allting har gått bra, lite för bra nästan. Jag tror starkt på det där med lagen om alltings jävlighet, så jag undrar just vad det är som kommer gå åt helvete, då ingenting har gjort det hittills :P

På hemvägen började jag smida evil plans för mitt projektarbete också, får bara hoppas att min lärare godkänner. Vill ju helst inte bli 2010:s svar på Anna Odell. Nu är ju varken jag eller grejjen ens i närheten av den nivån, men jag tänker att ni fattar principen iallafall. På grund av vissa förbannat pinsamma erfarenheter råkar jag veta att arga poliser och böter inte är så jävla roligt, så det krävs lite research innan jag bestämmer mig.

Det kommer att bli bra, precis som allt annat blir bra. Ah, jag har verkligen hakat upp mig på det här med att allt bli bra, men det är väl bra det också, antar jag.

Lillasyster Franzén fick till ett klockrent uttalande på Emelies födelsedagsfest i lördags:
"Om du tycker att det är jobbigt så tycker jag inte att du ska tycka att det är jobbigt"
Jag tror att det är ett av de bästa råden jag har fått, för särskilt mycket svårare än så behöver det ju faktiskt inte vara.

Vad är sova? Jag tänkte genomföra ett litet experiment för att försöka ta reda på det nu.

LovEE /josse