Plötsligt går det upp för en att det var nästan fyra år sedan man tog studenten. Man träffar sina kusiner, som man inte trodde var en dag över femton ute på krogen och man hör sig själv börja historier med "Ja, du vet på min tid, då..." Det är inte speciellt konstigt att man börjar ålderskrisa.

Ett annat tecken på att man börjar bli lite till åren är att man får börja gå på cellprov och igår var det dags för min provtagningsdebut. "Jag förstår om du inte tycker att det är särskilt roligt" sa den snälla damen till mig, där jag låg och kämpade för att behålla värdigheten, med fötterna alldeles för högt uppe i det blå, för att det skulle vara riktigt möjligt. "Det är smällar man får ta, livet är hårt" muttrade jag, och gjorde mitt bästa för att glömma (a) vart jag befann mig (b) vart hon befann sig.

Ägnade en stund åt att fundera över det här med att "livet är hårt" och undrade hur många gånger jag i snitt använder den frasen på en vecka. När jag räknade efter kom jag fram till att det nog var ganska många.
Lite för många för att det ska vara okej, med tanke på mitt nyårslöfte, eller vad man nu ska kalla det för.

Det är i synnerhet Kim som fått höra på när jag har tjatat och tjatat om mitt 2010. Året med no more Fanfanfan. Året som skulle bli motsatsen till det förra. Året med stort "Å". Pessimism och cynism skulle strykas ur ordlistan, ja, jag kunde hålla på och rabbla regler i oändlighet.
För några veckor sedan var jag färdig att ta tillbaka allt jag sagt och plocka fram spaden igen, men Kimpan hindrade mig i sista sekund, genom att berätta att "till och med han", så långt det nu är möjligt när man är Kim, låtit sig övertygas om "Projekt 2010", och då är det inte okej att jag bara ger upp sådär.

Han har onekligen en poäng där. Vad jag vet brukar saker alltid bli bättre om man får prata om dem,så jag tänkte passa på att lista allt som retar mig just nu, för att sedan kunna lämna det bakom mig och fokusera på årets vision istället.

• Att använda ursäkten "Jag är bara sån".

Om alla skulle gå runt och vara precis som de är hela tiden, då skulle jorden vara lika omöjlig att leva på som övriga planeter i det här solsystemet och så är det med det.

• Timotejs melodifestivallåt.

Den har alla egenskaper en låt bör ha, för att kunna bli en riktig sommarplåga och den är verkligen asdålig. När man har hjärntvättats tillräckligt kan man dock få för sig att vilken låt som helst är bra. Har man otur börjar man knalla runt och sjunga på den helt omedvetet, eller ännu värre : letar upp den på Spotyfi , drar upp volymen extra mycket och börjar dansa så fort man blivit lite packad. Sommarjobbet gör att jag kommer att vistas på otaliga platser där sommarplågor som regel brukar spelas flitigt. Jag har alltså ingen som helst chans att undkomma denna tortyr/hjärntvätt. Tänk om jag faktiskt börjar gilla låten? Grymma öde.

• Särskrivningar.

Alltså sär skrivningar, det är bara inte okej.

• Människor som inte använder bokstaven ”R” när de skriver.

Exempel : ”jag älska dej”

Om någon skrev så till mig skulle jag typ inte ens kunna bli glad, för jag skulle vara så upptagen av att reta mig på den felande bokstaven. Budskapet må vara hur fint som helst, men nej. Min allergi mot denna misshandel av det svenska språket är så allvarlig, så det går bara inte.

• Tjejen som sjunger i senaste Halebopreklamen på Spotyfi.

Det skär i öronen så att man nästan börjar gråta.

• Att vara korkad.

Okej, korkad kanske jag inte är, men inte särskilt smart heller och det känns som att livet hade varit betydligt enklare om jag bara hade haft lite, lite fler levande fiskar i akvariet.

• Skyltdockor alternativt reklamplanscher föreställande människor i naturlig storlek.

Få saker skrämmer mig mer.

• Snöhögar

Jag tänker, att om jag inte vill att dessa moodkillers ska ligga kvar på min födelsedag (som infaller i mitten av juni) så är det nog dags att rota fram en hårfön, en förlängningssladd på några hundra meter och ge sig ut och hjälpa naturen på traven lite.

• Facebookchatten.

Den är seg, låter irriterande, gör så att man skriver till fel människa och är allmänt opålitlig.

• Facebookchatten (2)

Det faktum att jag, trots alla motargument inte kan låta bli att använda mig av applikationen. (Här har vi ett bra exempel på när de där fiskarna hade varit bra att ha)

• Teletubbies

Jag kan eventuellt ha haft en liten crush på Dipsy i somras, men som tur var tog jag mitt förnuft till fånga igen. Teletubbies är otäcka. De tjatar om saker till förbannelse också. Har inte psykisk ohälsa ökat på senare år? Vilket år började Teletubbies sändas? Jag sätter min högra hand på att det finns ett samband.

• Långa blogginlägg

Förklaring onödig

 

lovEE /josse