Jag ställde klockan på åtta i morse och efter att ha snoozat i en och en halv timma lyckades jag ta mig upp ur sängen. Jag fick för mig att jag skulle åka in till stan och göra lite nytta, kollade bussar och fick stressa livet ur mig för att hinna med den enda bussen som gick innan det typ hade blivit kväll. Så är det när man bor i skogen.

Jag var på bibblan och lånade massa kursböcker, pluggade och sen var jag och fikade med Linnis. Jag hängde med upp till Kungshall och satt i CSN-kö medans hon fixade det sista av flyttstädningen. Jag trodde det var ett dåligt skämt när de sa att jag hade 52 samtal före mig, men så var det alltså inte.

Efter en halv evighet kom jag fram till en seg gubbe vars ända kommentar när jag frågade när och om jag skulle få några pengar, var "Det kan jag inte uttala mig om". Jag undrade vad hans arbetsuppgifter kunde tänkas bestå av annars och efter lite tjat vaknade han upp ur sin norrländska sävlighet och besvarade alla mina frågor tills vi var överrens. Eller ja, han kom överrens med sig själv att jag inte skulle få några pengar.

Snacka om att bli standsatt, inte bara i Sverige, utan i Växjö, på Campus och hur långt därifrån man nu kan tänkas orka gå. Jag har en liten illusion att jag ska lyckas ta igen allt jag måste innan nästa månad är slut och på så vis få ordning på min utsatta sittuation, men jag är som jag är och den som siktar mot stjärnorna kommer sällan längre än till trädtopparna.

lovEE /josse