Det är sjukt skönt att vara ledig och det är stor skillnad på att vara ledig från jobbet och att vara ledig från skolan. När man är ledig nu kan man verkligen vara det på riktigt, utan att ha massa skit hängande över sig.
Jag sov tills jag vaknade, åt massa frukost med Carolin och var på Malins jobb och drack kaffe.
Jag har bara drivit runt på stan i gårdagens smink och med håret åt alla håll och varit lycklig för att jag inte behöver bry mig om någonting i hela världen som jag inte själv har lust med.

Vid halv fyra kom Sandra och vi har färgat håret, druckit vin, tittat på "Hair" och pratat om allt och ingenting.
-Tredje gradens brännskada? Ja, det var någon som sa det, hur många grader finns det, sju? Nej förresten, det är nog jordbävningar, men skit i det, det är nästan samma sak. Vi har tittat på folk som gått förbi på gatan och lyssnat massa musik. Grannen kom upp och undrade om jag ville vara så snäll och dämpa mig lite. Gärna i fortsättningen också.
Jag spelade inte högre än vanligt, typ som jag gjort varje dag sen vi flyttade in för två och ett halvt år sedan. Han var väldigt snäll och sa att jag kunde ju inte veta det, men man hör vartenda litet ljud från våran lägenhet. Nu vågar jag knappt andas och har ganska dåligt samvete, för han måste ju ha samlat mod för att våga säga till mig i mer än två år. Stackars människa ! Att jag har en liten störning som gör att jag kan sitta och lyssna på samma låt på repeat en hel dag får ju inte det hela att kännas bättre heller. Oj oj.

Nu ska jag ta och sova lite tror jag, så jag orkar gå upp tidigt imorgon och åka till Orrefors och fika med Annica innan det blir för mycket att göra.

Det finns en skugga bland träden, där vi kan ses, där kan det tas och ges
Där har vi nånting tillsammans
Där är skogen rätt gles, där finns ljus lite varstans
Det är en underlig plats, där vi satts
på så olika prov med varandra, två världar ska krocka varje gång vi ses