Gårdagen försvann. Det händer hela tiden och speciellt på vintern.
Egentligen var det kanske bara mitten av dagen som gick förlorad, för på morgonen var jag uppe hyfsat tidigt, körde morfar till vårdcentralen och banken och sedan hämtade jag mamma på jobbet.

Klockan kan inte varit mycket mer än tre när jag var tillbaka i skogen och satte mig framför datorn för att plugga.
Sedan gick det som det gjorde, i vanlig ordning. Gång på gång dök det upp saker som fick mig att skjuta upp pluggandet ytterligare lite. När jag äntligen lyckats bygga upp tillräckligt med motivation för att börja skriva hade klockan hunnit bli elva. Jag vet inte vad klockan var när jag blev påmind om att jag borde sova, men gissningsvis ganska mycket.

Okristligt tidigt på morgonen ringde alarmet på mobilen och efter att ha sminkat mig och ätit frukost blev jag hämtad av Flexbuss. Mina medresenärer var trevliga och pratade om sånt som gamla människor brukar prata om, typ vädret, parkinson, torghandel och försämrat minne. Ja.

Jobbade till fyra och åkte sedan hem med pappa.
När jag nu tittar på klockan ser jag att den är nio. Vad har jag gjort sen jag kom hem?
Jag har ätit middag, men knappast i fyra och en halv timme.
Intressant fenomen det där. Mycket intressant.

love// JOsse