Efter minst ett år av påtryckningar från Amila har jag slutligen gett vika och skaffat mig en blogg.
Det tog evigheter eftersom alla namn på jorden tydligen redan var upptagna av sådana som har lite bättre framförhållning än jag.
Under hela gymnasietiden höll jag omgivningen kontinuerligt uppdaterad om mina förehavanden i form av dagboksinlägg på Lunarstorm. När man går barn och fritid har man oändligt mycket tid över att spendera just där.( Allra mest kanske de handlar om hur man prioriterar, men om man nöjde sig med hyfsade betyg så fanns det tid över)
Nu för tiden har man lite mer att  göra (Eller har lärt sig prioritera annorlunda) och jag har alltid tyckt att: Ska man blogga så ska man vara aktiv också, men nu har jag som sagt känt pressen på mig länge nog och varit tvungen att tänka om så vi får se hur det går. Jaja:
Here I am! :P

När jag fattat beslutet att ta upp skrivandet kikade jag in på min gamla lunar och hittade massa minnesvärda citat och internskämt från back in the days, som är allt för bra för att få glömmas bort.

Eftersom det är Amilas förtjänst att jag är här så ska jag passa på att citera ett av hennes klockrena(?) skämt som jag hittade:

"Vad är det för skillnad på Jocke?
-Alla benen är lika långa, speciellt det mittersta.

Jag planerar att sova nu. Det hade jag tänkt göra redan vid sju, när jag kom hem från skolan men man kan inte under några omständigheter missa Idol och så var jag tvungen att göra lite slingor i håret, eftersom jag råkade färga det gult igår. Jag var trött igår också och när ögonen inte riktigt var öppna och ljuset var halvkasst så det rätt bra ut, men gårdagens spegelbild och den som mötte mig i morse var inte alls samma. Shiet!

När jag klev av tåget hemma släpade jag mig iväg till Coop, med hjälp av högre makter, eller annat. (Det var i vilket fall som helst inte min egen förtjänst att jag stod på benen) för att handla mörkare hårfärg.
Trött som jag var lyckades jag köpa en knallröd istället för en sån där lite brun/orange som jag hade planerat.
Jag orkade inte bry mej och nu sitter jag här med nyfärgat hår, som inte har hunnit torka än och undrar vilken syn som kommer möta mig i spegeln imorgon. Det finns en enda fördel med att sommaren är slut: Man får ha mössa!

När jag kom ur duschen gick brandlarmet och väckte Joakim.
Det sista han sagt till mig och Sandra två timmar tidigare när han stängde dörren till sovrummet var:
"Godnatt, väcker ni mig så dödar jag er."

Jag lever iallafall fortfarande. Bästa att sova nu innan hjärnan blir totalt förlamad av trötthet.
Då vet ingen människa vad som kan hända. Lyset är tänt, men det är fan ingen hemma!

/Josse