And its gone, gone going. Gone, everything gone, GIVE A DAMN!

Det var det.
Har precis återvänt hem efter dag bestående av tenta och jobb.
För tillfället sitter jag och väntar på att min blåbärspaj ska bli klar.
Imorgon kan jag ha sovmorgon! Fucking amazing alltså, det var inte igår, om man säger så.
I och för sig har jag mig själv att skylla för många missade sömntimmar. Mitt nya, halvt ofrivilliga resonemang har blivit något i stil med, att så länge det är fysiskt möjligt att hålla ögonen öppna är det inte okej att sova.
Man ska pressa sig själv till max och utnyttja varenda vaken sekund åt, alla måsten och låtsas måsten.
Onsdagen var ett praktexempel. Var i skolan och sen stressade jag till systemet och så kom Samantha och så ringde jag hit och dit och fram och tillbaka och sen var vi hos Sandra-darling och sjöng lite singstar och drack massa vin.
Kanske inga extrema mängder egentligen, men det blev någon form av disconnection i min hjärna, och jag hörde mig själv säga de mest tvivelaktiga och felformulerade saker ever!
Varför gör man så frivilligt när man måste stiga upp klockan fem dagen efter? Egentligen?
vi skulle dessutom jobba hela kvällen sen, braindamaged since the day I was born- YEAH!
Planerade lite minifestande ikväll också, men det blev inget med det, för folk ville aldrig gå hem och verkligheten han ifatt och påminde mig om att jag faktiskt borde skärpa till mej och sova lite när jag kan!
Egentligen var jag ju cptrött, stressad och menspmsirriterad och hela världens lilla ovän, även om jag lyckades skärpa till mig tillslut.
Har en liten aning, katastrofmycket panik för hur det ska gå på jobbet imorgon.
Men jag sparar det tills dess.


Nu är nog pajen klar, by the way.
Sov gott alla.
Love /Josse